larsflemstroms

Vem är det?

Dravel! Självklart kan du skriva om innehållet i en bok som har kommit ut. Det behöver du väl inget tillstånd till.

Vad är det för självskapade regler du skriver om?

1. Personen har själva kontaktat media för att få ytterligare uppmärksamhet kring saken och därmed öka möjligheterna för att andra ska slippa gå igenom samma sak.

Självklart har mdia varit i kontakt med personen! Han har ju gett flera intervjuer i olika media.

Det är bra att du har åsikter om saker, men gör åtminstone lite enkel faktakontroll innan du påstår saker.



2. Det är mycket dålig etikett att kommentera kommentarer som man valt att inte publicera.

Om någon person tar kontakt med en tidning och vill att tidningen ska skriva om något som berör denna person, så har personen därmed givit tidningen tillstånd att publicera saken.



Att personen ifråga själv har har publicerat saken, exempelvis genom att skriva en bok, ger inte media automatiskt rätt att skriva om fallet. Böcker har sällan mer än några tusen läsare. Kvällspressen når minst en miljon läsare. Iband kan författaren till en bok skriva att boken får fritt citeras eller liknande. För media gäller dock särskilda regler, se nedan!



Jag bestämmer vilka kommentarer som ska publiceras på min blogg. Jag har inte ingått något slags avtal med mina läsare om att de har rätt att få sina kommentarer publicerade om de följer mina regler för kommentarer. Men chansen att få kommentarerna publicerade ökar givetvis om reglerna följs.



Jag har i sak besvarat ett par kommentarer som jag inte har publicerat. Eftersom jag inte har publicerat kommentarera har jag givetvis inte heller avslöjat vem /vilka som har skrivit de kommentarerna.



Anledningen till att jag inte publicerade kommentarerna var att de innehöll namnuppgit på pedofiloffer. Det gör inte de kommentarer som jag nu har publicerat.



Det första inlägget i den här frågan, "Två juridiska frågor" handlade inte om just den här pedofilhistorien, utan om förtalsbrott i allmänhet. Vilken rättspraxis som gäller kan man läsa i juridisk facklitteratur. Det har jag gjort. Om någon tycker att det är knasigt får han /hon anklaga lagstiftaren samt justitieråden i Högsta domstolen, de som skapar rättspraxis, och inte mig.



För publicering i tidningar, radio och TV gäller förutom den vanliga lagstiftningen även Tryckfrihetsförordningen och Yttradefrihetsgrundlagen.



Detta innebär att sådant som kan vara straffbart att skriva på en privatblogg med några tiotal läsare, i vissa fall kan skrivas eller sägas /visas i tidningar, radio och TV utan att någon kan straffas.



Rättspraxis ser särskilt strängt på spridning av uppgifter om andra personers sexuella förhållanden.



Senast idag har kvällstidningarnas löpsedlar gått ut med uppgifter om kända personers sexuella förhållanden, vilket hade varit straffbart om inte ryktesspridarna hade skyddats av tryckfrihetsförordningen.

Lars Flemström,



Låt mig upplysa dig om några enkla publiceringsregler. (Jag har kollat upp detta med personer som jobbar med just den här typen av frågor.)

Media har ingen skyldighet att inhämta tillstånd för att återge det som skrivits om en person i en publicerad bok skriven av personen själv.



Du skriver: "Jag bestämmer vilka kommentarer som ska publiceras på min blogg. Jag har inte ingått något slags avtal med mina läsare om att de har rätt att få sina kommentarer publicerade om de följer mina regler för kommentarer. Men chansen att få kommentarerna publicerade ökar givetvis om reglerna följs."



Huruvida du i dina kommentarer nämner eller inte nämner namnen på de som inte fått sina kommentarer publicerade av dig har begränsat intresse. Det att du argumenterar mot åsikter som du inte tillåter framföras är det som är i strid med god publicistisk sed. Även på en privat blogg.

P-A

Vi har haft långa diskussioner förut om publiceringsregler för media, och vi kom inte överens då och lär inte göra det nu heller, om vi återupptar debatten. Lagstiftnigen på området är ganska komplicerad. De pressetiska reglerna är ingen lag utan ett friilligt åtagande, som speciellt kvällspressen ofta bryter mot. Det är alltså ett frivilligt åtagande mellan företag i tidningsbranschen och inget som jag som privatbloggare har åtagit mig att följa. Nu har jag valt att inte publicera kommentarer som innehåller en namnuppgift om en person som jag inte har varit i kontakt med. Att denna person och hans /hennes fall torde vara allmänt känd genom pressens skriverier ändrar inget. Jag har över huvudtaget inte nämnt detta fall i något inlägg på min blogg, utan det har kommit via en kommentar. Jag kan inte klandras för att ha diskuterat fallet utan att ta reda på fakta, eftersom jag inte har diskuterat fallet. Visserligen var den direkta anledningen till att jag inte publicerade kommentarerna att de innehöll namnuppgift, men jag kunde lika gärna ha motiverat avståendet från publicering med att kommentarerna inte ens höll sig till ämnet. Det kan ju var och en som läser inlägget "Två juridiska frågor" själv konstatera. Jag tyckte dock att jag borde ge en förklaring till den uteblivna publiceringen.

Lars Flemström,



Ärligt talat så är du nu bara underlig. Du argumenterar utifrån en minst sagt konstruerad ståndpunkt.