Bemanningsföretag - alltid något dåligt?
Vissa socialdemokrater lever efter måttot "allting var bra förr och kan aldrig bli föråldrat". Sedan finns det för all del "förnyare" som inte kan komma på något nytt själva utan tydligen tycker att Svensk Näringsliv har rätt in i minsta detalj. Tillsammans lyckas dessa flyglar blockera all socialdemokratisk förnyelse, så att de ställer den senaste borgerliga politiken mot föråldrar socialdemokratisk politik.
Det var bättre på Wigforss' tid. Men vad var bättre då? Wigforss' sociala demokrati byggde på en förening av liberala frihetsreformer och marxistisk samhällsanlys. Han utgick från de nöjligheter och nödvändigheter som rådde under hans egen tid (början och mitten av 1900-talet) och inte från den verklighet som hade rådit 70 år tidigare. Han hade då hamnat i 1880-talet, då den allra första tillstymmelsen till rättigheter för arbetare genomfördes - av framsynta liberaler.
Det gäller att inte stanna, utan att bygga vidare.
Eftersom samhället förändras håller den lag om anställningsskydd (LAS) alltmer på att bli en katastrof både för dem som redan står utanför arbetsmarknaden och för allt fler anställda, som inte omfattas av LAS. Och kanske även för småföretagare, som inte vågar anställa, trots att expansionsmöjligheter finns för deras företag. I stället fortsätter de att slita ut sig själva, utan att ha någon som kan hoppa in om de blir sjuka.
En sund bemanningsföretags-bransch kan faktikt bli räddningen för både företagare och anställda f.d. arbetslösa. Jag har därmed inte påstått att hela bemanningsföretags-branchen fungerar bra som det är idag. Delar av den fungerar bra. Jag har en känsla av att nuvarande bemanningsföretag siktar in sig på stora arbetsgivare, som vill kringå anställningsskyddet i LAS och kan betala bra så att bemanningsföretagen kan redovisa stora vinster på personaluthyrningen. Och alltså inte på de småföretagare, med noll anställda idag, som inte vågar ta risken att anställa.
Regeringarnas (för det började ju långt före 2006) metod att skapa arbetstillfällen i småföretag har i stort stort sett gått ut på att kringgå LAS genom att skapa "anställningar" utanför den ordinarie arbetsmarknaden - senast Fas 3.
Den som är anställd i ett bemanningsföretag, och arbetar som uthyrd arbetskraft, har en riktig anställning hos en profesionell arbetsgivare som har råd att hålla sig med kompetens i bl.a. frågor som rör arbetsrätten. De anställda har en arbetsgivare och kan bilda fackklubbar, som förhandlar med samma arbetsgivare om löner och arbetsvillkor. Men precis som alla andra företag måste bemanningsföretagen behålla sin kunder, för att inte tvingas säga upp personal.
Men ett bemanningsföretag, som har flera kunder, har betydligt större möjligheter att oplacera personal till andra kunder - och kan dessutom "ragga" nya kunder - än en småföretagare med minskat personalbehov. För att ett bemanningsföretag ska kunna garantera anställdas inkomstnivå måste det emellertid slå ut kostnaderna för icke arbetad tid på sina kunder. Eller kringgå detta genom olika former av tillfälliga anställningar, vilket torde vara vanligt inom bemanningsföretags-branschen.
En möjlighet skulle kunna vara att inrätta skattesubventionerade bemanningsföretag med just småföretagare som kunder. Priset för den inhyrda arbetskraften skulle då vara avtalsenlig lön, sociala avgiftter plus rimlig kostnad för personaladministration. Skattesubentionen skulle då endast eller huvudsakligen gå till att garantera inkomstnivån för de anställda. Jag är övertygad om att detta skulle kosta mindre för skattebetalarna än alla andra mer eller mindre oseriösa arbetsmarknadsåtgärder som nu förekommer.
Vi skulle få en ny arbetsmarknad för personal i bemanningsföretag, en ny efterfrågan på personal med bred kompetens och stor flexibiltet och förmåga att arbeta i olika företag och branscher. För många arbetslösa skulle detta ge en möjlighet till en raketkarriär från ett tröstlöst liv som "värdelösa" individer på samhällets botten till att bli den mest kompetenta och efterfrågade arbetskraften på arbetsmarknaden. Ett "dåligt" CV med en mängd korta anställningar hos olika arbetsgivare i olika branscher - idag en enkelbiljett till livslång arbetslöshet - skulle plötsligt bli en värdehandling, som öppnar oanade dörrar.
Men LAS måste likväl reformeras. Och arbetarrörelsen måste ta aktiv del i detta, för annars blir det bara försämringar för de anställda. LAS har idag tydliga utlåsningseffekter som håller kvar folk i långvarig arbetslöshet, och därmed inlåsningseffekter, som gör att folk som har jobb inte vågar lämna sina trygga anställningar och prova något nytt. Detta ger minskad flexibilitet både hos arbetsmarknaden som helhet och hos de enskilda individerna som fastnar i sina snäva kompetensområden, som att de mentalt inte klarar förändringar.
Felanställningar, d.v.s. att en arbetstivare anställer en för arbetsuppgiften olämplig person, förekommer. Att enda felanställning kan kosta en småföretagare hela hans företag och värsta fall även hus och hem. Medan en felaställning i ett storföretag kostar mindre än en felräkning i en kalkyl.
Det var bättre på Wigforss' tid. Men vad var bättre då? Wigforss' sociala demokrati byggde på en förening av liberala frihetsreformer och marxistisk samhällsanlys. Han utgick från de nöjligheter och nödvändigheter som rådde under hans egen tid (början och mitten av 1900-talet) och inte från den verklighet som hade rådit 70 år tidigare. Han hade då hamnat i 1880-talet, då den allra första tillstymmelsen till rättigheter för arbetare genomfördes - av framsynta liberaler.
Det gäller att inte stanna, utan att bygga vidare.
Eftersom samhället förändras håller den lag om anställningsskydd (LAS) alltmer på att bli en katastrof både för dem som redan står utanför arbetsmarknaden och för allt fler anställda, som inte omfattas av LAS. Och kanske även för småföretagare, som inte vågar anställa, trots att expansionsmöjligheter finns för deras företag. I stället fortsätter de att slita ut sig själva, utan att ha någon som kan hoppa in om de blir sjuka.
En sund bemanningsföretags-bransch kan faktikt bli räddningen för både företagare och anställda f.d. arbetslösa. Jag har därmed inte påstått att hela bemanningsföretags-branchen fungerar bra som det är idag. Delar av den fungerar bra. Jag har en känsla av att nuvarande bemanningsföretag siktar in sig på stora arbetsgivare, som vill kringå anställningsskyddet i LAS och kan betala bra så att bemanningsföretagen kan redovisa stora vinster på personaluthyrningen. Och alltså inte på de småföretagare, med noll anställda idag, som inte vågar ta risken att anställa.
Regeringarnas (för det började ju långt före 2006) metod att skapa arbetstillfällen i småföretag har i stort stort sett gått ut på att kringgå LAS genom att skapa "anställningar" utanför den ordinarie arbetsmarknaden - senast Fas 3.
Den som är anställd i ett bemanningsföretag, och arbetar som uthyrd arbetskraft, har en riktig anställning hos en profesionell arbetsgivare som har råd att hålla sig med kompetens i bl.a. frågor som rör arbetsrätten. De anställda har en arbetsgivare och kan bilda fackklubbar, som förhandlar med samma arbetsgivare om löner och arbetsvillkor. Men precis som alla andra företag måste bemanningsföretagen behålla sin kunder, för att inte tvingas säga upp personal.
Men ett bemanningsföretag, som har flera kunder, har betydligt större möjligheter att oplacera personal till andra kunder - och kan dessutom "ragga" nya kunder - än en småföretagare med minskat personalbehov. För att ett bemanningsföretag ska kunna garantera anställdas inkomstnivå måste det emellertid slå ut kostnaderna för icke arbetad tid på sina kunder. Eller kringgå detta genom olika former av tillfälliga anställningar, vilket torde vara vanligt inom bemanningsföretags-branschen.
En möjlighet skulle kunna vara att inrätta skattesubventionerade bemanningsföretag med just småföretagare som kunder. Priset för den inhyrda arbetskraften skulle då vara avtalsenlig lön, sociala avgiftter plus rimlig kostnad för personaladministration. Skattesubentionen skulle då endast eller huvudsakligen gå till att garantera inkomstnivån för de anställda. Jag är övertygad om att detta skulle kosta mindre för skattebetalarna än alla andra mer eller mindre oseriösa arbetsmarknadsåtgärder som nu förekommer.
Vi skulle få en ny arbetsmarknad för personal i bemanningsföretag, en ny efterfrågan på personal med bred kompetens och stor flexibiltet och förmåga att arbeta i olika företag och branscher. För många arbetslösa skulle detta ge en möjlighet till en raketkarriär från ett tröstlöst liv som "värdelösa" individer på samhällets botten till att bli den mest kompetenta och efterfrågade arbetskraften på arbetsmarknaden. Ett "dåligt" CV med en mängd korta anställningar hos olika arbetsgivare i olika branscher - idag en enkelbiljett till livslång arbetslöshet - skulle plötsligt bli en värdehandling, som öppnar oanade dörrar.
Men LAS måste likväl reformeras. Och arbetarrörelsen måste ta aktiv del i detta, för annars blir det bara försämringar för de anställda. LAS har idag tydliga utlåsningseffekter som håller kvar folk i långvarig arbetslöshet, och därmed inlåsningseffekter, som gör att folk som har jobb inte vågar lämna sina trygga anställningar och prova något nytt. Detta ger minskad flexibilitet både hos arbetsmarknaden som helhet och hos de enskilda individerna som fastnar i sina snäva kompetensområden, som att de mentalt inte klarar förändringar.
Felanställningar, d.v.s. att en arbetstivare anställer en för arbetsuppgiften olämplig person, förekommer. Att enda felanställning kan kosta en småföretagare hela hans företag och värsta fall även hus och hem. Medan en felaställning i ett storföretag kostar mindre än en felräkning i en kalkyl.
Kommentarer
Trackback
