larsflemstroms

En annan bloggare skriver att Juholt måste ha gjort något fel. Det har han ju själv erkänt och bett om förlåtelse för. Varför springer han runt och ber om ursäkt om han inte har gjort något fel? Nog måste han väl ha gjort något fel, som han håller på? Eller spelar han bara ångerfull för att få sympatier, eller vad?

Snart ett år har gått sedan jag senast kom akut till sjukhus. Den gången var det inte med ambulans, eftersom vi tänkte att det skulle gå fortare med privatbil. Medan bilägaren parkerade bilen vacklade jag själv in på det stora sjukhusets akutmottagning och såg till min fasa ett välfyllt väntrum, där jag trodde att jag skulle få tillbringa flera timmar. Men jag behövde bara visa mig i receptionen så kom sjukvårdare och la mig på en säng och jag rullades in i de inre environgen där en tatuerad sjuksköterska snabbt tog emot. En läkare skyndade förbi och jag hörde en viskande diagnos, som jag kom att erinra mig flera timmar senare. Den sjukdomen var det, som man redan inledningsvis hade gissat.

Men diagnosen fastställdes först efter många och delvis plågsamma undersökningar. Först måste man utesluta alla sjukdomar som jag inte hade. Sjukdomar som kunde vara riktigt farliga. Jag tänker nu att hade detta varit ett fattigt land i Afrika med svår läkarbrist, där folk ligger och dör i väntrummet, hade man nog inte använt resurserna till att utesluta sjukdomar, utan man hade chansat på att det var den sjukdom som man misstänkte från början, och satt in behandling.

Det behövs nog inte så mycket utbildning för att känna igen de vanligaste symtomen på de vanligaste sjukdomarna. Med lite rutin av sjukhusarbete lär man sig kanske också att även känna igen typiska symtom på relativt ovanliga sjukdomar. Anledningen till att läkare måste ha så lång utbildning är kanske för att de ska veta vilka farliga och ovanliga sjukdomar som har samma symtom som de vanligare och ofarliga sjukdomarna.

Man läser då och då om läkare som fått varning eller erinran för att de har skickat hem patienter, som fått fel diagnos, och sedan har patienterna dött. Jag kom själv in under eftermiddagen men fick inte den defintiva diagnosen förrän vid midnatt. Under tiden hade flera specialistläkare tittat på mig och uteslutit att jag inte hade nåpon av de sjukdomar som just de var specialister på.

Efter en hemsk natt, där jag fick ont av att röra mig det minsta, kom så en professor med ett gäng läkarstuderande. Professorn berättade att det var en väldig tur (!) att jag hade drabbats av denna sjukdom, för nu kunde han visa sina studenter vilka symtom som det är lätt att missa om man är läkare.

Nej, någon livsfarlig sjukdom hade / har jag inte (om jag inte efter nämnda sjukhusbesök har drabbats av en ny sjukdom som jag inte känner till), däremot (troligen) en livslång sjukdom. Det händer att denna sjukdom liksom ebbar ut, men det brukar ske inom de första måndaderna, om det sker. Och nu har det snart gått år, med ett förtretligt handikapp.

Utesluta, utesluta, utesluta ... alla sjukdomar som jag inte hade / inte har.

På samma sätt kan det faktiskt vara med juridiken. Åklagaren kunde till slut utesluta att Juholt hade brutit mot någon regel. Det vågade Juholt själv inte utesluta, när han satt och sa att han hade gjort fel. Detta var kanske inte så taktiskt, för det har satt en väldig fart på ryktesspridningen, att nog måste han väl ändå ha gjort något fel. Det krävs ibland en hög juridisk kompetens för att utesluta att ett brott har begåtts - liksom det ibland krävs hög medinsk kompetens för att utesluta livsfarliga sjukdomar.

Inom "journalistikens" värld utesluts hart när ingenting. Man kan inte sälja lösnummer genom att utesluta skandaler. Och med tanke på att Juholt har varit just journalist i sitt tidigare yrkesliv, så är det givet att han saknat erfoderlig kompetens för att själv utesluta att han har gjort något brottsligt.