Får kommentera!
På en annan blogg läste jag för någon timme sedan att den bloggaren hade läst på en blogg (uppenbarligen min blogg) att hela journalistkåren är neddrogat och frågat hur man kan vräka ur sig något sådant. Men något sådant har jag inte skrivit. När jag alldeles nyss gick in på den bloggen igen för ett bemötande var detta felaktiga påstående om mig raderat. I stället hade följande tillfogats: "Ännu sämre står man sig mot / - - - / människor som hittar på de mest omöjliga saker, som de säger som den största sannning, som exempel / - - - / att vissa journalister vill legalisera de droger de själva använder. Var får man sådant ifrån? / - - - / Och varifrån får man att journalister vill återinföra mentalsjukhusen?"
Har jag påstått att alla journalister vill det? Jag kan svara med en motfråga: Varifrån får man att inga journalister vill legalisera droger som de själva använder? Och visst måste jag få skriva, utan att ange år, dag och sida, (minns inte exakt men det var i början av 2000-talet) att Aftonbladet har drivit kampanjer för att återinföra de gamla mentalsjukhusen "för de sjukas skill". Särskilt upprörande var att denna kampanj var svar på en annan kampanj, som vid samma tid drevs av patient- och anhörigorganisationen RSMH mot fördomarna mot psykiskt sjuka.
Man kan verkligen fråga sig hur journalister kan låna sig till något sådant - och varför inga kollegor öppet visat sin avsky. Men helt klart att Aftonbladet sålde lösnummer på sin hets mot människor som har det svårt nog ändå.
Ändringen gjordes efter ett par minuter när jag läste ditt inlägg igen och såg att jag hade läst det slarvigt. Konstigare än så var det inte, och det första står alltså inte kvar, varför jag inte begriper att du går i svaromål på detta. Det var fel helt enkelt. Har du behov av att dramatisera?
Och så hopppas jag att du, ofta mot din vana, publicerar den här kommentaren för den är ett genmäle, som enligt god publicistisk sed ska publiceras.
Skrev jag verkligen "vräka ur sig"? Det tror jag inte att jag gjorde.
Och en sak kan du vara säker på, att om jag hade haft en susning om hur du agerar, hur osaklig du kan vara och hur du utan tvekan lägger ut vad man skriver på olika håll, hade jag aldrig gått in i en relation med dig! Detta var ett mycket stort misstag!
Jag har väl samma rätt som du att inspireras av vad jag läser på andra bloggar, även om det sedan raderas av den andra blogginnehavaren själv. Det har jag också skrivit och nu också låtit dig förklara varför det blev fel, Jag har inte heller gått i svaromål med detta, som du själv har rättat utan på det som du skrev i stället. Jag har heller inte lagt ut något direktcitat ur den text, som du tagit bort, utan ur de text som nu (senast jag tittade) står på din blogg. Man har väl ändå rätt att citera från andra bloggar?
I det inlägg på din blogg som vi nu disktuterar har du f.ö. tagit upp en intressant fråga om var gränsen går mellan sjukt och friskt när det gäller "sjuka" beteenden. Det är en fråga som verkligen intresserar mig och som jag specialstuderat både genom att läsa tillgänglig litteratur och fallbeskrivningar. Så det har jag tänkt skriva om.
Det är ett välkänt faktum att det är mer ansträngande för ögonen att läsa text på en dataskärm än att läsa tryckta skrifter, varför du är fullt ursäktad att du missuppfat det jag skrivit.
Jag har lagt ut dina kommentarer eftersom jag anser att de tillför debatten något. Jag tillämpar däremot inte "god publicistisk sed" - som är allt annat än god, när journalister tar sig friheten att ljuga ihop vad som helst och sedan tvinga sina offer att "spela med".
