Om sanningen ska fram
Jag har postat nedanstående inlägg till Bengts blogg. Föregående inlägg är en längre version. Katoliker håller just nu på och försöker "förstå" Svenska kyrkan. Samtidigt skriver katoliker på sveskkyrkliga bloggar om hur dåligt allting är i Svk, ofta följt att rena undervisningen om vad en kristen ska tro på, exempelvis "vörda" påven som ett slags halvgud. Eftersom texten nu är kraftigt nerkortad finns ingen ursäkt för att inte publicera den. Annars kanske jag skickar en kopia till Burell som exempel på katolsk yttrandefrihet.
Efter att ha följt Bengts blogg under flera år, stärks intrycket att Bengt systematiskt underblåser fraktionsstrider i Svenska kyrkan. De svenska katolikerna tillför inte Svenska kyrkan något gott, utan snarare splittring. Både splittring internt och splittring mellan Svenska kyrkan och påvekyrkan, som internationellt är mycket mer positiv till ekumenik än den svenska delen.
Kyrkan har inte mottagit vigselrätten från staten, utan det är precis tvärtom. Staten har fått uppdraget att registrera ingångna (och upplösta) äktenskap från kyrkan. Detta kan bevisas både historiskt och teologiskt.
Jag har nu lyssnat på en radiointervju mellan Sunnliden och Olle Burell, s-ledamot i kyrkomötet, där Burell mycket tydligt säger att präster viger på kyrkans och inte på statens uppdrag. Vad finns då att bråka om? Sunnliden och Burell har i grunden samma kyrkosyn, åtminstone på den punkten.
Och att medlemmar uppfattar sin kyrka som en folkkyrka, motsäger väl inte att den är katolsk. Begreppen täcker varandra, åtminstone delvis.
Det har bara gått 20 år sedan staten tog över folkbokföringen från kyrkan.
All överhet är av Gud, inte tvärtom.
Genom att skapa och/eller underblåsa konflikter i SvK tror en del katoliker att de kan få människor att lämna SvK och ansluta sig till den romersk-katolska kyrkan istället.
