Värre än en tragedi
Jakten på syndabockar för det hemska dådet på häktet i Huddingen, där en ung kvinna misshandlades till döds av en häktd (det heter väl inte "intagen"?) är i full gång. Som vanligt utpekas de psykiskt sjuka som kollektiv. Det är ju de som är farliga. Inte missbrukarna. Inte de kriminella. Inte ens mördarna. De är ju engångförbrytare, har vi fått lära oss. Om de inte är seriemördare, men de är ju psykiskt sjuka, har vi fått lära oss.
Det behövs väl inga diagnoser för att begripa att de, som sitter på häktet kan vara farliga för sig själva och andra. Det är ju en helt omänsklig miljö, som kan framkalla livsfarliga reaktioner även hos den som är fullt frisk i mentalt avseende. Förutom att sitta frihetsberövad i en otroligt torftig miljö, så är ju situatioenen i sig, ovissheten, oerhört pressande. Det behövs heller inga farlighetsbedömningar för att konstatera detta. Och farligheten, om den finns, finns väl redan innan farlighetsbedömningen är gjord?
Vem som är farlig kan också diskuteras. Häktesvakter (varför kallas de "vårdare") vet inte hur man ska hantera en batong, så att man inte blir av med batongen? Det var kanske tur att kvinnan, som skyndade till den mördade kvinnans hjälp, inte hade en pistol. För då hade hon väl blivit fråntagen den också? Enligt åklagaren, som har hand om målet, kan chefer inom Kriminalvården komma att åtalas för brottet vållande till annans död.
En bloggare söker syndabockar bland feministerna, som lurat i svenska politiker och beslutsfattare att små kortväxta kvinnor (den mördade kvinnan var 159 cm lång) kan göra samma jobb som det behövs stora starkar karlar till. En reaktionär åsikt? Sett till bloggarens övriga åsikter så är han en synnerligen reaktionär bloggare, men i just den här frågan hade han rätt.
Syndabockar måste också sökas bland media och journalister, som undanhåller sanningen och i det syftet söker syndabockar. Mördaren hade skickats tillbaka från rättspsyk eftersom han var för farlig för att vistas där. För farlig för personal och patienter. Han hade alltså inte fått någon diagnos av någon som kan detta med diagnoser. Men det behövdes inte. Journalisterna visste direkt vilken sjukdom mördaren hade. Diagnosen hade de fått från "barndomsvännen", som de hade snokat reda på.
I reportagen stod också, liksom i förbigående, att mördaren missbrukade cannabis och nyligen hade börjat missbruka även tyngre droger. Men ingen journalist hade följt upp detta spår ytterligare.
Det har däremot jag gjort i ett liknande fall. Samma omotiverade och besinningslösa våld. Det var en 30-årig man, som enligt DN hade blivit avvisad från en "psykiatrisk mottagning". Det hade han inte. Han hade blivit avvisad från Beroendecentrum för att han kände att något skrämmande höll på att hända med honom. Så jag ringde upp ledarskribenten på DN och frågade varför hon ljög. Och fick svaret: "Beroendecentrum är en psykiatrisk inrättning enligt tidningens definition."
Alkohol och andra droger metaboliseras av ett särskilt enzym i levern. Detta kan du läsa om i Läkar-FASS. Där kan du också läsa om farliga interaktioner. Exempelvis hos grapefruktjuice i kombination med vanliga mediciner. Mijailo Mijailovic hade dagen innan han mördade Anna Lindh fått recept av läkare på två mediciner som inte får ges i kombination på grund av farliga interationer. Detta tystades ner eftersom den förskrivande läkaren "mådde dåligt". Mijailovic hade dessutom före mordet tagit en tredje medicin, som han hade fått recept på tidigare, som har farliga interaktioner med det mesta och i synnerhet med alkohol. Det var samma besinningslösa våld mot Anna Lindh som i de andra här nämnda fallen.
Vad som händer är att påfrestningen på levern, både vid farliga interaktioner och efter nedbrytning av levern efter långvarigt alkoholmissbruk, är att metaboliseringen plötsligt i stort sett upphör med följd att hjärnan blir partiellt förlamad. Personen ifråga "vet inte vad han gör", men har tillräcklig hjärnkapacitet för att göra det han gör. Att personer i det tillståndet blir livsfarliga hade säkert till och med chefer och personal på häktet vetat om inte en samlad journalistkår med DN:s ledarredaktion i spetsen hade ljugit.
Vad som egentligen utlöste dådet på häktet vet jag naturligtvis inte. Men jag har studerat bakgrundsfakta i ett stort antal fall av omotiverat besinningslöst våld. Och mönstret är detsamma. Ingen vinst för gärningspersonen. Sällan ens ett motiv.
Följande information finns på nätet (Wikipedia) om Mijailovic: "Mijailovic hade haft täta kontakter med psykiatrin ända sedan 1997, då han 18 år gammal knivattackerade sin far och dömdes för grov misshandel. Då gjordes en omfattande rättspsykiatrisk utredning som konstaterade att Mijailovic varken led av psykisk sjukdom eller personlighetsstörning. Två år senare genomgick han en liten psykutredning. Det framkom inga psykotiska eller depressiva symtom."
Ändå är han den psyksjuka mördaren med hela svenska folket.
En ljugande journalistkår driver kampanjer för att gamla tiders mentalsjukhus ska återinföras, att människor som inte har gjort något ont ska låsas in. Det säljer lösnummer och räddar jobb. Och dessutom är det ett fiffigt sätt att dölja att dromissbruk förekommer bland journalister, som hoppas på att cannabis och andra narkotikum ska förskrivas legalt.
Det behövs väl inga diagnoser för att begripa att de, som sitter på häktet kan vara farliga för sig själva och andra. Det är ju en helt omänsklig miljö, som kan framkalla livsfarliga reaktioner även hos den som är fullt frisk i mentalt avseende. Förutom att sitta frihetsberövad i en otroligt torftig miljö, så är ju situatioenen i sig, ovissheten, oerhört pressande. Det behövs heller inga farlighetsbedömningar för att konstatera detta. Och farligheten, om den finns, finns väl redan innan farlighetsbedömningen är gjord?
Vem som är farlig kan också diskuteras. Häktesvakter (varför kallas de "vårdare") vet inte hur man ska hantera en batong, så att man inte blir av med batongen? Det var kanske tur att kvinnan, som skyndade till den mördade kvinnans hjälp, inte hade en pistol. För då hade hon väl blivit fråntagen den också? Enligt åklagaren, som har hand om målet, kan chefer inom Kriminalvården komma att åtalas för brottet vållande till annans död.
En bloggare söker syndabockar bland feministerna, som lurat i svenska politiker och beslutsfattare att små kortväxta kvinnor (den mördade kvinnan var 159 cm lång) kan göra samma jobb som det behövs stora starkar karlar till. En reaktionär åsikt? Sett till bloggarens övriga åsikter så är han en synnerligen reaktionär bloggare, men i just den här frågan hade han rätt.
Syndabockar måste också sökas bland media och journalister, som undanhåller sanningen och i det syftet söker syndabockar. Mördaren hade skickats tillbaka från rättspsyk eftersom han var för farlig för att vistas där. För farlig för personal och patienter. Han hade alltså inte fått någon diagnos av någon som kan detta med diagnoser. Men det behövdes inte. Journalisterna visste direkt vilken sjukdom mördaren hade. Diagnosen hade de fått från "barndomsvännen", som de hade snokat reda på.
I reportagen stod också, liksom i förbigående, att mördaren missbrukade cannabis och nyligen hade börjat missbruka även tyngre droger. Men ingen journalist hade följt upp detta spår ytterligare.
Det har däremot jag gjort i ett liknande fall. Samma omotiverade och besinningslösa våld. Det var en 30-årig man, som enligt DN hade blivit avvisad från en "psykiatrisk mottagning". Det hade han inte. Han hade blivit avvisad från Beroendecentrum för att han kände att något skrämmande höll på att hända med honom. Så jag ringde upp ledarskribenten på DN och frågade varför hon ljög. Och fick svaret: "Beroendecentrum är en psykiatrisk inrättning enligt tidningens definition."
Alkohol och andra droger metaboliseras av ett särskilt enzym i levern. Detta kan du läsa om i Läkar-FASS. Där kan du också läsa om farliga interaktioner. Exempelvis hos grapefruktjuice i kombination med vanliga mediciner. Mijailo Mijailovic hade dagen innan han mördade Anna Lindh fått recept av läkare på två mediciner som inte får ges i kombination på grund av farliga interationer. Detta tystades ner eftersom den förskrivande läkaren "mådde dåligt". Mijailovic hade dessutom före mordet tagit en tredje medicin, som han hade fått recept på tidigare, som har farliga interaktioner med det mesta och i synnerhet med alkohol. Det var samma besinningslösa våld mot Anna Lindh som i de andra här nämnda fallen.
Vad som händer är att påfrestningen på levern, både vid farliga interaktioner och efter nedbrytning av levern efter långvarigt alkoholmissbruk, är att metaboliseringen plötsligt i stort sett upphör med följd att hjärnan blir partiellt förlamad. Personen ifråga "vet inte vad han gör", men har tillräcklig hjärnkapacitet för att göra det han gör. Att personer i det tillståndet blir livsfarliga hade säkert till och med chefer och personal på häktet vetat om inte en samlad journalistkår med DN:s ledarredaktion i spetsen hade ljugit.
Vad som egentligen utlöste dådet på häktet vet jag naturligtvis inte. Men jag har studerat bakgrundsfakta i ett stort antal fall av omotiverat besinningslöst våld. Och mönstret är detsamma. Ingen vinst för gärningspersonen. Sällan ens ett motiv.
Följande information finns på nätet (Wikipedia) om Mijailovic: "Mijailovic hade haft täta kontakter med psykiatrin ända sedan 1997, då han 18 år gammal knivattackerade sin far och dömdes för grov misshandel. Då gjordes en omfattande rättspsykiatrisk utredning som konstaterade att Mijailovic varken led av psykisk sjukdom eller personlighetsstörning. Två år senare genomgick han en liten psykutredning. Det framkom inga psykotiska eller depressiva symtom."
Ändå är han den psyksjuka mördaren med hela svenska folket.
En ljugande journalistkår driver kampanjer för att gamla tiders mentalsjukhus ska återinföras, att människor som inte har gjort något ont ska låsas in. Det säljer lösnummer och räddar jobb. Och dessutom är det ett fiffigt sätt att dölja att dromissbruk förekommer bland journalister, som hoppas på att cannabis och andra narkotikum ska förskrivas legalt.
Kommentarer
Trackback
