Förvåning?
Med stigande förvåning läste jag hur den socialdemokratiska feministen Kielos skrev om ofödda flickor som verkliga människor...
Så står det på en katolsk blogg sedan någon dag tillbaka. Bloggaren citerar ur en krönika i tidningen Världen idag. Jag förstår inte hur man kan bli förvånad. Antag att Katrine Kielos menar vad hon skriver. Den som läser hennes inlägg med STIGANDE FÖRVÅNING har väl förutfattade meningar? Detta etiketterande. Som om alla som upekas som feminister (eller något annat) skulle ha lika åsikter i allt. Kielos skriver ju även:
"Redan i dag kan man på dyra amerikanska kliniker designa ett embryo efter smak. Pojke, flicka, grönögd eller blåögd? Du väljer själv. Vi i väst verkar inte heller kunna förstå att barn inte tillhör sina föräldrar. De kommer genom dig, men inte från dig. De är ett mirakel som man får till låns. Inte en beställningsvara. Och de är vad de är."
Det är väldigt trist när borgerliga kristna män diskuterar aborter. Inga aborter kan de acceptera, utom aborter som drivs fram av barnmorskor och socialsekreterare i de offentliga finansernas intresse. Om de aborterna är det mycket tyst. Alltså aborter som sker trots att modern egentligen vill ha barnet.
Alltså just de aborter som det moraliskt sett borde vara lättast att få stopp på. Utom för våra borgerliga kristna män, som även de sätter ideologi och partival över teologin och den kristna traditionen.
Aborter för att barnet, om det får leva, kommer att födas i fel familj, har de inget att säga om.
Denna enorma kallsinnighet inför livet så snart ofödda barns rätt till liv kommer i konflikt med den egna (inte sällan: kristdemokratiska) partitillhörigheten, gör MIG förvånad.
