Schizofreni
- Tänk dig att bo i ett rum med bara fönster och inga gardiner. Alla intryck strömmar in, du kan inte värja dig och inte tolka någonting. Det är så en person med schizofreni upplever verkligheten. Detta sagt i tidningen Metro häromdagen av en person som är ordförande i Scizofreniförbundet.
Förbundet har under flera år försökt motarbeta de många fördomar som finns om schitzofreni, exempelvis att schizofrena inte är medvetna om verkligheten omkring dem och helt styrs av intre "röster". När det i själva verket är precis tvärtom. Dessa fördomar som florerar inte minst inom rättsväsendet, och inte minst i de domstolar som dömer patienter till psykiatrisk tvångsvård, har medfört en mycket allvarlig diskriminering av schizofrena och att de fråntas elementära rättigheter som att bestämma över sin egen person och sina egna tillgångar.
Fördomarna matas med nytt bränsle av advokater i brottmålsrättegångar, som menar att deras klienter inte rår för sina brott för att de är "sjuka" och därför bör dömas till rättspykiatrisk vård - med vanligtvis kortare vårdtid än ett fängelsestraff. Det är därför speciellt vid mycket grova brott, som kan ge livstids fängelse enligt straffskalan, som rättspsykiatrisk vård anses vara en lindrigare påföljd. I de fall då "patientérna" inte har någon psykisk sjukdom, är de snart ute igen och kan begå nya brott. Journalister bidrar till hetsen mot schizofrena genom att beskriva schizofrena som speciellt benägna att begå grova våldsbrott.
Dessa fördomar inom hela samhället, inklusive delar av psykiatrin, leder ofta till att schizofrena under årtionden utsätts för en förödande medicinering med mediciner som speciellt vid långvarig användning i höga doser förstör nervsystemet, inklusive det som kallas CNS (hjärnan). Detta är mycket välkända biverkningar. Det är numera också ganska väl känt att långvarig användning av dessa mediciner ger upphov till tillfälliga s.k. reboundeffekter (kraftiga psykiska symtom) när medicinen tas bort.
Medicinering borde därför upphöra innan det uppstår risk för reboundeffekter. Om medicineringen har pågått så länge (vilket ofta är fallet) så att reboundeffekter inte kan undvikas, borde det verkligen inte vara ett argument för fortsatt medicinering. Utan snarare ett argument för medicinutsättning under övervakning i värsta fall under tvångsvård.
I stället dömer domstolarna till tvångsvård med syfte att patienter, som inte vill få sina hjärnor förstörda, ska tvångsmedicineras. Eftersom patienterna vanligen är avtrubbade, slöa och lugna under pågående medicinering, kan denna tvångsvård ofta ske i öppna former, vilket spar mycket pengar åt landstingen.
Få trodde att de svåra övergrepp (bältesläggning, långbad och lobotomering) som begicks mot schizofrena förr, verkligen förekom medan de förekom. Precis samma sak är det med de övergrepp som begås mot schizofrena nu.
Man tror inte att det som förekommer, förekommer medan det förekommer.
Eftersom så svåra övergrepp mot schizofrena har begåtts inom den offentliga psykiatrin, undgår den privata vården den kritiska granskning som den borde utsättas för. När en konstfackstuderande häromåret spelade psykiskt sjuk för att bli tvångsintagen för att kunna avslöja vad som pågår innanför de slutna väggarna, riktades ilskan mot henne och inte mot det privata sjukhuset.
Trots att hon kunde avslöja att detta sjukhus använder tortyr i form av bältesläggning för att spara pengar. Vilket inte alla offentliga psykiatriska kliniker gör idag.
Förbundet har under flera år försökt motarbeta de många fördomar som finns om schitzofreni, exempelvis att schizofrena inte är medvetna om verkligheten omkring dem och helt styrs av intre "röster". När det i själva verket är precis tvärtom. Dessa fördomar som florerar inte minst inom rättsväsendet, och inte minst i de domstolar som dömer patienter till psykiatrisk tvångsvård, har medfört en mycket allvarlig diskriminering av schizofrena och att de fråntas elementära rättigheter som att bestämma över sin egen person och sina egna tillgångar.
Fördomarna matas med nytt bränsle av advokater i brottmålsrättegångar, som menar att deras klienter inte rår för sina brott för att de är "sjuka" och därför bör dömas till rättspykiatrisk vård - med vanligtvis kortare vårdtid än ett fängelsestraff. Det är därför speciellt vid mycket grova brott, som kan ge livstids fängelse enligt straffskalan, som rättspsykiatrisk vård anses vara en lindrigare påföljd. I de fall då "patientérna" inte har någon psykisk sjukdom, är de snart ute igen och kan begå nya brott. Journalister bidrar till hetsen mot schizofrena genom att beskriva schizofrena som speciellt benägna att begå grova våldsbrott.
Dessa fördomar inom hela samhället, inklusive delar av psykiatrin, leder ofta till att schizofrena under årtionden utsätts för en förödande medicinering med mediciner som speciellt vid långvarig användning i höga doser förstör nervsystemet, inklusive det som kallas CNS (hjärnan). Detta är mycket välkända biverkningar. Det är numera också ganska väl känt att långvarig användning av dessa mediciner ger upphov till tillfälliga s.k. reboundeffekter (kraftiga psykiska symtom) när medicinen tas bort.
Medicinering borde därför upphöra innan det uppstår risk för reboundeffekter. Om medicineringen har pågått så länge (vilket ofta är fallet) så att reboundeffekter inte kan undvikas, borde det verkligen inte vara ett argument för fortsatt medicinering. Utan snarare ett argument för medicinutsättning under övervakning i värsta fall under tvångsvård.
I stället dömer domstolarna till tvångsvård med syfte att patienter, som inte vill få sina hjärnor förstörda, ska tvångsmedicineras. Eftersom patienterna vanligen är avtrubbade, slöa och lugna under pågående medicinering, kan denna tvångsvård ofta ske i öppna former, vilket spar mycket pengar åt landstingen.
Få trodde att de svåra övergrepp (bältesläggning, långbad och lobotomering) som begicks mot schizofrena förr, verkligen förekom medan de förekom. Precis samma sak är det med de övergrepp som begås mot schizofrena nu.
Man tror inte att det som förekommer, förekommer medan det förekommer.
Eftersom så svåra övergrepp mot schizofrena har begåtts inom den offentliga psykiatrin, undgår den privata vården den kritiska granskning som den borde utsättas för. När en konstfackstuderande häromåret spelade psykiskt sjuk för att bli tvångsintagen för att kunna avslöja vad som pågår innanför de slutna väggarna, riktades ilskan mot henne och inte mot det privata sjukhuset.
Trots att hon kunde avslöja att detta sjukhus använder tortyr i form av bältesläggning för att spara pengar. Vilket inte alla offentliga psykiatriska kliniker gör idag.
Kommentarer
Trackback
