Vems gudlösa etik?
En person vid namn Birgitta Forsman (docent i forskningsetik) har skrivit följande på Humanistbloggen, som är en blogg för medlemmar i ateist-organisationen Humanisterna:
"Det som står i Bibeln, Koranen och andra gamla urkunder är också mänskliga påfund. Valet står därför mellan att rätta sig efter vad män(niskor) i ett förvetenskapligt, patriarkalt samhälle för flera tusen år sedan påstod och vad människor idag, utifrån bästa till buds stående kunskap kan komma fram till, efter att ha vänt och vridit på alla kända argument."
Att alla heliga skrifter har skrivits av människor, som saknat gudomlig inspriation, är en självklar slutsats om man inte tror på någon Gud. Det märkliga är att det även i religionens värld finns personer, t.o.m. präster som anser att det finns något slags objektiv etik (och moral) som står över den kristna etiken.
Men är då inte docentens egen forskningsetik ett människo-påfund, som är underkastad samma mekanismer som alla annan etik? Eller är just docenter befriade från den påverkan av klassbakgrund och social miljö, som enligt Marx styr allt mänskligt tänkande - och i synnerhet våra uppfattningar om etik och moral? Ibland är det riktigt, riktigt svårt att vara "humanist".
Eller kan det vara så att docenten sätter den BORGERLIGA svenska universitetsmiljöns "sanningar" mot de religiösa urkundernas sanningsanspråk? Hur kan marxistiskt skolade personer (och det är ju många akademiker idag, fastän de röstar på moderaterna - hur "etiskt" är det?) ställa upp på detta?
Ordet "inspiration" betyder för övrigt inte att man får aha-upplevelse, vilken som helst. Ordet "spirit" betyder som bekant ande. Att en helig text har "inspirerats" betyder alltså att det budskap, som texten förmedlar, har planterats i författarens hjärna av den helige Ande. Det handlar då om ett tidlöst budskap, som författaren kan ha klätt i sin egen samtids föreställningsvärd.
Det är inte förvånande att en ateist tror att både budskapet och "förklaringsmodellen" speglar författares egen samtid. Men det är däremot ytterst förvånande att teologiskt utbildade personer, som säger sig tro på Gud, inte kan skilja melllan budskap och förklaringsmodell. Men de är kanske också underkastade påverkan av den borgerliga universtitetsmiljö, i vilken de har fått sin utbildning?
Ja - om Marx hade rätt!
De tre närmast föregående inläggen har handlat om schizofreni, tvångsvård, tvångsmedicinering och hur domstolarna har svikit sin rättsvårdande uppgift, delvis beroende på juristernas underdånighet gentemot läkarna. Jag har skrivit att patienter efter beslut av domstol åsamkas ett livslångt medicinberoende genom tvångsmedicinering mot reboundeffekter, som är övergående återfallsliknande symtom under medicnutsättning.
Etiskt och moraliskt försvarbart?
Psykvården är det område där det tydligast visas att det inte finns någon objektiv etik och moral, som det står i mänsklig makt att upptäcka. Och om det finns någon gudomlig etik och moral, så är den lika svår att upptäcka och tillämpa. Men det bevisar i och för sig inte att den inte finns.
Tillägg: Birgitta Forsman har skickat en kommentar i vilken hon skriver: "Jag har inte skrivit på Humanistbloggen. Någon har citerat mig, och det är helt OK".
Då för jag be om ursäkt för missuppfattningen. Men det viktiga är dock att Forsman inte är felciterad.
"Det som står i Bibeln, Koranen och andra gamla urkunder är också mänskliga påfund. Valet står därför mellan att rätta sig efter vad män(niskor) i ett förvetenskapligt, patriarkalt samhälle för flera tusen år sedan påstod och vad människor idag, utifrån bästa till buds stående kunskap kan komma fram till, efter att ha vänt och vridit på alla kända argument."
Att alla heliga skrifter har skrivits av människor, som saknat gudomlig inspriation, är en självklar slutsats om man inte tror på någon Gud. Det märkliga är att det även i religionens värld finns personer, t.o.m. präster som anser att det finns något slags objektiv etik (och moral) som står över den kristna etiken.
Men är då inte docentens egen forskningsetik ett människo-påfund, som är underkastad samma mekanismer som alla annan etik? Eller är just docenter befriade från den påverkan av klassbakgrund och social miljö, som enligt Marx styr allt mänskligt tänkande - och i synnerhet våra uppfattningar om etik och moral? Ibland är det riktigt, riktigt svårt att vara "humanist".
Eller kan det vara så att docenten sätter den BORGERLIGA svenska universitetsmiljöns "sanningar" mot de religiösa urkundernas sanningsanspråk? Hur kan marxistiskt skolade personer (och det är ju många akademiker idag, fastän de röstar på moderaterna - hur "etiskt" är det?) ställa upp på detta?
Ordet "inspiration" betyder för övrigt inte att man får aha-upplevelse, vilken som helst. Ordet "spirit" betyder som bekant ande. Att en helig text har "inspirerats" betyder alltså att det budskap, som texten förmedlar, har planterats i författarens hjärna av den helige Ande. Det handlar då om ett tidlöst budskap, som författaren kan ha klätt i sin egen samtids föreställningsvärd.
Det är inte förvånande att en ateist tror att både budskapet och "förklaringsmodellen" speglar författares egen samtid. Men det är däremot ytterst förvånande att teologiskt utbildade personer, som säger sig tro på Gud, inte kan skilja melllan budskap och förklaringsmodell. Men de är kanske också underkastade påverkan av den borgerliga universtitetsmiljö, i vilken de har fått sin utbildning?
Ja - om Marx hade rätt!
De tre närmast föregående inläggen har handlat om schizofreni, tvångsvård, tvångsmedicinering och hur domstolarna har svikit sin rättsvårdande uppgift, delvis beroende på juristernas underdånighet gentemot läkarna. Jag har skrivit att patienter efter beslut av domstol åsamkas ett livslångt medicinberoende genom tvångsmedicinering mot reboundeffekter, som är övergående återfallsliknande symtom under medicnutsättning.
Etiskt och moraliskt försvarbart?
Psykvården är det område där det tydligast visas att det inte finns någon objektiv etik och moral, som det står i mänsklig makt att upptäcka. Och om det finns någon gudomlig etik och moral, så är den lika svår att upptäcka och tillämpa. Men det bevisar i och för sig inte att den inte finns.
Tillägg: Birgitta Forsman har skickat en kommentar i vilken hon skriver: "Jag har inte skrivit på Humanistbloggen. Någon har citerat mig, och det är helt OK".
Då för jag be om ursäkt för missuppfattningen. Men det viktiga är dock att Forsman inte är felciterad.
Kommentarer
Postat av: Birgitta Forsman
Jag har inte skrivit på Humanistbloggen. Någon har citerat mig, och det är helt OK.
Trackback