larsflemstroms

Före jul råkade jag i en bokhandel hitta två böcker om livet efter döden. Den ena boken var skriven av en svensk 1800-talsteolog, som ifrågasatte läran om de eviga straffen. Efter att i ett par decennier grundligt studerat läran om straffen kom han fram till att det inte utifrån Bibeln går att styrka att straffen är eviga. Innan Helvetet ”avskaffades” under Första världskriget  (Kunde det finnas något ännu värre helvete?) var människans framtid redan avgjord i dödsögonblicket, trodde man: Till Himlen eller Helvetet.

Den andra boken har skrivits av NT Wright, engelsk teolog och biskop, som har skrivit en rad intressanta böcker, bl.a: ”Vad sa Paulus egentligen”? Det är en bok som förenar traditionell kristendom med modern forskning. Forskningen förklarar Bibeln på ett sådant sätt, så att den urgamla kristna bibeltolkningstraditionen framstår som både trovärdig (för skeptikern) och sann (för den troende).

Den nya boken av NT Wright heter ”Ännu bättre” och förklarar vad som menas med kroppens uppståndelse, som vi bekänner i trosbekännelsen. Och vad som menas med en ny himmel och en ny jord, som det står i Bibeln. I den svenska katekesutvecklingen från 1876 står det att själen skiljs från kroppen i dödsögonblicket, men återförenas med kroppen vid uppståndelsen på yttersta dagen. Menas därmed den gamla, ”förgängliga” kroppen, som det såg ut i dödsögonblicket, eller en ny kropp? Kommer denna uppståndelse att ske på samma jord, som vi nu lever på, eller på en nyskapad himlakropp långt uppe i Himlen?

Dessa frågeställningar blir så banala och barnsliga, så att många bland oss som tror på ett evigt liv tänker sig en enbart andlig tillvaro, lång bortom varje fysisk verklighet. I så fall kanske kristendomen bara ställer frågorna, utan att ha svaren. För att få svaren måste man gå till andra religioner, och hamnar då i konstiga föreställningar om olika vägar till en transcedent Gud. Kristendomen har endast ”glimtar” av den gudomliga sanningen. Andra religioner har ”glimtar” som kristendomen saknar.

NT Wright gör anspråk på att ha återupptäckt den tro på kroppens uppståndelse och den tro på himlens och jordens förnyelse, som de första kristna trodde på, men som sedan har gått förlorat. Vårt språk saknar de nyanser, som behövs för att mejsla fram vad som egentligen menas med ny i ett eskatologiskt sammanhang. Ny eller förnyad, helt ny (något som inte har existerat förut) eller som ny: Något som har existerat förut och återskapas till sitt ideala skick – sådant det var vid en tidigare tidpunkt, eller aldrig hann bli. Vi får dock inte fastna för en viss ålder, för även då fanns egenskaper, som inte hör till det evigt goda, och speciellt förgänglighet. Om den nya skapelsen har egenskapen förgänglighet, så kommer ju även den nya kroppen att åldras och dö.

Vad tänkte de första kristna, när de för trons skull var beredda på att dö av den värsta tortyr, att få sina kroppar sönderslagna? Trodde de att Gud skulle ge dem nya, och helade kroppar? Trodde de på den kroppsliga uppståndelsen, att deras själar skulle återförenas med en ny och ännu bättre kropp, den gamla kroppen förnyad? Eller om man så vill säga: att de kommer att återfödas i sina gamla kroppar, som kommer att vara som nya och ännu bättre än de någonsin har varit?

”En välsignelse är en formel uttalad över någon eller något för att förmedla välgång och lycka och motsatsen till förbannelse.” Enligt Wikipedia. Jag har hört att i Katolsk kyrkan kan kyrkan endast välsigna sådant som Gud har skapat eller instiftat. Välsignelser förekommer i de flesta religioner.

ETT VÄLSIGNELSEFÖRBUD ÄR DETSAMMA SOM ATT ÖNSKA FÖRBANNELSE ÖVER NÅGON.

Skolverket är till förbannelse för den svenska skolan!

Ska präster även välsigna deltagare i kommersiella konserter, som hålls i kyrkan? Bortsett från att jag ogillar kommersiella jippon, om än i finkulturens former, i kyrkan, så ska präster välsigna alla som besöker kyrkan, när prästen själv är där. Annars ska välsignelsen uttalas av någon annan av kyrkans anställda. Ingen ska gå från kyrkan med en förbannelse hängande över sig!

Men frågan är om inte Bibel 2000 börjar bli till en förbannelse för Svenska kyrkan.

”Herren välsigne dig och bevare dig. Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig. Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid..” (Bibel 1917)

”Herren välsignar dig och beskyddar dig. Herren låter sitt ansikte lysa mot dig och visar dig nåd. Herren vänder sitt ansikte till dig och ger dig sin fred.” (Bibel 2000)

Välsignelsen enligt Bibel 1917 förmedlar en önskan från den, som uttalar välsignelsen, om något som denne vill att Herren ska  göra. Välsignelsen enligt Bibel 2000 är ett uttalande om något som Herren faktiskt gör, en trollformel. Och trollformler ska vi inte ha i kyrkan. Människor kan inte lova något som Gud själv inte har lovat. Visst kan man välsigna soldater och civilbefolkning i krig. Man kan önska fred, men inte lova att freden inträder som med ett trollspö efter att  välsignelsen lästs.

Om nu Skolverkets anser sig ha ”uppdrag” att stoppa välsignelser i kyrkan, så är det märkligt att Skolverket inte också anser sig ha uppdrag att stoppa RFSU:s propaganda på lektionstid för en livsstil (promiskuitet), som rent matematiskt leder till ökat spridning av klamydia, som är en inkörsport för hiv. Nästa epidemiska utbrott av hiv i Sverige, kan mycket väl bli bland unga heterosexuella. (De homosexuella torde vara bättre medvetna om faran.) Det om något skadar ju eleverna. En välsignelse kan aldrig skada någon. Och ingen är heller tvungen att tro att han /hon blir välsignad.

Ska präster få säga ”Ha en bra dag”? Men inte ”Gud give dig en bra dag”?