Bostadsanvisningslagen
Efter en ny rapport från Socialstyrelsen om antalet hemlösa har några få inlägg i frågan dykt upp på s-bloggarna. Jag har kommenterat och menat att det är en skam att sossarna inte driver frågan om allas rätt till bostad. I debatten har jag då och då stött på bostadsanvisningslagen, som upphävdes av den borgerliga regeringen 1993. Och det är naturligtvis bekvämt att skylla på borgarna, när man själv inte har gjort ett jota under åtta år i regeringsställning och fem år i opposition.
Det är svårt att få grepp om bostadsanvisningslagen. då den ändrades flera gånger och tydligen inte heller tillämpades i någon större utsträckning. Det verkliga syftet med lagen, som sägs varit till för att hjälpa hemlösa att få bostad, torde snarare ha varit att kommunalpolitiker skulle bestämma över privata fastighetsägares egendom. Så nära en socialisering man kan komma, utan att den privata ägaren formellt miste äganderätten till sin egendom. Endast en- och tvåfamiljshus, där ägaren själv hade sin bostad, var undantagna.
Lagen gav kommunen rätt att förklara hela stadsdelar som "bostadsanvisningsområde". Detta medförde skyldighet för fastighetsägaren att anmäla lediga lägenheter till kommunen, samt förbud för fastighetsägaren att själv hyra ut lägenheten. Om fastighetsägaren inte godtog, den som kommunen anvisade (alltså INGEN RÄTT för de HEMLÖSA att själva få bostad!!!), kunde fastighetsägaren åläggas att hyre ut lägenheten till kommunen. Avsikten var möjligen att kommunen skulle tvångsplacera den bostadssökande hos den vägrande hyresvärden.
Man kan säga att denna lag innebar mer tvång än nöden krävde mot fastighetsägarna, utan att nöden lindrades speciellt mycket. Att återinföra denna lag, som bl.a Vänsterpartiet vill, är inte rätt väg att gå. Återinför den i så fall för de kommunala bostadsbolagen! Det skulle svida riktigt ordentlig i skinnet på både de borgerliga och socialdemokratiska ledamöterna i de kommunala bostadsbolagens styrelser. De missbrukar ju sina styrelseuppdrag för att bevisa att politikerstyrda företag är lika "välskötta" som privata företag. De kommunala bostadsbolagen tillhör idag de värsta vägrarna, vad gäller uthyrning till personer med svag ekonomi.
Rätt väg att gå vore en lag som förbjuder ekonomisk diskriminering på bostadsmarknaden, på samma sätt som det finns en lag som förbjuder diskriminering på grund av ras, hudfärg, religion, etnisk tillhörighet eller sexuell läggning. Det finns regler om bostadskostnad för den som har försörjningsstöd samt förbehållsbelopp till hyran, för den som är kund hos kronofogden. När det alltså finns lagar, som tillförsäkrar alla pengar till hyran, så finns det ingen orsak alls att vägra hyra ut till någon för att han har svag ekonomi, om det inte gäller stora och dyra lägenheter förstås.
Skulder i det förgångna, oavsett hur de har uppstått, inte ska vara ett hinder för bostad. Utan det är en framtida betalningsförmågan som ska avgöra. Om det finns anledning att tro att vederbörande inte kommer att använda förbehållsbesloppet till det som det är avsett för, nämligen hyran, så borde kronofogden ha möjlighet att utbetala detta belopp direkt till hyresvärden.
Det är ju så enkelt. Det måste byggas nya bostäder i tillväxtorådena för att eliminera köerna, men för att den som stått i kö tillräckligt länge, behöver inga nya bostäder byggas. Men om man talar om att återinföra bostadsanvisningslagen, då blir det tvärstopp.
Det paradoxala nu är att våldsbenägna missbrukare och kriminella har lättare att få bostad än vanliga fattiga. Kommunerna är nämligen skyldiga att hjälpa missbrukare och kriminella att få bostad, och det verkar de lyckas med utan konfiskatoriska tvångslagar mot fastighetsägarna.
Jag kräver att socialdemokraterna i alla kommuner börjar driva kravet att förbud mot ekonomisk diskriminering införs omedelbart för de kommunala bostadsbolagen. Det finns ingen anledning att de kommunal bostadsbolagen ska vara värre busar än de privata.
Det är svårt att få grepp om bostadsanvisningslagen. då den ändrades flera gånger och tydligen inte heller tillämpades i någon större utsträckning. Det verkliga syftet med lagen, som sägs varit till för att hjälpa hemlösa att få bostad, torde snarare ha varit att kommunalpolitiker skulle bestämma över privata fastighetsägares egendom. Så nära en socialisering man kan komma, utan att den privata ägaren formellt miste äganderätten till sin egendom. Endast en- och tvåfamiljshus, där ägaren själv hade sin bostad, var undantagna.
Lagen gav kommunen rätt att förklara hela stadsdelar som "bostadsanvisningsområde". Detta medförde skyldighet för fastighetsägaren att anmäla lediga lägenheter till kommunen, samt förbud för fastighetsägaren att själv hyra ut lägenheten. Om fastighetsägaren inte godtog, den som kommunen anvisade (alltså INGEN RÄTT för de HEMLÖSA att själva få bostad!!!), kunde fastighetsägaren åläggas att hyre ut lägenheten till kommunen. Avsikten var möjligen att kommunen skulle tvångsplacera den bostadssökande hos den vägrande hyresvärden.
Man kan säga att denna lag innebar mer tvång än nöden krävde mot fastighetsägarna, utan att nöden lindrades speciellt mycket. Att återinföra denna lag, som bl.a Vänsterpartiet vill, är inte rätt väg att gå. Återinför den i så fall för de kommunala bostadsbolagen! Det skulle svida riktigt ordentlig i skinnet på både de borgerliga och socialdemokratiska ledamöterna i de kommunala bostadsbolagens styrelser. De missbrukar ju sina styrelseuppdrag för att bevisa att politikerstyrda företag är lika "välskötta" som privata företag. De kommunala bostadsbolagen tillhör idag de värsta vägrarna, vad gäller uthyrning till personer med svag ekonomi.
Rätt väg att gå vore en lag som förbjuder ekonomisk diskriminering på bostadsmarknaden, på samma sätt som det finns en lag som förbjuder diskriminering på grund av ras, hudfärg, religion, etnisk tillhörighet eller sexuell läggning. Det finns regler om bostadskostnad för den som har försörjningsstöd samt förbehållsbelopp till hyran, för den som är kund hos kronofogden. När det alltså finns lagar, som tillförsäkrar alla pengar till hyran, så finns det ingen orsak alls att vägra hyra ut till någon för att han har svag ekonomi, om det inte gäller stora och dyra lägenheter förstås.
Skulder i det förgångna, oavsett hur de har uppstått, inte ska vara ett hinder för bostad. Utan det är en framtida betalningsförmågan som ska avgöra. Om det finns anledning att tro att vederbörande inte kommer att använda förbehållsbesloppet till det som det är avsett för, nämligen hyran, så borde kronofogden ha möjlighet att utbetala detta belopp direkt till hyresvärden.
Det är ju så enkelt. Det måste byggas nya bostäder i tillväxtorådena för att eliminera köerna, men för att den som stått i kö tillräckligt länge, behöver inga nya bostäder byggas. Men om man talar om att återinföra bostadsanvisningslagen, då blir det tvärstopp.
Det paradoxala nu är att våldsbenägna missbrukare och kriminella har lättare att få bostad än vanliga fattiga. Kommunerna är nämligen skyldiga att hjälpa missbrukare och kriminella att få bostad, och det verkar de lyckas med utan konfiskatoriska tvångslagar mot fastighetsägarna.
Jag kräver att socialdemokraterna i alla kommuner börjar driva kravet att förbud mot ekonomisk diskriminering införs omedelbart för de kommunala bostadsbolagen. Det finns ingen anledning att de kommunal bostadsbolagen ska vara värre busar än de privata.
Kommentarer
Trackback
