Juholts sista misstag

Det var när han föreslog Urban Ahlin som biträdande partisekreterare. Då svek stödet från partivänstern och partihögern såg chansen att bli av med Juholt. Ahlin hade säkert kunnat göra nytta som back up. Ahlin tillhörde samma försvars- och säkerhetspolitiska gäng som Juholt själv. Medan Helle Klein fortfarande var polisk chefredaktör för Aftonbladet utpekade hon just Ahlin, som en av de försvarspolitiker som höll på att sätta världen i brand. Enligt Klein var det inte terrorismen, utan kamp mot terrorismen, som som äventyrade världsfreden.

Juholt höll ett fantastiskt bra tal vid försvarskonferensen i Sälen, där han utpekade de interna spänningarna, inte sällan längs etniska linjer, i Europas länder som en säkerhetsrisk. Det var ett tal med udden riktad mot den politik som SD : högsta ledning står bakom i Sverige och öppet högerextremistiska och fascistiska partier står bakom i andra länder. Detta intresserade inte alls en journalistskock, som har gjort Jimmie Åkesson till medias speciella kelgris.

Jag vill överlämna en riktigt taggig vissen ros till s-bloggaren Helene Björklund i Sölvesborg, som skriver om en SD-politiker i Karlskrona som uttalat sig föraktfullt om muslimer. Sådant tal tar jag också avstånd från, men sedan kommer H B:s praktvurpa:

"Jag förstår dilemmat för SDs ledning, det är inte så enkelt att ändra på människor och det finns inte formellt stöd för att tvinga dem bort från sina uppdrag. Men likväl är det smutsigt."

Det är väl inget dilemma att låta andra säga vad man själv vill ha sagt, och sedan låtsas ta avstånd från det de har sagt? Har hon blivit så bedårad av Åkessons salongsmässiga piruetter i Sälvesborgs kommunfullmäktige?

Även HB har gått på journalistkårens klassfördomar att de ledande politikerna skulle vara ett bättre folkslag än fotfolket. Det är ju den typen av klassfördomar, som gör att folk ur de lägre samhällsskikten röstar på SD i protest mot gräddpolitikerna.

Efter valet 2006 var det en socialdemokratisk statsvetenskapsprofessor som skyllde SD:s valframgångar på "personer i avsomnade bruksorter som blivit över- och omkörda av utvecklingen". Det är alltså samma ideologi om "Förlorar-Sverige" som nu torgförs av statsvetaren Stig-Björn Ljunggren.

Intellektuell härdsmälta och akademisk arrogans, som redan kostat socialdemokraterna två valnederlag. Ska metallaren Stefan Löfven lyckas vända på det?

Juholt borde kanske inte ha tagit avstånd från SD, så kraftigt som han gjorde?

Det finns ju inga etniska konflikter, inte ens i Malmö - eller hur? De finns kanske bara i SD:s retorik? Men de finns i verkligheten, i alla Eöropas länder. Och de är en säkerhetsrisk. Men det är inte de vanliga hyggliga muslimerna som är en säkerhetsrisk, utan den oheliga alliansen mellan islamistiska terrorister och vita högerextremismister, som från varsitt håll försöker elda på ett kommande raskrig i Europa.

Det blev Juholts fall att han varnade för detta. Och att han ville stärka sin stab med anti-terroristen Urban Ahlin.

Läs Juholts tal i Sälen:

http://www.socialdemokraterna.se/Media/nyheter/Juholts-tal-vid-Folk-och-Forsvars-konferens/


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0