Nej, i det landstinget vill jag inte ha någon operation.
Landstinget har då skickat ett mejl till den personen - inte till mig - där landstinget bedyrar att det inte var den personens fel att jag ströks från listan. Av ett mejl från den andra person till mig framgår att man yppat innehållet i brevet till mig från den andra personen. Detta är synnerligen allvarlig då jag i mejl till landstinget påpekat att den andra personen inte har något mandat att företräda mig och att jag inte medger eftergift av sekretess. Man har däremot inte svarat på ett brev från mig med förslag hur frågan skulle lösas.
Den andra personen är en känd tidningsskribent. Jag antar att man vill hålla sig väl med sådana, då det framkommit att förhållandena i det berörda landstinget är under all kritik. Jag, det är det verkligen. Eftersom det inte är en helt riskfri operation vågar jag inte göra den i det landstinget. Så nu blir jag utan operation.
Så det är bara att ringa till landstinget, om man är journalist eller något liknande, och diskutera enskilda patienter utan att ens ha en fullmakt? Detta har ju faktiskt skett vid flera tillfällen, men då har det gällt mer kända personer än jag. För att nu inte tala om läckorna hos polisen, där enskilda polismän mot betalning lämnar ut uppgifter ur förundersökningar så att misstänkta personer kan läsa om sig själva i tidningen och sopa igen spåren efter sig.
Jag kan i och för sig förstå att den som känner sig skuldtyngd för att eventuellt på något sätt ha orsakat att någon annan har strukits från en operationskö, vill rätta till detta. Men det är rent ut sagt för jävligt att gå bakom ryggen på den det gäller, i stället för att låta denne ta hand om sin egen operation. När han själv vill ha det så. Och det är helt oacceptabelt att ett landsting diskuterar köplatser för enskilda patienter med utomstående. Så överkörd har jag aldrig blivit i hela mitt liv.
Personen ifråga hade aldrig, aldrig, aldrig själv ha accepterad att bli behandlad på detta sätt, satt under förmyndare. Självkänslan är viktigare än synen. Därför blir det ingen operation.
Det här hittade jag på den andra bloggen. Är det sant?
Egentligen ids jag inte befatta mig med detta mera, för det har gått åt flera dagar med irritation och mejlkontakter i ärendet. Men då Lars F. har skrivit och förvanskat hela historien på sin blogg måste jag gå i svaromål, känner jag.
Det gäller en ögonoperation som skulle göras på L.F. Eftersom han vistades hos mig, när han vid ett optikerbesök i en grannkommun till min, fick veta att han måste till läkare för operation, fick han tillstånd från sitt landsting att operationen skulle utföras i mitt län.
I september gjordes undersökningen, och sedan började väntan på operation. Denna väntan blev lång, mycket längre än vi hade förväntat oss.
Under tiden rasade vår relation ihop. Vissa tider talade vi inte ens med varandra. I slutet av november ringde jag därför sjukhuset och meddelade att kallelsen till operation inte skulle skickas till min adress och att jag skulle strykas som närmast anhörig. Detta underrättade jag L.F. om.
När jag talade med honom häromdagen fick jag veta att han hade strukits från väntelistan till operation på grund av mig, påstod han. Vad som stod i brevet från sjukhuset fick jag absolut inte veta.
Dessutom fick jag sträng uppmaning att inte ringa till sjukhuset.
Eftersom jag inte kunde begripa hur ett samtal om att en kallelse skulle skickas till en annan adress kunde resultera i att personen ströks från väntelistan, ringde jag och mejlade jag till sjukhuset och undrade hur detta kom sig. Det var ju bara jag som visste vad jag hade sagt.
Vid samtal med sjukhuset fick jag veta att de hade antecknat att han hade flyttat till den plats där han redan bodde och hela tiden hade bott. Det hade alltså blivit ett fel, som de givetvis kunde rätta till.
Inga större problem alltså. Jag poängterade givetvis att jag inte visste och inte heller hade mandat att bestämma var L.F. skulle opereras.
Mer var det inte. Ingen större dramatik. Men L.F. har gjort upp en stor och märklig historia runt detta. Sagt att han ska skriva till Socialstyrelsen och strukit sig själv från operationskön.
Givetvis har jag aldrig diskuterat hans operation med sjukhuset. Varför skulle jag göra det? Det hela är, tycker jag, helt sjukt.
Eftersom jag vet att man sällan får in kommentarer på hans egna inlägg på hans blogg, skriver jag detta här.
Vill man uppfatta saker snett och göra rättshistorier av de enklaste missförstånd, kan man givetvis göra detta. Så får man kanske lite spänning i en annars tråkig tillvaro också.
Svar till sign. En vän:
Tack för att du skickade detta. Men jag hade sett det själv, fastän lite senare. Är det inte märkligt att man klagar på att inte få ett genmäle publicerat, när man inte ens har försökt? Jag hade alltså inte en aning om detta blogginlägg, innan jag fick det från dig.
Ja, de yttre omständigheterna stämmer. Det hon skriver motsäger väl inte det som jag har skrivit på någon väsentlig punkt?
Det är emellertid hon själv, och inte jag, som har påstått att jag strösk från listan "på grund av" (obs. formuleringen) henne. Hon har legat vaken flera nätter av dåligt samvete. Det är klarlagt att detta inte hade skett, om inte hon hade ringt.
Jag har fått en förklaring från sjukhuset hur det gick till, men det är uppenbarligen en efterhandskonstruktion, som kan vara inspirerad av hennes mejl. Jag har bett henne att inte agera i denna sak, ändå gjorde hon det.
Hon borde ha låtit mig ta hand om det hela själv, som jag ville. För mig var det ingen viktig fråga alls. Jag ville ha min operation. Jag hade skrivit ett brev till landstinget med förslag hur saken skulle lösas, när detta kom emellan. Jag ville inte ha något störande moment i mina kontakter med sjukhuset.
Oavsett vad hon har sagt, eller inte sagt vid sitt telefonsamtal under hösten, så är det ju märkligt att man stryker någon från en kölista på grund av ett telefonsamtal FRÅN EN ANNAN PERSON.
Och att man sedan urskuldar sig till den andra personen, och inte till den som skulle opereras, finner jag också mycket anmärkningsvärt. Jag har f.ö. fortfarande inte fått någt svar på mitt brev.
Jag förstår inte heller varför man ringer och babblar hit och dit om en bruten förlovning, och hur "hemsk" den f.d. fästmannen har varit. Det är ju lätt att det uppstår missförstånd. Den här relationen har präglats av allt annat än diskrietion. Hade den det, hade den nog överlevt.
Och är telefonsamtalet den verkliga orsaken till att jag ströks från listan, utan bara en bekväm förevändning? Det skulle jag vilja veta, men det fick jag alltså inte veta. Socialstyrelsen borde kanske titta på fallet?
Vad jag vet är det fullt kaos i det berörda landstingen. Verksamheten fungerar inte. Man försöker kanske medvetet bli av med patienterna? Och vågar man operera sig där över huvud taget?
Detta kräver jag att du tar in som ett genmäle.
Du ljuger. Jag har varken talat om någon bruten förlovning eller om hur hemsk du är med någon på sjukhuset. Vad är det för fantasier? Var får du allt ifrån?
Det är kanske Guds försyn att du ströks.
Det är kaos i landstinget och många läkare har slutat. Jag hade inte opererat mig på det sjukhuset just nu, om jag inte var absolut tvungen.
