S efter Juholt: De etniska svenskarnas parti?
KD och S har samma problem. För att uppnå sina politiska mål (behålla sina riksdagsmandat respektive återta regeringsmakten) måste båda partierna bredda sina väljarunderlag, UTAN ATT TAPPA SINA KÄRNVÄLJARE (de troende respektive arbetarna).
Båda partierna har under ledning av Göran Hägglund respektive Mona Sahlin misslyckats med bägge uppgifterna. De kristna har flytt KD och hälften av väljarna i senaste valet bestod av taktikröstande moderaterna. Andelen icke-troende, som verkligen tycker att KD är bästa parti, är försvinnande litet.
S förlorade i senaste valet en stor del av sina kärnväljare till Soffan, Moderaterna och SD, samtidigt som partiet misslyckades totalt med att öka sin väljarandel inom medelklassen. Tvärtom tappade man medelklassväljare jämfört med tidigare val.
Misstaget som båda partier har gjort, är att man försökt byta ut kärnväljarna mot andra väljargrupper, i stället för att rätt och slätt bredda väljarunderlaget. Liberalerna inom KD (Hägglund-klicken) har fått för sig att kristen tro "skrämmer bort" icke-kristna väljare. På samma sätt tror liberalerna inom s att arbetarpolitik "skrämmer bort" medelklassen.
Undersökningar visar att lite drygt hälften av alla i Sverige boende har någon form av gudstro, varav hälften är kristna, enligt den kristna trosbekännelsen, varav hälften (c:a 12 % av totalabefolkningen) har en traditionsenlig kristen tro. De, som borde vara KD:s kärnväljare, är alltså inte alls så få. Men varför ska exempelvis kristna abortmotståndare rösta på KD, när KD i jakten på andra väljargrupper har blivit det mest abortliberala partiet i Sveriges riksdag?
Och hur är det med S' kärnväljare? Hur många är egentligen arbetarare (kan räknas till arbetarklassen) i dagens Sverige? I stort sett verkar S-liberalerna ha köpt M:s omdefinition av "arbetare" till dem som är på jobbet, och det är ju varken sjukskrivna, arbetslösa eller pensionerade arbetare, och ej heller studerande, inte ens studerande på yrkesinriktade linjer, som leder till traditionella arbetaryrken.
Å andra sidan är Fredrik Reinfeldt själv en typisk arbetare, enligt M:s nya definition.
S-liberalerna odlar däremot myten att den svenska arbetarklassen knappast existerar längre. Huvudargumenten är dels, att arbetare som har samma levnadsstard som medelkassen för 100 år sedan tillhör medelklassen (villa, bil, utlandssemester), och dels att de forna arbetarbarnen har gjort "klassresor" och de facto tillhör medelklassen (har traditionella medelklassyrken).
Det sistnämnda argumentet är klart intressant, eftersom det är ett ETNOCENTRISAKT argument. Det kan ju inte förnekas att många etniska medelklassvenskar med arbetarursprung har gjort "klassresor". Men S-liberalerna missar att den svenska arbetarklassen samtidigt har fyllts på med personer, som inte är etniska svenskar, utan är invandrare eller har invandrarbakgrund.
Men inte nog med detta. S-högern förespråkar att S mer eller mindre ska upphöra att vara ett arbetarklassparti, utan i stället vara ett GENETISKT arbetarparti, alltså ett parti för etniska svenskar, med eller utan arbetarbakgrund. Den höga andelen arbetare (med eller utan jobb) bland invandrarna har man lyckats trolla bort - och även de många etniska svenskar som faktiskt är arbetare. Att den sistnämnda gruppen existerar, har däremot SD upptäckt.
SD lockar väljare genom att splittra arbetarklassen och hela folket efter etniska och religiösa (muslimhatet!) linjer. Och detta utan att S-högern lyfter ett finger, ty S-högern vill öht inte att S ska representera dem som idag tilhör arbetarklassen. Detta är en del av S' identitetskris. Vem /vilka grupper representerar S idag? Den frågan ställdes av skådespelaren Claes Malmberg i veckans Debatt, där f.ö. Bengt Silfverstrand gjorde en mycket strong insats.
Redan under 1930-talet stod det klart att arbetarklassen aldrig skulle komma att utgöra över hälften av befolkningen. För att vinna val måste arbetarklassen liera sig med andra klasser och skikt.
Detta "klassamarbete" var kärnan i Wigforss ideologi, som f.ö. kom till uttryck i Per Albins folkhemstal 1928.
Detta handlade således inte bara om att de som hade det dåligt skulle lyftas och få ett drägligt liv. Även de, som hade det bra, skulle vara välkomna i folkhemmet.
De, som försöker sparka ut Juholt som partiledare försöker även göra om S till ett halvradikalt borgerligt medelklassparti för etniska svenskar, med eller utan arbetarklassbakgrund. De lever i en värld, där man sällan ser vare sig arbetare eller invandrare. Framförallt har man inga invandrare inom sin egen närmaste umgängeskrets.
Och skulle man ändå ha det, som handlar det troligen om välutbildade invandrare med en västerländsk livsstil. De svenskättade arbetare, som man möter i vardagen, är troligen äldre hantverkare som gör ROT-jobb. Vi lever i ett alltmer segregerat samhälle.
Båda partierna har under ledning av Göran Hägglund respektive Mona Sahlin misslyckats med bägge uppgifterna. De kristna har flytt KD och hälften av väljarna i senaste valet bestod av taktikröstande moderaterna. Andelen icke-troende, som verkligen tycker att KD är bästa parti, är försvinnande litet.
S förlorade i senaste valet en stor del av sina kärnväljare till Soffan, Moderaterna och SD, samtidigt som partiet misslyckades totalt med att öka sin väljarandel inom medelklassen. Tvärtom tappade man medelklassväljare jämfört med tidigare val.
Misstaget som båda partier har gjort, är att man försökt byta ut kärnväljarna mot andra väljargrupper, i stället för att rätt och slätt bredda väljarunderlaget. Liberalerna inom KD (Hägglund-klicken) har fått för sig att kristen tro "skrämmer bort" icke-kristna väljare. På samma sätt tror liberalerna inom s att arbetarpolitik "skrämmer bort" medelklassen.
Undersökningar visar att lite drygt hälften av alla i Sverige boende har någon form av gudstro, varav hälften är kristna, enligt den kristna trosbekännelsen, varav hälften (c:a 12 % av totalabefolkningen) har en traditionsenlig kristen tro. De, som borde vara KD:s kärnväljare, är alltså inte alls så få. Men varför ska exempelvis kristna abortmotståndare rösta på KD, när KD i jakten på andra väljargrupper har blivit det mest abortliberala partiet i Sveriges riksdag?
Och hur är det med S' kärnväljare? Hur många är egentligen arbetarare (kan räknas till arbetarklassen) i dagens Sverige? I stort sett verkar S-liberalerna ha köpt M:s omdefinition av "arbetare" till dem som är på jobbet, och det är ju varken sjukskrivna, arbetslösa eller pensionerade arbetare, och ej heller studerande, inte ens studerande på yrkesinriktade linjer, som leder till traditionella arbetaryrken.
Å andra sidan är Fredrik Reinfeldt själv en typisk arbetare, enligt M:s nya definition.
S-liberalerna odlar däremot myten att den svenska arbetarklassen knappast existerar längre. Huvudargumenten är dels, att arbetare som har samma levnadsstard som medelkassen för 100 år sedan tillhör medelklassen (villa, bil, utlandssemester), och dels att de forna arbetarbarnen har gjort "klassresor" och de facto tillhör medelklassen (har traditionella medelklassyrken).
Det sistnämnda argumentet är klart intressant, eftersom det är ett ETNOCENTRISAKT argument. Det kan ju inte förnekas att många etniska medelklassvenskar med arbetarursprung har gjort "klassresor". Men S-liberalerna missar att den svenska arbetarklassen samtidigt har fyllts på med personer, som inte är etniska svenskar, utan är invandrare eller har invandrarbakgrund.
Men inte nog med detta. S-högern förespråkar att S mer eller mindre ska upphöra att vara ett arbetarklassparti, utan i stället vara ett GENETISKT arbetarparti, alltså ett parti för etniska svenskar, med eller utan arbetarbakgrund. Den höga andelen arbetare (med eller utan jobb) bland invandrarna har man lyckats trolla bort - och även de många etniska svenskar som faktiskt är arbetare. Att den sistnämnda gruppen existerar, har däremot SD upptäckt.
SD lockar väljare genom att splittra arbetarklassen och hela folket efter etniska och religiösa (muslimhatet!) linjer. Och detta utan att S-högern lyfter ett finger, ty S-högern vill öht inte att S ska representera dem som idag tilhör arbetarklassen. Detta är en del av S' identitetskris. Vem /vilka grupper representerar S idag? Den frågan ställdes av skådespelaren Claes Malmberg i veckans Debatt, där f.ö. Bengt Silfverstrand gjorde en mycket strong insats.
Redan under 1930-talet stod det klart att arbetarklassen aldrig skulle komma att utgöra över hälften av befolkningen. För att vinna val måste arbetarklassen liera sig med andra klasser och skikt.
Detta "klassamarbete" var kärnan i Wigforss ideologi, som f.ö. kom till uttryck i Per Albins folkhemstal 1928.
Detta handlade således inte bara om att de som hade det dåligt skulle lyftas och få ett drägligt liv. Även de, som hade det bra, skulle vara välkomna i folkhemmet.
De, som försöker sparka ut Juholt som partiledare försöker även göra om S till ett halvradikalt borgerligt medelklassparti för etniska svenskar, med eller utan arbetarklassbakgrund. De lever i en värld, där man sällan ser vare sig arbetare eller invandrare. Framförallt har man inga invandrare inom sin egen närmaste umgängeskrets.
Och skulle man ändå ha det, som handlar det troligen om välutbildade invandrare med en västerländsk livsstil. De svenskättade arbetare, som man möter i vardagen, är troligen äldre hantverkare som gör ROT-jobb. Vi lever i ett alltmer segregerat samhälle.
Kommentarer
Trackback
