Med klasshat vinns ingen klasskamp.
Revolutionsnostalgi i sin prydno. Den svenska kungafamiljen firar minnet av stormningen av Bastiljen under franska revolutionen. Kungen gömmer sig under ett plastskynke.
Om klasskamp är en strävan efter ett samhälle med med mindre klasskillnader och mer lika chanser för alla, så är jag för klasskampen. Därför är jag mot klasshatet.
På tidningarnas kultursidor förs nu en nymornad diskussion om klasshat - av personer som knappast själva tillhör någon underklass. De verkar gå och hoppas på att det ska bli ett våldsamt uppror, som de själva ska ta ledningen över. Själva visar de upp rena krämarmentaliteten. Det går att tjäna pengar på allting - till och med på hat mot den privilegierade övre medelklass som de själva tillhör. Undrar hur mycket dom får betalt genom sina hatfyllda alster?.
De förstår ingenting. Om jag skulle hata alla som har det bättre än jag själv, skulle jag gå under av hat, förtäras inifrån av avundsjuka och hat. Avundsjukan är ett gift som förlamar.
Det är väl därför, som Skibstedtkoncernen som äger Aftonbladet, upplåter sina sidor för hatets kolportörer, med ideoloiska rötter i 1968, året som var en guldgruva för bokförläggare som gav ut nästintill obegriplig litteratur om "arbetarklassens historiska uppgift". Och naturligtvis om "alienationen" som arbetaren påstås känna för sitt jobb.
Det handlar nu inte bara om att skrämma bort de medelklassväljare som behövs för en socialdemokratisk valsger, utan säkert finns det också en tanke att hela arbetarrörelsen ska stelna av hat.
Så att Reinfeldt kan regera vidare och försämra ännu mer för dem, som redan har det sämst.
Kommentarer
Trackback
