Är kärnkraften farligare än ägaren?
När jag skulle gå och lägga mig under natten som var, och skulle stänga av TV:n, som stått på, råkade jag höra påannonseringen av ett program om tsunamin som drabbade Japan den 11 mars 2011. Så det blev en sen natt. Det egendomliga var att inte ett ord sades om kärnkraften. De svenska kärnkraftmoståndarna försöker ju framställa problemen i Fukushima-verket, som värre än de naturkastrofer, som nödstoppade reaktorerna.
Dessvärre slogs det yttre elnätet ut av jordbävningen, så hela anläggningen blev strömlös, när verksts egna reaktorer snabbstoppades. Nödkylningen, som går på diesel, startade automatiskt, men efter 56 minuter kom tsunamin och sköljde bort dieselbränslet. Nödkylingen av reaktor 1 och 2 fortsatte att gå på batteridrift under ytterligare en timme, och under ett och ett halvt dygn för reaktor 3. Hur kunde batteridriften fungera så olika för de olika reaktorerna?
Att tsunamin sköljde bort dieselbränslet låter som ett dåligt skämt. Men efter att ha sett programmet i går natt, var det allt annat än ett skämt. Människor kom in till det enda fungerande sjukhuset i regionen, med symtom som kallades "tsunamilunga", en svårartad lunginflammation, som berodde på att vattnet som tsunamin fört med sig hade blandats upp med bensin från alla sönderslagna bilar. Över 200 patienter dog på sjukhuset, förutom alla som dog innan de kommit till sjukhuset. 90 % av dödsfallen berodde på att folk drunknande i det bensinblandade vattnet. Jag har inte sett några uppgifter om att någon har dött av radioaktiv strålning från kärnkraftverket.
Miljöpartiet håller föreläsningar om att samma sak skulle kunna hända i Sverige. Vet de vad som hände i Japan? Det var alltså en mycket kraftig jordbävningen, som följdes av en 9 - 13 meter hög tsunami en knapp timme senare. Något liknande lär ju näppeligen kunna hända i Sverige, om vi inte talar om risken för ett allvarligt dammbrott i någon Norrlands-älv. Är vattenkraften rentav farligare än kärnkraften?
Härav har jag naturligtvis inte dragit slutsatsen att vi måste avveckla vattenkraften. Den tekniska utvecklingen har, sedan de första järnvägarna byggdes för 180 år sedan, medfört att gamla risker, som ledde till en tidig död för de flesta, har bytts mot nya risker och mycket färre döda i olyckor. Om man bortser från världskrigen har tekniken säkert räddat fler liv än vad tekniken har skördat. Det gäller säkerligen kärnkraften också.
Ändå får kärnkraften bära hundhuvudet för alla olyckor, som drabbar vår civisation. Det har på något konstigt sätt blivit "vänster" att vara mot kärnkraften och "höger" att vara för. Den konventionella höger - vänsterdimensionen, som handlar om ägandet till produktionsmedlen, diskuteras inte alls.
Men tänk om det är just ägandet som är skillnaden mellan farlig och säker kärnkraft. Jag känner inte tilll en enda allvarlig olycka i ett helstatligt kärnkraftverk i ett demokratiskt, kapitalistiskt land.
Bolaget Tepco, som ägde Fukushina-verket hade varnats för att kärnkraftverket kunde slås ut av en tsunami, men viftat bort detta som "osannolikt". Skulle kanske bli för dyrt? I stället för att satsa på säkerheten har Tepco betalat ut frikostigt partistöd till det statsbärande partiet Liberaldemokraterna i Japan.
Detta ställer ju frågan om partibidragen till Moderaterna i Sverige på sin spets. Kan oppositionen göra upp med Moderaterna om den framtida energipolitiken i Sverige? Kan man diskutera kärnkraftsäkerhet med ett parti, som kan misstänkas för att ta emot partibidrag från elproducenterna?
Sedan nödkylningen i Fukushimaverket upphört att fungera överhettades härdarna, med följd att radioaktiv gas bildades inne reaktorinneslutningen. Eftersom gasen innehöll radioaktiva partiklar, vågade man inte släppa ut gasen, utan chansade på att få igång nödkylningen. Emellertid misslyckades detta, vilket ledde till att gasen exploderade och spreds för vinden. Radioaktiva partiklar föll ner inom en radie på två mil, samt fem mil i vindriktningen. Det är inte livsfarligt att vistas i området och saneringsområde pågår med frivillig personal, som dock utsätter sig för ohälsosamma stråldoser.
I ett så tätbefolkat land som Japan berörs väldigt många människor av nedfallet. Naturligtvis visar detta att kärnkraftverk inte ska byggas i tätbefolkade områden. Men i Japan torde det inte finnas några större glesbygdsområden, däremot i Sverige. Glesbefolkade områden möter redan i norra Skåne.
Med det partikelfilter, som finns på svenska kärnkraftverket, hade ett utsläpp som det i Fukushima inte kunnat ske i Sverige. Ska vi då förlita oss på den höga säkerhetsnivån, och börja bygga nya reaktorer i tätbefolkade områden? Svaret är nej! Om det är något som vi har lärt oss under kärnkraftepoken, så är det att inte avstå från några säkerhetsåtgärder för att de förefaller vara obehövliga.
Vem som äger kärnkraftverken är också en säkerhetsfråga. Det får inte finnas några vinstintressen - och ej heller några andra intressen - som kan fresta att tumma på säkerheten.
Dessvärre slogs det yttre elnätet ut av jordbävningen, så hela anläggningen blev strömlös, när verksts egna reaktorer snabbstoppades. Nödkylningen, som går på diesel, startade automatiskt, men efter 56 minuter kom tsunamin och sköljde bort dieselbränslet. Nödkylingen av reaktor 1 och 2 fortsatte att gå på batteridrift under ytterligare en timme, och under ett och ett halvt dygn för reaktor 3. Hur kunde batteridriften fungera så olika för de olika reaktorerna?
Att tsunamin sköljde bort dieselbränslet låter som ett dåligt skämt. Men efter att ha sett programmet i går natt, var det allt annat än ett skämt. Människor kom in till det enda fungerande sjukhuset i regionen, med symtom som kallades "tsunamilunga", en svårartad lunginflammation, som berodde på att vattnet som tsunamin fört med sig hade blandats upp med bensin från alla sönderslagna bilar. Över 200 patienter dog på sjukhuset, förutom alla som dog innan de kommit till sjukhuset. 90 % av dödsfallen berodde på att folk drunknande i det bensinblandade vattnet. Jag har inte sett några uppgifter om att någon har dött av radioaktiv strålning från kärnkraftverket.
Miljöpartiet håller föreläsningar om att samma sak skulle kunna hända i Sverige. Vet de vad som hände i Japan? Det var alltså en mycket kraftig jordbävningen, som följdes av en 9 - 13 meter hög tsunami en knapp timme senare. Något liknande lär ju näppeligen kunna hända i Sverige, om vi inte talar om risken för ett allvarligt dammbrott i någon Norrlands-älv. Är vattenkraften rentav farligare än kärnkraften?
Härav har jag naturligtvis inte dragit slutsatsen att vi måste avveckla vattenkraften. Den tekniska utvecklingen har, sedan de första järnvägarna byggdes för 180 år sedan, medfört att gamla risker, som ledde till en tidig död för de flesta, har bytts mot nya risker och mycket färre döda i olyckor. Om man bortser från världskrigen har tekniken säkert räddat fler liv än vad tekniken har skördat. Det gäller säkerligen kärnkraften också.
Ändå får kärnkraften bära hundhuvudet för alla olyckor, som drabbar vår civisation. Det har på något konstigt sätt blivit "vänster" att vara mot kärnkraften och "höger" att vara för. Den konventionella höger - vänsterdimensionen, som handlar om ägandet till produktionsmedlen, diskuteras inte alls.
Men tänk om det är just ägandet som är skillnaden mellan farlig och säker kärnkraft. Jag känner inte tilll en enda allvarlig olycka i ett helstatligt kärnkraftverk i ett demokratiskt, kapitalistiskt land.
Bolaget Tepco, som ägde Fukushina-verket hade varnats för att kärnkraftverket kunde slås ut av en tsunami, men viftat bort detta som "osannolikt". Skulle kanske bli för dyrt? I stället för att satsa på säkerheten har Tepco betalat ut frikostigt partistöd till det statsbärande partiet Liberaldemokraterna i Japan.
Detta ställer ju frågan om partibidragen till Moderaterna i Sverige på sin spets. Kan oppositionen göra upp med Moderaterna om den framtida energipolitiken i Sverige? Kan man diskutera kärnkraftsäkerhet med ett parti, som kan misstänkas för att ta emot partibidrag från elproducenterna?
Sedan nödkylningen i Fukushimaverket upphört att fungera överhettades härdarna, med följd att radioaktiv gas bildades inne reaktorinneslutningen. Eftersom gasen innehöll radioaktiva partiklar, vågade man inte släppa ut gasen, utan chansade på att få igång nödkylningen. Emellertid misslyckades detta, vilket ledde till att gasen exploderade och spreds för vinden. Radioaktiva partiklar föll ner inom en radie på två mil, samt fem mil i vindriktningen. Det är inte livsfarligt att vistas i området och saneringsområde pågår med frivillig personal, som dock utsätter sig för ohälsosamma stråldoser.
I ett så tätbefolkat land som Japan berörs väldigt många människor av nedfallet. Naturligtvis visar detta att kärnkraftverk inte ska byggas i tätbefolkade områden. Men i Japan torde det inte finnas några större glesbygdsområden, däremot i Sverige. Glesbefolkade områden möter redan i norra Skåne.
Med det partikelfilter, som finns på svenska kärnkraftverket, hade ett utsläpp som det i Fukushima inte kunnat ske i Sverige. Ska vi då förlita oss på den höga säkerhetsnivån, och börja bygga nya reaktorer i tätbefolkade områden? Svaret är nej! Om det är något som vi har lärt oss under kärnkraftepoken, så är det att inte avstå från några säkerhetsåtgärder för att de förefaller vara obehövliga.
Vem som äger kärnkraftverken är också en säkerhetsfråga. Det får inte finnas några vinstintressen - och ej heller några andra intressen - som kan fresta att tumma på säkerheten.
Kommentarer
Trackback
