larsflemstroms

"Vi kristdemokrater kommer aldrig att medverka till att avskaffa barns rätt till sina egna föräldrar. Därför motsätter vi oss de övriga allianspartiernas förslag om assisterad befruktning för singelkvinnor."

Detta skrev Göran Hägglund i SvD i förrgår. Vilket hyckleri. I socialnämnder runtom i landet sitter kristdemokrater och beslutar att skilja barn från deras föräldrar. Från deras egna föräldrar. Kristdemokrater tar gärna emot fosterhemsplaceringar. Det lär till och med vara särskilt vanligt bland kristdemokrater. Det har framförts kritik om jäv. Att man stödjer partikamrater som vill ha fosterhemsplaceringar. Det inbringar en hel del pengar.

Barns rätt till sina egna föräldrar. Vilka föräldrar är då barnens egna föräldrar. Är kd motståndare till adoptioner? I en kommentar skriver SvD:s politiska chefredaktör P J Anders Linder att det inte är helt lätt att vifta bort FN:s barnkonvention, som säger att ett barn så långt som möjligt har rätt att få vetskap om sina biologiska föräldrar och bli omvårdat av dem.

Det är väl bara att skriva in i lagen att ett barn har rätt att få vetskap om vem dess biologiska fader är, förutsatt att detta kan utrönas. Och det kan väl inte vara någon konst vid assisterad befruktning. Svårare är det med kvinnor som skaffar barn på naturligt sätt, genom tillfälliga ligg med okända män. Svensk lag gäller i Sverige, men naturligtvis inte i andra länder. Så detta borde tala för assisterad befruktning även i Sverige.

I praktiken handlar det om att Hägglund har sålt ut alla kristna intressen för allianssamarbetet, som är nödvändigt för att kd ska få de moderata taktikröster, som är en förutsättning för att kd ska få behålla sina riksdagsplatser. Hägglund är ju inte precis någon väljarmagnet. Därför ger han sig på små minoriteter, som nog ändå inte röstar på kd, i en bisarr låtsaskamp när slaget redan är förlorat.

Så var det ju med de samkönade kyrkvigslarna, som Hägglund ville göra till en juridisk nullitet genom att göra alla kyrkvigslar till en juridisk nullitet. Så lyckades han reta upp den heterosexuella majoriteten, som dominerar kyrkvigslarna stort.

Hägglund är hårt pressad av att han har medverkat till en ytterligare liberalisering av den ultraliberala svenska abortlagen. Men aborterna skiljer sig på en mycket avgörande punkt från alla andra "underlivsfrågor". Alla borde ju ha rätt att leva och tro som de vill. Men leva är vad de aborterade barnen inte får göra. Har de inte rätt till båda sina föräldrar? Den som är levande född och lever i synd kan alltid ångra sig.

Det är en omistlig del av religionsfriheten att man får tro och leva efter sin tro. Rätten att religiöst påverka andra är också viktigt, vare sig det gäller rent teologiska frågor eller livsstilsfrågor. Men ska staten implementera en kristen livsstil, i detta fall genom diskriminering av ensamlevande kvinnor som vill ha barn, vill staten ha kontroll över religionen.

Hägglund borde nöja sig med att försvara rätten för religiösa förkunnare att uppmana de troende att inte skaffa barn, förrän de har hittat en partner som de tror att de kommer att leva i äktenskap med hela livet. Många kvinnor gör tvärtom: De skaffar barn först och en styvfar till sina barn sedan. Detta kan Hägglund inte hindra när befruktningen sker på naturlig väg, om än genom ett tillfälligt ligg med en ökänd man.

Vill man göra den kristna livsstilen till ett tvång, som utsträcks även till de som tror annorlunda eller inte tror alls, kommer traditionell kristendom att stämplas som "högerkristendom". Och så är det ju redan. Det blir bara svårare att leva som religionen lär.

Det är nämligen rätten att leva som religionen lär, om man vill det, som ska försvaras. Hägglund försvarar (eller låtsas försvara) rätten att lägga sig i hur andra lever.

Och hur självvalt är singellivet, egentligen?