En vecka senare...
Idag har det gått en vecka sedan jag skrev följande inlägg på min blogg:
>> För 2 år och 2 dagar sedan kom ett mejl, som inte blev läst då. Jag väntade inget mejl, och tittade inte i inkorgen varje dag. För 2 år och 0 dagar sedan kom ett nytt mejl, som var en repris på det förra. Det blev läst. Min första tanke var att försöka klara mig ifrån det hela. Jag ville verkligen inte ha kontakt med någon kvinna. Sådant var, med ålderns rätt, ett avslutat kapitel i mitt liv. De första dagarna av vår bekantskap blev därför aningen surrealistisk. Jag tänkte inte på att ett ovilligt byte ökar jägarens nyfikenhet. Sedan dess har livet varit en strid.
Idag firar vi alltså tvåårsjubileum av inledningen av vår relation. Och sedan i onsdags ser jag fästmön med nya ögon. I tisdags opererades jag för starr, men hade fortfarande dålig syn. Vid återbesök korrigerades detta, så nu ser jag kristallklart. Första dygnet var det en nästan skrämmande känsla. Allting blänkte. Men nu har jag vant mig.
Jag tog bort inlägget redan dagen efter att jag skrivit det. Jag kände mig som huvudpersonen i radioprogrammet "Lilla Fridolf", som sändes under 1950-talet. Ni som hörde radioprogrammen, eller har läst serietidningen om Fridolf och hans Selma, som alltid var på dåligt humör när Fridolf inte gjorde som hon ville, förstår vad jag menar.
Nu skriver fästmön på sin blogg om alla andra män i hennes liv. Tror hon att jag ska bli svartsjuk?
>> För 2 år och 2 dagar sedan kom ett mejl, som inte blev läst då. Jag väntade inget mejl, och tittade inte i inkorgen varje dag. För 2 år och 0 dagar sedan kom ett nytt mejl, som var en repris på det förra. Det blev läst. Min första tanke var att försöka klara mig ifrån det hela. Jag ville verkligen inte ha kontakt med någon kvinna. Sådant var, med ålderns rätt, ett avslutat kapitel i mitt liv. De första dagarna av vår bekantskap blev därför aningen surrealistisk. Jag tänkte inte på att ett ovilligt byte ökar jägarens nyfikenhet. Sedan dess har livet varit en strid.
Idag firar vi alltså tvåårsjubileum av inledningen av vår relation. Och sedan i onsdags ser jag fästmön med nya ögon. I tisdags opererades jag för starr, men hade fortfarande dålig syn. Vid återbesök korrigerades detta, så nu ser jag kristallklart. Första dygnet var det en nästan skrämmande känsla. Allting blänkte. Men nu har jag vant mig.
Jag tog bort inlägget redan dagen efter att jag skrivit det. Jag kände mig som huvudpersonen i radioprogrammet "Lilla Fridolf", som sändes under 1950-talet. Ni som hörde radioprogrammen, eller har läst serietidningen om Fridolf och hans Selma, som alltid var på dåligt humör när Fridolf inte gjorde som hon ville, förstår vad jag menar.
Nu skriver fästmön på sin blogg om alla andra män i hennes liv. Tror hon att jag ska bli svartsjuk?
Kommentarer
Trackback
