larsflemstroms

En annan bloggare har skrivit på sin blogg att kd-ledaren Göran Hägglund borde anmäla mig för förtal. Det kan han väl göra om han vill. Men i så fall ska jag anmäla GH för obefogat åtal och kräva ett rejäl skadestånd. Jag skulle dessutom kunna anmäla den andra bloggaren för förtal mot mig. Förtal är nämligen ett brott. Och att anklaga någon för att ha begått ett brott, som han inte har begått, är förtal.

Att kritisera en partiledare för hur han leder partiet är inte förtal. (Om så vore fallet hade den andra bloggaren skakat galler idag för förtal av den förre s-ledaren Håkan Juholt.) Jag har självfallet inte påstått att GH har köpt sex eller har gjort något annat klandervärt i sitt privata liv. Även ledande politiker ska ha rätt till skydd för sitt privatliv. Och är inte alls skyldiga att "tala ut" inför journalisthyenor. Därför stödjer jag också regeringens förslag om förbud mot kränkande fotografering, utan den avfotograferade personens medgivande.

Upprinnelsen till anklagelsen mot mig för att ha "förtalat" GH är att jag har skrivit ett par kommentarer på bloggen Röda berget (som drivs av en s-politiker i Malmö) till ett inlägg, som handlar om att moderaterna försöker värva kända kd-politiker. Jag skrev att jag inte kan se något klandervärt i det, eftersom kd tidigare har värvat kända m-politiker, för att de skulle locka väljare.

Vad som upprör den nyblivna kd-medlemmen (bloggaren som anklagar mig  för förtal av GH) är att jag har ifrågasatt kd:s existensberättigande. Idén att samla alla kristna i ett gemensamt politiskt parti var fel från början. Och har blivit ännu mer fel efter GH:s kamp mot den kristna oppositionen inom kd. Vad har kd-medlemmarna gemensamt om inte den kristna tron? Eftersom frågan om kd:s existensberättigande kan vara intressant även för den här bloggens läsare, återges en av mina kommentarer från bloggen Röda berget:

>> Jag har just skrivit en lång kommentar till ditt förra inlägg i detta ämne, om just den fråga som du nu tar upp. Hur moderaterna tänker. Tydligen eftersträvar de samma typ av relation mellan m och kd, som tidigare rådde mellan s och v. Moderaterna kommer därigenom att framstå som ett mittenparti, utan att behöva ta ett enda steg åt vänster.

Men något fientligt övertagande av kd:s partiorganisation handlar det knappast om. Utan snarare om försök att värva den krympande skara kd-politiker, som fortfarande åtnjuter ett starkt förtroende bland kristna väljare med borgerliga partisympatier, som röstmagneter.

Detta är helt enligt önskemål från kristna debattörer, som har tröttnat på kd och kanske redan har lämnat partiet. Idén att samla alla kristna väljare, oavsett klasstillhörighet e dyl, i ett gemensamt parti, har ju nått vägs ände. Och detta speciellt som detta parti driver en ren högerpolitik i väsentliga avseenden.

Attityden från de övriga partierna har länge nog varit: “Vi kan strunta i de kristna väljarna, för de röstar ju ändå på kd”. Det är som Svenska Kyrkan påpekar att “Kristendomen är ingen åsiktsgemenskap, utan en trosgemenskap.” En trosgemenskap som sträcker sig över alla parti- och klassgränser, åtminstone om tron är äkta.

Jesus sa: “Mitt rike är icke av denna världen”. Att kristna arbetare och kristna kapitalister kan samlas i gemensam tro på Jesu rike, betyder alltså inte att de måste ha samma åsikter om hur de jordiska rikena ska styras. Troligen har de inte det.

Och därför skulle det gynna kristendomen i Sverige om kd går i graven, och de kristna i stället engagerar sig i de partier som svarar mot deras politiska åsikter, från moderaterna till vänsterpartiet. <<



(Den andra kommentaren kan du läsa här: http://rodaberget.wordpress.com/2012/03/02/moderaterna-varvar-tunga-kdare/ )