larsflemstroms

Nej, Bibeln säger inget om att Gud har skapat något tredje kön. När man har talat om "könsbyte" har jag lite slentrianmässigt trott att detta är vad som sker. Det borde jag naturligtvis inte ha trott, om jag bara hade tänkt efter. Med de biologiska kunskaper som jag har, borde jag ha förstått att man inte kan byta kön. Men det att ingen könsbytare har fått det andra könets reproduktiva förmåga har jag uppfattat som en ofullkomlighet tills vidare hos läkarvetenskapen. Varför skulle man inte kunna transplantera en livmoder till en före detta man, på samma sätt som man kan transplantera andra organ?

Sanningen är den att man egentligen inte kan byta kön. Det medfödda könet finns kvar i generna. Vad det handlar om, är kirurgiska ingrepp och hormonbehandlingar, som gör att man får det andra könets yttre egenskaper. Så länge hormonbehandlingarna pågår. Upphör de, åtefår man det medfödda könets egenskaper.

Så länge jag trodde att det verkligen är möjligt att byta kön, ansåg jag följdriktigt att man inte ska ha kvar det gamla könets reproduktiva förmåga. Men det var ändå med en ganska stor tveksamhet som jag stödde kravet på obligatorisk sterilisering vid könsbyten.

För det första är det inte säkert att sterilseringen lyckas. Det finns kvinnor som fått barn efter sterilisering som preventivmetod. För det andra är sterilisering ett irreversibelt ingrepp. Det är mycket svårt, eller rentav omöjligt, att göra en steriliserad person fertil igen.

Ska läkare förstöra något som Gud har skapat, tillfoga sina patienter ett handikapp, som dessutom är irreversibelt? Det är frågan. Och svaret är nej.

Därför måste också långvarig tvångsmedicinering med psykofarmaka förbjudas. Möjligen med undantag för missbrukare, som redan har tillfogat sig obotliga skador samt kortvarig medicinering i aktuta situationer, som innebär en omedelbar och allvarlig risk för patientens liv eller hälsa. Det är därför obegripligt för mig hur Läkaresällskapets etiska kommintté kan ta avstånd från obligatorisk sterilisering vid könsbyten och i samma artikel försvara den psykiatriska tvångsvård som  inte botar några sjukdomar, utan bara korrigerar "sjuka" beteenden. Som dessutom kan vara nog så oskyldiga.

I fallet med läkaren vid Astrid Lindgrens barnsjukhus, som åtalades för mord på ett nyfött och svårt handikappat barn, så har det förts olika juridiska resonemang. Läkaren friades för att det inte var bevisat att hon hade tillfogat barnet den dödliga skadan. Men en straffrättsprofessor hade menat att åtalet i sig var fel, även om läkaren hade varit skyldig, eftersom läkare så att säga har rätt att döda i tjänsten, eller i vart fall har rätt att bestämma över liv eller död.

Sverige har infört en juridisk konstruktion, som kallas "passiv dödshjälp", som innebär att en läkare har rätt att avbryta en utsiktslös livsuppehållande behandling. I ett uppmärksammat fall i Italien hade detta beslutats av en domstol. Det är sant att juristerna inte har bättre kunskaper än läkare om chansen att en livräddande behandling ska lyckas. Men även om domstolen dömar efter läkarens ord, så medför ju offentligheten hos rättegången en möjlighet för andra läkare att protestera. Vartill allmänheten får insyn i hur läkare tänker kring detta.

Sterliseringar borde totalförbjudas. Även som preventivmetod.

Kyrkans inställning till könsbyten borde vara glasklar, även när någon upplever att han /hon har blivit född i fel kropp: Gud älskar dig som du är.

För sjukvården i ett sekulariserat land är saken kanske inte lika glasklar. Men läkare ska inte skada sina patienter.