larsflemstroms

Ibland polemiserar jag mot vad någon annan har skrivit på sin blogg, och det tänker jag göra nu. Anledningen är att jag inte vill "hänga ut" någon, om det inte har speciellt intresse att göra så. Om vederbörande läser min blogg, känner han igen sig, och kan själv välja om han vill bli namngiven, exempelvis genom att gå i svaromål. Det är åsikterna som är intressanta - speciellt om de delas av flera - och inte vem som skrev det som just jag råkade läsa.

Det råkade vara en person som hade gått på ett seminarium som arrangerades av miljöpartiet. Det är väl något ynkligt att medlemmar i ett parti, som vill bli Sveriges nästa regeringsparti, inte håller sig med egen kunskap utan uppfattar t.ex. Greenpeace*, som har sin egen kommersiella byk, som experter. Denne person har alltså skrivit på sin blogg:

"Det som hände i Fukushima kan hända i Sverige, inte på exakt samma sätt men på ett liknande. Enligt Lars-Olov så finns det ingenting som skiljer Fukushima från våra reaktorer som säger att det inte kan ske. Tsunamin var inte heller orsaken till haveriet på Fukushima, orsaken var att säkerhetssystemen fallerade på grund av strömavbrott. Ett strömavbrott kan se vart som helst i världen, tsunami eller inte."

Faktum är emellertid att den jordbävning som utlöste den tsunami som nådde den japanska kusten 56 minuter efter jordbävningen, snabbstoppade elproduktionen i kärnkraftverket och slog dessutom ut det yttre elnätet, så att man inte kunde få ström från andra kraftverk.

Nëj, det var inte tsunamin som åstadkom strömavbrottet, men det var tsunamin som spolade bort dieslbränslet till nödkylningsgeneratorerna - som då gick över till batteridrift. Men batterierna hade högst olika kapacitet. Den räckte till c:a 50 minuters drift av nödkylningen till reaktor 1 och 2. Samt till hela 1 1/2 dygns drift av nödkylningen till reaktor 3. Den hade förmodligen klarat sig utan skador, om det inte varit för den olämpliga placeringen av det använda kärnbränslet.

Självfallet har jag inte gjort någon indelning av strömavbrott i vanliga och ovanliga. Utan jag menar att strömavbrott, även ovanliga sådana, är tillräckligt vanliga för att man ska veta att de inträffar. En kraftbolag, som inte har garderat sig mot strömavbrott, och vidtagit åtgärder för att nödkylningen ska fungera även vid stömavbrott, ska inte ha rätt att driva kärnkraftverk. Tillståndet ska dras in omedelbart.

Att batterikapaciteten bara räckte i 50 minuter för reaktor 1 och 2, var för dåligt. Under mer normala förhållanden, om inte vägarna varit spärrade av hoprasade hus, hade man kanske kunnat få fram nytt dieselbränsle under den tiden.

En sak, som irriterar mig, är det ständiga pratet om att "lära sig av olyckorna för att förhindra en upprepning." Det ska man naturligtvis göra. Och det finns väldigt mycket - som kan ge oss säkrare kärnkraft - att lära av Fukushima. Men man ska inte vänta tills olyckorna sker. Man ska inventera riskerna, innan det sker en olycka, och se till att olyckorna aldrig sker. Det är naturligtvis helt oacceptabel, om olyckor sker på grund av kända orsaker, som hade kunnat förebyggas. Är olycksorsaken dessutom vanlig, så är skandalen total. 

En nödkylningsanläggning ska inte vara beroende av vare sig el eller diesel eller framkomliga vägar. 

En nödkylningsanläggning kan antingen drivas av självtryck (se bilden!) eller av en ångmaskin, som eldas med bränsle (ved), som finns på platsen. Men då får man förstås inte glömma tänkstickorna!

Därför skrev jag att när ånglok fortfarande tillverkades, ansågs inte loken leveranstklara om tändsticksasken saknades i förarhytten. Felet med vår tid är att vi är så till den milda grad fixerade vid den moderna tekniken, så att vi inte har vett att använda gammal teknik, som verkligen fungerar, i nödstituationer.  

______

*) Vem finansierar Greenpeace's mycket spektakulära och mycket dyrbara aktioner? Nu hade Greenpeace skickat en ögonvittnesskildrare till Japan, vilken att döma av hans rapporter var blind för att Japan hade drabbats av en naturkatastrof. Jag hade gärna åkt själv, om någon hade finansierat resan. Men de som de facto tjänar på mitt skrivande, kärnkraftbolagen, skulle bara inte våga försöka muta mig till att skriva EXAKT som de vill. Det skulle jag omedelbart avslöja. Men ideellt insamlade pengar, utan något samband med kommersiella intressen, skulle vara ok.

Faktum är ju också att Tepco, som äger kärnkraftverket i Fukushima hade betalat ut partibidrag till det statsbärande partiet Liberaldemokraterna i Japan, i stället för att investera pengarna i säkerhetsbarriärer. Kärnkraften må vara hur nyttig som helst, men kärnkraftbolag som mutar folk och regeringspartier att tycka exakt som de vill, ska naturligtvis inte ha tillstånd att driva kärnkraftverk. Nu påstår jag inte att Greenpeace är mutat av vindkraftindusterin, utan snarare av sina egna dyrbara aktioner. Man kan förlora intäkter, om man inte säger det som man förväntas säga. Och rättar man då sina åsikter efter vad som är mest lönsamt, ja då bedriver man en kommersiell verksamhet - även om de som finansierar verksamheten uppfattar den som ideell.

Sverige har kanske inte världens allra mest kommersialiserade miljörörelse, men jag minns när utländska konkurrenter under 90-talet klagade på att den svenska skogsindustrin hade lyckats "spänna miljörörelsen för sin vagn". Man hade ju misslyckats med att muta miljörörelserna i sina egna länder. Hallandsåstunneln är väl annars det värsta exemplet på konsekvenserna av en mutad miljörörelse.

Det kostade en miljon kronor att köpa Svenska Naturkyddsföreningens tystad. Att det skulle bli problem var nämligen känt bland både järnvägsbyggare och miljöexperter. Men miljösponsring är kanske inte mutor i strikt juridisk mening.