Får fältprästen välsigna fienden?
När jag gjorde värnpliten hade vi fortfarande fältpräster i den svensk Krigsmakten (som nuvarande Försvarsmakten hette på den tiden). Fältprästerna hade uniform med gradbeteckningar, men ett kors på rockuppslaget, där vanliga officerare hade sitt regementsemblem. Lite av "frälsningarmén" över fältprästverksamheten!
Efter Skolverkets försök att förbjuda präster att välsigna eleverna vid skolavslutning i kyrkan, undrar jag om de svenska fältprästerna hade rätt att välsigna fienden.
Kanske ringde de till fiendens överbefälhavare och bad om tillstånd att välsigna?
Undrar om kyrkoherden i Umeå gjorde det, innan han beslöt om begravningen på den svenska kyrkogården av de ryska soldaterna som stupade den 17 augusti 1810 (om jag minns rätt). Det var det sista slaget i det sista kriget på svensk mark. Det var inte så lätt att fråga fiendens överbefälhavare, eftersom han var en av de ryssar som stupade.
Nu är det en del av turistindustrin att åka runt på slagfält utomlands, där soldater från det egna landet har stupat. Ryska turister gapar av förvåning när de får texten på minnenstenen översatt: "Som fiender föllo hjältarna. Här vilar de som vänner".
Begravningen av svenskar och ryssar sida vid sida väckte ett visst motstånd - i Sverige. Men kyrkoherden i Umeå var en kraftkarl, som körde över både civila och militära myndigheter och genomdrev sin linje, att även ryssarna skulle vila i vigd jord.
Sådana kyrkoherdar behöver vi idag, när Skolverket försöker bestämma över kyrkan. Även ateisterna på Skolverket ska välsignas, vare sig de själva går med på det eller inte. Varför inte en särksild förbön för byrkåraterna, att de ska komma till tro, vid eventuella skolavslutningar i kyrkan?
Jag hoppas att landets rektorer vägrar rätta sig efter Skolverket. Kyrkoherden bestämmer vad som får förekomma i kyrkan, och något förbud mot religionutövning i kyrkan ska det inte vara. Och rektorn bestämmer var skolavslutningen ska hållas. Så enkelt är det.
Efter Skolverkets försök att förbjuda präster att välsigna eleverna vid skolavslutning i kyrkan, undrar jag om de svenska fältprästerna hade rätt att välsigna fienden.
Kanske ringde de till fiendens överbefälhavare och bad om tillstånd att välsigna?
Undrar om kyrkoherden i Umeå gjorde det, innan han beslöt om begravningen på den svenska kyrkogården av de ryska soldaterna som stupade den 17 augusti 1810 (om jag minns rätt). Det var det sista slaget i det sista kriget på svensk mark. Det var inte så lätt att fråga fiendens överbefälhavare, eftersom han var en av de ryssar som stupade.
Nu är det en del av turistindustrin att åka runt på slagfält utomlands, där soldater från det egna landet har stupat. Ryska turister gapar av förvåning när de får texten på minnenstenen översatt: "Som fiender föllo hjältarna. Här vilar de som vänner".
Begravningen av svenskar och ryssar sida vid sida väckte ett visst motstånd - i Sverige. Men kyrkoherden i Umeå var en kraftkarl, som körde över både civila och militära myndigheter och genomdrev sin linje, att även ryssarna skulle vila i vigd jord.
Sådana kyrkoherdar behöver vi idag, när Skolverket försöker bestämma över kyrkan. Även ateisterna på Skolverket ska välsignas, vare sig de själva går med på det eller inte. Varför inte en särksild förbön för byrkåraterna, att de ska komma till tro, vid eventuella skolavslutningar i kyrkan?
Jag hoppas att landets rektorer vägrar rätta sig efter Skolverket. Kyrkoherden bestämmer vad som får förekomma i kyrkan, och något förbud mot religionutövning i kyrkan ska det inte vara. Och rektorn bestämmer var skolavslutningen ska hållas. Så enkelt är det.
Kommentarer
Trackback
