Ny kärnkraft
Som svar på frågor om en eventuell blocköverskridande uppgörelse om kärnkraften, svara Löfvén att först måste man göra en prognos om hur mycket energi som kommer att behövas i framtiden, och sedan...
Men detta är väl ingenting som måste köra i halsen på de borgerliga partiledare, som man har tänkt göra upp med. Det är snarare ett diskussionsupplägg för den interna socialdemokratiska debatten. Hur nuvarande kärnkraftmotståndare i s-partiet ska omvändas.
Ingen är tydligen beredd att stänga av kvarvarande tio reaktorer (efter stängningen av Barsebäck), om de inte kan ersättas av ny elproduktion - som är tillgänglig för konsumenterna (industri och hushåll, mm) när elen behövs. Vad ska de då ersättas med? Allt talar för ny kärnkraft.
Problemet med det resonomanget är bara att driften av nuvarande reaktorer kan komma att förlängas in absurdum, även efter den ekonomiska livslängdens slut. Med ekonomisk livslängd menas att den tid varunder det kostar mindre att fortsätta använda en gammal anläggning än att ersätta den med en ny. Den tekniska livslängen, när anläggningen fortsätter att fungera bra och olycksrisken inte är nämnvärt större än när anläggningen var ny, kan vara avsevärt längre än den ekonomiska livslängden. Säkerheten kan till och med vara bättre än när anläggningen var ny.
Men det betyder ju inte att säkerheten är bättre än hos en nybyggd anläggning, vars konstruktion bygger på ett moderna säkerhetstänkande och vunna erfarenheter under kärnkraftepoken.
Själva upplägget, att vi först ska göra en prognos om den framida elförbrukningen, och sedan ska ta beslut om kärnkraften, bygger på en grumlig föreställning att vi kanske måste acceptera en farlig energikälla för jobbens skull. Så kan det naturligtvis vara. Arbeslösheten har säkert kostat fler offer än Tjernobyl-olyckan.
Men den avgörande frågan är förstås: Hur säker kan kärnkraften bli? Om kärnkraften är nödvändig, men farlig, ska vi kanske inte bygga fler nya reaktorer än det antal minimum som behövs för att klara Sveriges energiförsörjning. Men om vi lyckas få fram kärnkraft, med fullt tillfredställande säkerhet sett ur alla aspekter, så finn det väl ingen anledning att begränsa antal nya reaktorer till vad som behövs för Sverige energiförbrukning?
Tänk om de oljeproducerade länderna hade resonerat på samma sätt: Bara för vårt eget behov! Tänk om vi hade resonerat på samma sätt, när det gällt andra potentiella exporprodukter, Ja, men bara för våra egna behov!
Frågan är alltså hur säker kärnkraften kan bli. Och en sak bör vara klar. De nya reaktorerna måse klara betydligt högre säkerhetskrav än de nuvarande. Lika självklart som att en ny bil är säkrare att färdas i än en bil, som tillverkades under 1960-talet.
Men detta är väl ingenting som måste köra i halsen på de borgerliga partiledare, som man har tänkt göra upp med. Det är snarare ett diskussionsupplägg för den interna socialdemokratiska debatten. Hur nuvarande kärnkraftmotståndare i s-partiet ska omvändas.
Ingen är tydligen beredd att stänga av kvarvarande tio reaktorer (efter stängningen av Barsebäck), om de inte kan ersättas av ny elproduktion - som är tillgänglig för konsumenterna (industri och hushåll, mm) när elen behövs. Vad ska de då ersättas med? Allt talar för ny kärnkraft.
Problemet med det resonomanget är bara att driften av nuvarande reaktorer kan komma att förlängas in absurdum, även efter den ekonomiska livslängdens slut. Med ekonomisk livslängd menas att den tid varunder det kostar mindre att fortsätta använda en gammal anläggning än att ersätta den med en ny. Den tekniska livslängen, när anläggningen fortsätter att fungera bra och olycksrisken inte är nämnvärt större än när anläggningen var ny, kan vara avsevärt längre än den ekonomiska livslängden. Säkerheten kan till och med vara bättre än när anläggningen var ny.
Men det betyder ju inte att säkerheten är bättre än hos en nybyggd anläggning, vars konstruktion bygger på ett moderna säkerhetstänkande och vunna erfarenheter under kärnkraftepoken.
Själva upplägget, att vi först ska göra en prognos om den framida elförbrukningen, och sedan ska ta beslut om kärnkraften, bygger på en grumlig föreställning att vi kanske måste acceptera en farlig energikälla för jobbens skull. Så kan det naturligtvis vara. Arbeslösheten har säkert kostat fler offer än Tjernobyl-olyckan.
Men den avgörande frågan är förstås: Hur säker kan kärnkraften bli? Om kärnkraften är nödvändig, men farlig, ska vi kanske inte bygga fler nya reaktorer än det antal minimum som behövs för att klara Sveriges energiförsörjning. Men om vi lyckas få fram kärnkraft, med fullt tillfredställande säkerhet sett ur alla aspekter, så finn det väl ingen anledning att begränsa antal nya reaktorer till vad som behövs för Sverige energiförbrukning?
Tänk om de oljeproducerade länderna hade resonerat på samma sätt: Bara för vårt eget behov! Tänk om vi hade resonerat på samma sätt, när det gällt andra potentiella exporprodukter, Ja, men bara för våra egna behov!
Frågan är alltså hur säker kärnkraften kan bli. Och en sak bör vara klar. De nya reaktorerna måse klara betydligt högre säkerhetskrav än de nuvarande. Lika självklart som att en ny bil är säkrare att färdas i än en bil, som tillverkades under 1960-talet.
Kommentarer
Trackback
