larsflemstroms

Man har självfallet rätt att citera ur mejl som man får, förutsatt att det inte har ett stötande innehåll och texten är så lång så att det kränker upphovsrätten. Man bör dock inte namnge personen ifråga, eller eljest lämna ledtrådar som avslöjar vem det är, utan tillstånd av vederbörande. Det har jag ej heller gjort. Om vederbörande hade velat få sitt namn publicerat, så hade jag givetvis publicerat namnet.

Det gällde ett påpekande om att jag i tre fall hade haft fel i sak i ett tidigare inlägg. Vid kontroll visade det sig att jag hade haft fel i sak i ett av dessa fall. Varför skulle jag inte erkänna detta genom att citera påpekandet? Eller skulle jag ha omformulerat påpekandet? I det tredje fallet hade jag faktiskt omformulerat påståendet, men tydligen fick jag inte göra det heller. Jag har fått en rejäl utskällning och blivit uthängd med namn på den personens blogg.

Det handlar om Skolverkets tilltag att försöka förbjuda alla former av religionsutövning i kyrkan. Men det har Skolverket ingen rätt att göra. Jag har naturligtvis läst vad Skolverket har skrivit på sin webbplats, och det handlar uppenbarligen om en allvarlig kränkning av religionsfriheten. Man kan misstänka att den ateistiska organisationen Humanisterna ligger bakom. Det är deras argumentation.

Kyrkan är, till skillnad mot Skolverket, ingen statlig inrättning. Och om så vore, vilket ju var fallet före 1 januari 2000, så är det ändå inte säkert att Skolverket hade fått bestämma över kyrkan. Statliga myndigheter får inte bestämma över varandra hur som helst. Självfallet får inte Försvarsmakten bestämma över Utrikesdepartementet, för att ta ett exempel. Det finns stränga regler om detta i grundlagen.

Skolverket skriver att det inte får finnas inte förekomma några religiösa inslag som bön, välsignelse eller trosbekännelse. Däremot går det bra att sjunga psalmen ”Den blomstertid nu kommer”, som är en hyllning till Gud och otivelaktigt en del av kyrkans religionsutövning. Hur förklarar då Skolverket denna praktvurpa: Jo med att "Den är sedan länge starkt förknippad med skolavslutningar och är i det sammanhanget snarare ett uttryck för tradition än religion."

Detsamma kan man väl som om det mesta som sker i kyrkan. Att det snarare är ett uttryck för tradition eller religion, utom för de troende. Hur många av alla som bevistar en begravning i kyrkan tror egentligen på prästens ord "Gud skall uppväcka dig på yttersta dagen"?

Att den profana myndigheten Skolverket på det här sättet försöker detaljreglera vad som är uttryck för religion respektive tradition är pinsamt. Ordet "tradition" har för resten kristet ursprung och betyder "Den lära som apostlarna lämnade över till kyrkan".

Skolverket skriver också "Om skolan planerar att hålla avslutningen i kyrkan så är det viktigt att rektorn har en dialog med kyrkan för att försäkra sig om att det inte kommer finnas konfessionella inslag vid avslutningen."

Några sådana försäkringar bör kyrkan inte ge. Låt rektor ta matchen med arga föräldrar! Det är inte kyrkans bekymmer att skolan då kan få svårt att rekrytera personer som vill bli rektorer... Det är Skolverkets bekymmer.

Själv har jag, så gammal som jag är, aldrig varit med om en skolavslutning i kyrkan. Så värst gammal är inte den "traditionen". Kyrkan klarar sig utan den.

Skolverkets tilltag är en särskilt stor kränkning av de elever, som strax före skolavslutningen har blivit konfirmerade. Jag blev själv väldigt stärkt i min kristna tro genom konfirmationen, och har konstaterat att detta även gäller de unga konfirmanderna idag? Så de skulle inte ha rätt att ge uttryck för sin tro varje gång de besöker kyrkan?

Om kyrkan viker sig för Skolverket kommer hela Sverige att vara ett muslimsk land om 20 år. Hotet mot kristendomen kommer nämligen inte från de muslimska invandrarna utan från en kyrka som fjäskar för statliga myndigheter! En sådan kyrkas förkunnelse är det ingen som tar på allvar!