Språkriktigheten
Svenskan började sin vandring till att bli ett eget språk som en dialekt av forngermanskan, som i sin tur (kanske!) började som en dialekt av urindoeuropeiskan. Det är dock tveksamt om det någonsin har funnits någon urindoeuropeiska. Språkforskare och arekeologer har länge försökt finna ett indoeuropeiskt urhem.
Först gissade man på Nordtyskland eller rentav Sverige. Sedan har urhemmet omlokaliserats allt längre söderut och österut. Jag har läst en mycket intressant bok om detta, vars författare har sökt bevisa att urhemmet låg i nuvarande Iran, varifrån indoeuropeiskan har spridit sig västerut till Europa och österut till Indien.
Varför inte gå ett steg till i samma riktning: Urhemmet var kanske den kollapsande Indus-kulturen i nuvarande Pakistan, varifrån de överlevande vandrade i olika riktningar, medförande tjurkulten till Europa? På denna vandring passerade man norr om Mellanöstern och Egyptens högkulturer.
För att finna de ursprungliga genusformerna av de svenska orden för olika djur, bör vi kanske gå till urgermanskan eller till den nuvarande tyskan: Der Hund och die Katze för både hannar och honor. Neutrum (das på tyska, det på svenska) förbehålls då de livlösa tingen: I svenska har det emellertid uppstått ett märkligt fjärde genus: den, möjligen som benämning när man inte har velat könsbestämma något.
Att böja vissa djurartsnam i maskulinum för både hannar och honor, och anda djurartsnamn i femininum för både hannar och honor, ter sig ju märkligt för vår rationella tid, när man har glömt de mytologiska förklaringarna till detta.
I våra dagar har vi inte svårt att acceptera avvikande ordböjningar i dialekter, som kraftigt avviker från den s.k. rikssvenskan. Utan att den talande uppfattas som obildad. De som drabbas av språkriktighetsförtrycket idag är de, som talar dialekter som liknar den s.k. rikssvenskan. Att även de personerna talar sitt modersmål uppfattas inte, varför de dialektala uttrycken och böjningsformerna tas som bevis på att den talande är obildad och inte vet vad som är "rätt".
Men rikssvenskan är alltså ingen dialekt som har talats någonstans i Sverige, utan är ett konstgjort språk, makthavarna språk, ett maktspråk. Med nya politiska makthavare anpassas rikssvenskan till de nya normerna, medan dialekterna står och stampar. Av rädsla att dialekterna ska försvinna helt har språkforskarna skyndat sig att skriva dialektordböcker, med de gamla böjningarna. Vilket gör att inte ens dialekterna i dag är ett naturligt, talat språk, som utvecklas spontan.
Den är alltså en gammal benämning för obestämt genus. Så säger vi till exempel "Till den, som tog min cykel...". Men nu ska det heta hen, även om vi talar om bestämda personer, med känt biologiskt kön. Jag vill härmed lämna mitt bidrag till den fortsatta utvecklingen av rikssvenskan:
Hen = han /hon
höna = honom /henne
höns = hans /hennes
hän = den där mannen /kvinnan
hin = den här mannen /kvinnan
När någons sont (son eller dotter) har gift sig, säger man alltså att hin (som bor här) har gift sig med hän (som bor någon annanstans). Ja, så kan vi fortsätta, och ersätta tjänsteman och sjuksköterska med obestämt genus. Varför inte sjukfan? Men det är kanske så sjuksköterskorna kallar sina patienter?
Och i morgon är det Mors dag...
Först gissade man på Nordtyskland eller rentav Sverige. Sedan har urhemmet omlokaliserats allt längre söderut och österut. Jag har läst en mycket intressant bok om detta, vars författare har sökt bevisa att urhemmet låg i nuvarande Iran, varifrån indoeuropeiskan har spridit sig västerut till Europa och österut till Indien.
Varför inte gå ett steg till i samma riktning: Urhemmet var kanske den kollapsande Indus-kulturen i nuvarande Pakistan, varifrån de överlevande vandrade i olika riktningar, medförande tjurkulten till Europa? På denna vandring passerade man norr om Mellanöstern och Egyptens högkulturer.
För att finna de ursprungliga genusformerna av de svenska orden för olika djur, bör vi kanske gå till urgermanskan eller till den nuvarande tyskan: Der Hund och die Katze för både hannar och honor. Neutrum (das på tyska, det på svenska) förbehålls då de livlösa tingen: I svenska har det emellertid uppstått ett märkligt fjärde genus: den, möjligen som benämning när man inte har velat könsbestämma något.
Att böja vissa djurartsnam i maskulinum för både hannar och honor, och anda djurartsnamn i femininum för både hannar och honor, ter sig ju märkligt för vår rationella tid, när man har glömt de mytologiska förklaringarna till detta.
I våra dagar har vi inte svårt att acceptera avvikande ordböjningar i dialekter, som kraftigt avviker från den s.k. rikssvenskan. Utan att den talande uppfattas som obildad. De som drabbas av språkriktighetsförtrycket idag är de, som talar dialekter som liknar den s.k. rikssvenskan. Att även de personerna talar sitt modersmål uppfattas inte, varför de dialektala uttrycken och böjningsformerna tas som bevis på att den talande är obildad och inte vet vad som är "rätt".
Men rikssvenskan är alltså ingen dialekt som har talats någonstans i Sverige, utan är ett konstgjort språk, makthavarna språk, ett maktspråk. Med nya politiska makthavare anpassas rikssvenskan till de nya normerna, medan dialekterna står och stampar. Av rädsla att dialekterna ska försvinna helt har språkforskarna skyndat sig att skriva dialektordböcker, med de gamla böjningarna. Vilket gör att inte ens dialekterna i dag är ett naturligt, talat språk, som utvecklas spontan.
Den är alltså en gammal benämning för obestämt genus. Så säger vi till exempel "Till den, som tog min cykel...". Men nu ska det heta hen, även om vi talar om bestämda personer, med känt biologiskt kön. Jag vill härmed lämna mitt bidrag till den fortsatta utvecklingen av rikssvenskan:
Hen = han /hon
höna = honom /henne
höns = hans /hennes
hän = den där mannen /kvinnan
hin = den här mannen /kvinnan
När någons sont (son eller dotter) har gift sig, säger man alltså att hin (som bor här) har gift sig med hän (som bor någon annanstans). Ja, så kan vi fortsätta, och ersätta tjänsteman och sjuksköterska med obestämt genus. Varför inte sjukfan? Men det är kanske så sjuksköterskorna kallar sina patienter?
Och i morgon är det Mors dag...
Kommentarer
Postat av: Anonym
Hej!
Mitt namn är Charlotte Fredriksson. Jag skriver för narvarande en uppsats i konsthistoria, och undrar vad det är for spännande bok du har läst, som handlar om det indoeuropeiska hemlandet i Iran?
Jag berör detta ämne i mitt arbete, och söker därför efter bra källor.
Svar:
Lars Flemström
Trackback
