Tre ödesdigra missar
Det är inte den borgerliga alliansen som hotar Stefan Löfvéns möjligheter att bli statsminister. Hotet kommer infrån s-partiet. Jag har i kväll lyssnat på ett seminarium om privat skola, vård och omsorg i Norge, Danmark och Finland. Det var ingen enhetlig bild som gavs. Det är skillnader både är mellan länderna och mellan skola respektive vård och omsorg i samma land. Anmärkningsvärt var också att, trots att alla talarna var socialdemokratiska politiker, som var det som upplevs som jätteviktigt i Sverige inte alls viktigt i de andra länderna.
I Danmark har man inte ens skolplikt. Förädrarna har undervisningsplikt, som de kan uppfylla genom att själva undervisa barnen eller genom att låta dem gå i en offentlig eller privat skola.
De borgerliga partistrategerna har uppenbarligen misslyckats med att koppla ihop s med v och mp, och kräva besked om vilken politik dessa partier tänker föra tillsammans. Sanningen är ju att det inte alls finns några planer på ett regeringssamarbete mellan dessa tre partier, och att det lika väl kan bli en socialdemokratisk minoritetsregering eller en blocköverskridande regering.
1) Löfvén gjorde helt rätt när han avvisade den interna borgerliga energiuppgörelsen som underlag för en blocköverskridande överenskommelse. De borgerliga partiledarna misslyckades också strategin att kräva ett gemensamt besked om kärnkraften från s, v och mp. Det är partier och inte två allianser med färdiga åsikter som ska förhandla. Men nu har de borgerliga partierna kommit på att Löfvén är låst av partikongressens beslut från 2009 att kärnkraften ska "fasas ut". En förhandlare måste ha mandat att förhandla, speciellt när man kräver samma sak av motparten (att alliansens förhandlare inte ska vara bakbundnan av den interna borgerliga energiuppgörelsen). Kärnkraftmoståndarna inom s håller alltså på att göra om Sahlins misstag, när hon lät mp bestämma den socialdemokratiska partilinjen, med ett svidande valnederlag som resultat.
2) Löfvén säger att han vill ha en blocköverskridande uppgörelser om vinster i vården. Helt vansinnigt. Finns ingen anledning. För att industrin ska våga investera i Sverige behövs det en energipolitik, som håller över valen. Vilka företag är så nödvändiga för vård och omsorg, så att de måste ha garantier för att vinsterna inte ska påverkas av valresultaten? Frågan om vinster i vården kommer säkert att bli en viktig valfråga, och då måste s göra skarapa markeringar mot såväl marknadsfundamentalister som vänstersekterister.
3) Ett utbildningskontrakt för ungdomar under 25 år, som saknar fullständig gymnasieutbildning, att de ska få det genom gymnasiestudier på heltid eller på deltid i kombination med arbete, är en utmärkt idé. Som någon utbildningsbyråkrat i kretsen av partiledaren dragit ett löjets skimmer över genom att föreslå skolplikt till 25 års ålder. Detta förutsätter att skollagen, som medger en förlängd skolplikt till 18 år för personer, som inte gått färdigt grunskolan.
Plikt är detsamma som straff, om man inte fullgör plikten. Enligt skollagen ska föräldrar till barn, som inte fullgör skolplikten, straffas. Även om de får fullgod undervisning i hemmet. (Skillnad mellan Danmark och Sverige.) Men vem ska straffas, om den som fyllt 18 år, inte fullgör sin skolplikt?
Ska den unge sättas i fängelse, eller ska socialen betala böterna? S-utspelet om förlängd skolplikt till 25 år bygger - förutom på okunnighet om vad skollagen säger - om en ganska så pinsam feltolkning av socialtjänstlagen. Där står nämligen att socialtjänsten får kräva att den som får försörjningsstöd (socialbidrag) och är under 25 år , och inte har kunnat beredas någon annan lämplig arbetsmarknadspolitisk åtgärd, "skall delta i av nämnden anvisad praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet".
I det socialdemokratiska utspelet skall en ung person, utan fullständig gymnasieutbildning som söker hjälp av arbetsförmedlingen vägras hjälp och i stället till skolbänken med den förlängda skolplikten om halsen. Detta har Löfvén förklarat med en skyldighet att "göra sig anställningsbar", vilket närmast för tanken till att den som knarkar eller eljest har osunda levnadsvanor, skall upphöra med det. Men man kan faktiskt vara "anställningsbar", d.v.s. börja jobba direkt, även om man inte har en komplett gymnasieutbilding. 60 % av de som inte har det och är under 25 år har faktiskt jobb - och det hade de väl inte haft om de inte hade varit "anställningsbara"?
S-ledningen har väl här velat ge intryck av handlingskraft, och har väl försökt stämpla av sig stämpeln att vara ett "bidragsparti", genoma att ställa upp på borgerliga piskor och tvång mot arbetslösa. Men det är väldigt lätt att det i stället uppfattas som ett återfall i gammal socialdemokratisk "bidragspolitik", som gick ut på att dölja arbetslösheten genom att arbetslösa skulle försörjas med studiebidrag.
Det hade varit bättre att visa handlingskraft genom att lösa energifrågan och öka tillväxten, samt att inrätta en arbetsförmedling som gör skäl för namnet, och ser till att arbetslösa får jobb.
Utbildning ska vara en rättighet och möjlighet, inte en plikt. Utbildning ska inte bara vara en arbetsmarknadspolitisk åtgärd, utan också ge bättre möjligheter för individen att tillvarata sina medborgerliga rättigheter.
Det går säkert att reducera andelen lågutbildade inom arbetskraften utan tvång att läsa utbildningar, som inte gör att man blir en bättre arbetare i det yrke som man slutligen får.
I Danmark har man inte ens skolplikt. Förädrarna har undervisningsplikt, som de kan uppfylla genom att själva undervisa barnen eller genom att låta dem gå i en offentlig eller privat skola.
De borgerliga partistrategerna har uppenbarligen misslyckats med att koppla ihop s med v och mp, och kräva besked om vilken politik dessa partier tänker föra tillsammans. Sanningen är ju att det inte alls finns några planer på ett regeringssamarbete mellan dessa tre partier, och att det lika väl kan bli en socialdemokratisk minoritetsregering eller en blocköverskridande regering.
1) Löfvén gjorde helt rätt när han avvisade den interna borgerliga energiuppgörelsen som underlag för en blocköverskridande överenskommelse. De borgerliga partiledarna misslyckades också strategin att kräva ett gemensamt besked om kärnkraften från s, v och mp. Det är partier och inte två allianser med färdiga åsikter som ska förhandla. Men nu har de borgerliga partierna kommit på att Löfvén är låst av partikongressens beslut från 2009 att kärnkraften ska "fasas ut". En förhandlare måste ha mandat att förhandla, speciellt när man kräver samma sak av motparten (att alliansens förhandlare inte ska vara bakbundnan av den interna borgerliga energiuppgörelsen). Kärnkraftmoståndarna inom s håller alltså på att göra om Sahlins misstag, när hon lät mp bestämma den socialdemokratiska partilinjen, med ett svidande valnederlag som resultat.
2) Löfvén säger att han vill ha en blocköverskridande uppgörelser om vinster i vården. Helt vansinnigt. Finns ingen anledning. För att industrin ska våga investera i Sverige behövs det en energipolitik, som håller över valen. Vilka företag är så nödvändiga för vård och omsorg, så att de måste ha garantier för att vinsterna inte ska påverkas av valresultaten? Frågan om vinster i vården kommer säkert att bli en viktig valfråga, och då måste s göra skarapa markeringar mot såväl marknadsfundamentalister som vänstersekterister.
3) Ett utbildningskontrakt för ungdomar under 25 år, som saknar fullständig gymnasieutbildning, att de ska få det genom gymnasiestudier på heltid eller på deltid i kombination med arbete, är en utmärkt idé. Som någon utbildningsbyråkrat i kretsen av partiledaren dragit ett löjets skimmer över genom att föreslå skolplikt till 25 års ålder. Detta förutsätter att skollagen, som medger en förlängd skolplikt till 18 år för personer, som inte gått färdigt grunskolan.
Plikt är detsamma som straff, om man inte fullgör plikten. Enligt skollagen ska föräldrar till barn, som inte fullgör skolplikten, straffas. Även om de får fullgod undervisning i hemmet. (Skillnad mellan Danmark och Sverige.) Men vem ska straffas, om den som fyllt 18 år, inte fullgör sin skolplikt?
Ska den unge sättas i fängelse, eller ska socialen betala böterna? S-utspelet om förlängd skolplikt till 25 år bygger - förutom på okunnighet om vad skollagen säger - om en ganska så pinsam feltolkning av socialtjänstlagen. Där står nämligen att socialtjänsten får kräva att den som får försörjningsstöd (socialbidrag) och är under 25 år , och inte har kunnat beredas någon annan lämplig arbetsmarknadspolitisk åtgärd, "skall delta i av nämnden anvisad praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet".
I det socialdemokratiska utspelet skall en ung person, utan fullständig gymnasieutbildning som söker hjälp av arbetsförmedlingen vägras hjälp och i stället till skolbänken med den förlängda skolplikten om halsen. Detta har Löfvén förklarat med en skyldighet att "göra sig anställningsbar", vilket närmast för tanken till att den som knarkar eller eljest har osunda levnadsvanor, skall upphöra med det. Men man kan faktiskt vara "anställningsbar", d.v.s. börja jobba direkt, även om man inte har en komplett gymnasieutbilding. 60 % av de som inte har det och är under 25 år har faktiskt jobb - och det hade de väl inte haft om de inte hade varit "anställningsbara"?
S-ledningen har väl här velat ge intryck av handlingskraft, och har väl försökt stämpla av sig stämpeln att vara ett "bidragsparti", genoma att ställa upp på borgerliga piskor och tvång mot arbetslösa. Men det är väldigt lätt att det i stället uppfattas som ett återfall i gammal socialdemokratisk "bidragspolitik", som gick ut på att dölja arbetslösheten genom att arbetslösa skulle försörjas med studiebidrag.
Det hade varit bättre att visa handlingskraft genom att lösa energifrågan och öka tillväxten, samt att inrätta en arbetsförmedling som gör skäl för namnet, och ser till att arbetslösa får jobb.
Utbildning ska vara en rättighet och möjlighet, inte en plikt. Utbildning ska inte bara vara en arbetsmarknadspolitisk åtgärd, utan också ge bättre möjligheter för individen att tillvarata sina medborgerliga rättigheter.
Det går säkert att reducera andelen lågutbildade inom arbetskraften utan tvång att läsa utbildningar, som inte gör att man blir en bättre arbetare i det yrke som man slutligen får.
Kommentarer
Trackback
