Tur att inte hon blev statsministerkandidat
Nu har det gått en hel månad sedan senaste blogginlägget. Men det senaste har varit aktuellt hela tiden. Det belyser bedrägerierna i vindkraftbranschen, beroende av andra energikällor som reglerkraft. Paradoxalt nog kommer ny kärnkraft att behövas som reglerkraft till vindkraften, om inte vansinnet stoppas. Kärnkraftens svaghet, jämfört med andra energikällor, är svårigheten att snabbstoppa ett kärnkraftverk när efterfrågan på el sjunker. Kärnkraftverket fortsätter att producera el, som inte behövs. Vindkraften producerar inte el, när elen behövs. Chansen att den ska göra det är bara 6 %. Hur ska man få ihop det?
I veckan som gick har jag fått min årliga dos av radioaktivitet. Läste just att den genomsnittliga dosen radioaktivitet, som drabbade befolkningen i det evakuerade området kring Fukushima, motsvarar vad en undersköterska på röntgenavdelningen får under ett arbetsliv. Personalen sökte skudd i det strålningssäkra glasburen, medan jag ensam exponerades för all radioaktiviten.
Kontrollröntgen ska det bli efter sex veckor. Då avslöjas om den mycket kraftiga pencillinkuren har gjort avsedd verkan. Jag känner mig sjuk, och undrar om det beror på sjukdomen eller behandlingen. Eller är det strålsjuka?
Den evakuerade zonen kring Fukushima motsvarar ungefär det område som satts under vatten under evärderlig tid som vattenmagasin för ett sådär två - tre stora kraftverk i någon Norrlandsälv. Vem bryr sig om de människor, som aldrig fått återse sina barndomshem i vårt land? Vem bryr sig om bönder som fått sina marker översvämmade, och vem bryr sig om renskötarna, som fått sina betesmarker översvämmade?
Detta är på inget sätt ett försvar för den japanska mentalitet, som möjliggjorde det helt onödiga haveriet i Fukushima. Det går inte att skylla på att kärnkraften är farlig, och inte heller på att "Människor gör misstag." Föröutsebara risker ska inte resultera i olyckor för att "människor gör misstag".
Försök uppskatta hur många människor som dött i Sverige p.g.a elolyckor under de senaste 100 åren, särskilt i början av perioden, när man var ovan att handskas med elektricitet. Tusentals. Elolyckor fortsätter att skörda liv. Men under de första åren, för snart hundra år sedan, var elolyckorna så många (Jag skriver nu inte om Japan, utan om lilla Sverige), så att all elproduktion säkert hade förbjudits, om Lena Sommestad hade varit miljöminister då.
Tur att inte hon blev statsministerkandidat. Hon upprepar nu sitt gamla mantra på sin blogg, att som miljminister hade hon haft ansvaret om det hade skett en kärnkraftolycka i Sverige. (Jaså, jag trodde att försvarsministern hade ansvaret för samhällsskydd och räddningstjänst.) Och att hon har varit VD för Svensk Fjärrvärme, alltså lobbyist. Ibland är det fint värre att vara lobbyist.
Men är det inte lite egotrippat att kräva att något ska avvecklas för att man själv inte vill ta ansvar som minister? Den självklara utvägen är väl att avgå? Inte att kandidera till partiledarposten, och därmed till statsministerposten, så länge det farliga finns kvar.
Nu skriver denna människa, som fortsätter att kalla sig professor fastän det var länge sedan hon var det (i ekonomisk historia, inte i energiteknik. Vill man kalla sig professor får man väl åtminstone hålla sig till ämnet, som man är expert på) ett inlägg på sin blogg "Några fakta i målet. Kärnkraften", där hon med stapeldiagram visar hur produktiv vindkraften är.
En kommentar invänder att staplarna visar installerad effekt och inte producerad elenergi. Installerad effekt är just den effekt, som produceras under de få dagar när det blåser för fullt.
Med sina staplar ville "professorn" bevisa att det satsas mycket mer på vindkraft än på kärnkraft i världen, att kärnkraften är dödsdömd och saknar framtid, att det är mycket dyrt och tidskrävande att bygga kärnkraftverk. Motsatsen visades i ett TV-program häromkvällen. Man har förenklat konstruktionen, det behövs färre delar och det går fortare att bygga.
Programmet visade att man nått enastående framgångar med utvecklingen av solkraft (vilket visar att vindkraften snart är passerad även av solkraften. Vilket förklarar bråskan att förstöra vår natur med gigantiska vindkraftverk), men att det likväl är kärnkraften som har framtiden för sig.
Jag är besviken på Sommestad. Av sina studier i ekonomisk historia borde hon ha lärt sig att alla tekniska uppfinningar börbättras med tiden. Varför skulle kärnkraften vara ett undantag?
Vem vill ha 1960-talets kärnkraftteknologi? Inte jag, i alla fall!
Det är dags för Riksantikvarieämbetet att förbarma sig över reaktorn Oskarshamn 1 som industriminne och museum, det är dags att bygga nytt!
I veckan som gick har jag fått min årliga dos av radioaktivitet. Läste just att den genomsnittliga dosen radioaktivitet, som drabbade befolkningen i det evakuerade området kring Fukushima, motsvarar vad en undersköterska på röntgenavdelningen får under ett arbetsliv. Personalen sökte skudd i det strålningssäkra glasburen, medan jag ensam exponerades för all radioaktiviten.
Kontrollröntgen ska det bli efter sex veckor. Då avslöjas om den mycket kraftiga pencillinkuren har gjort avsedd verkan. Jag känner mig sjuk, och undrar om det beror på sjukdomen eller behandlingen. Eller är det strålsjuka?
Den evakuerade zonen kring Fukushima motsvarar ungefär det område som satts under vatten under evärderlig tid som vattenmagasin för ett sådär två - tre stora kraftverk i någon Norrlandsälv. Vem bryr sig om de människor, som aldrig fått återse sina barndomshem i vårt land? Vem bryr sig om bönder som fått sina marker översvämmade, och vem bryr sig om renskötarna, som fått sina betesmarker översvämmade?
Detta är på inget sätt ett försvar för den japanska mentalitet, som möjliggjorde det helt onödiga haveriet i Fukushima. Det går inte att skylla på att kärnkraften är farlig, och inte heller på att "Människor gör misstag." Föröutsebara risker ska inte resultera i olyckor för att "människor gör misstag".
Försök uppskatta hur många människor som dött i Sverige p.g.a elolyckor under de senaste 100 åren, särskilt i början av perioden, när man var ovan att handskas med elektricitet. Tusentals. Elolyckor fortsätter att skörda liv. Men under de första åren, för snart hundra år sedan, var elolyckorna så många (Jag skriver nu inte om Japan, utan om lilla Sverige), så att all elproduktion säkert hade förbjudits, om Lena Sommestad hade varit miljöminister då.
Tur att inte hon blev statsministerkandidat. Hon upprepar nu sitt gamla mantra på sin blogg, att som miljminister hade hon haft ansvaret om det hade skett en kärnkraftolycka i Sverige. (Jaså, jag trodde att försvarsministern hade ansvaret för samhällsskydd och räddningstjänst.) Och att hon har varit VD för Svensk Fjärrvärme, alltså lobbyist. Ibland är det fint värre att vara lobbyist.
Men är det inte lite egotrippat att kräva att något ska avvecklas för att man själv inte vill ta ansvar som minister? Den självklara utvägen är väl att avgå? Inte att kandidera till partiledarposten, och därmed till statsministerposten, så länge det farliga finns kvar.
Nu skriver denna människa, som fortsätter att kalla sig professor fastän det var länge sedan hon var det (i ekonomisk historia, inte i energiteknik. Vill man kalla sig professor får man väl åtminstone hålla sig till ämnet, som man är expert på) ett inlägg på sin blogg "Några fakta i målet. Kärnkraften", där hon med stapeldiagram visar hur produktiv vindkraften är.
En kommentar invänder att staplarna visar installerad effekt och inte producerad elenergi. Installerad effekt är just den effekt, som produceras under de få dagar när det blåser för fullt.
Med sina staplar ville "professorn" bevisa att det satsas mycket mer på vindkraft än på kärnkraft i världen, att kärnkraften är dödsdömd och saknar framtid, att det är mycket dyrt och tidskrävande att bygga kärnkraftverk. Motsatsen visades i ett TV-program häromkvällen. Man har förenklat konstruktionen, det behövs färre delar och det går fortare att bygga.
Programmet visade att man nått enastående framgångar med utvecklingen av solkraft (vilket visar att vindkraften snart är passerad även av solkraften. Vilket förklarar bråskan att förstöra vår natur med gigantiska vindkraftverk), men att det likväl är kärnkraften som har framtiden för sig.
Jag är besviken på Sommestad. Av sina studier i ekonomisk historia borde hon ha lärt sig att alla tekniska uppfinningar börbättras med tiden. Varför skulle kärnkraften vara ett undantag?
Vem vill ha 1960-talets kärnkraftteknologi? Inte jag, i alla fall!
Det är dags för Riksantikvarieämbetet att förbarma sig över reaktorn Oskarshamn 1 som industriminne och museum, det är dags att bygga nytt!
Kommentarer
Trackback
