larsflemstroms

"I samband med att det svenska invasionsförsvaret avvecklades tillsammans med ett stort antal förband, används flygplatsen sedan slutet av 1990-talet som upplag för utrangerad militär materiel i väntan på försäljning, någonting som setts som tveksamt ur miljösynpunkt. Fortifikationsverket hade dock planer på att avveckla området under 2009."

 

 

 

 

I föregående inlägg har jag skrivit något om min värnpliktstjänstgöring i en av det svenska Flygvapnets stridsledningscentraler, djupt nere i berget. Anläggningen är idag helt igenbommad  Redan då sa man att bergtaket inte skulle hålla för en direktträff med en atombomb. Men risken för en direktträff ansågs inte särskilt stor på grund av det starka basförsvar som fanns runtomkring. Även Sverige har numera stridsledningsflygplan. Man kan tvivla på att de någonsin befinner sig i luften. De skulle inte vara svåra att skjuta ner.

 

 

Då hade vi hög beredskap. Men vi gick inte upp mot allting som rörde sig i luften. Inte mot det svenska inrikesflyget. Men vi följde det hela tiden, och kontrollerade att det inte avvek från den uppgjorda färdplanen. Om ett trafikflyg hade kapats, och avvikit det minsta från färdplanen, hade man fått eskort av jaktflyget inom några minuter Det förvånar mig att inget av de amerikanska trafikflygplan som kapades den 11 september fick sällskap av militärflyget. Tre träffade sina mål och ett störtade på en åker, sedan passagerare hade övermannat kaparna.

 

Hade något liknande kunnat hända i Sverige under kalla kriget. Nej, det tror jag inte. Det är förstås ett fruktansvärt beslut att skjuta ner ett fullsatt passagerarflygplan, men alla tecken fanns ju att maskinerna var kapade, och det borde ha varit möjligt att tvinga dem ur kurs, så att de inte krockade med skyskraporna. Tänk också på privatflygaren, som helt oanmäld lyckades flyga från Västtyskland, och genom tre kommunistländer för att slutligen landa på Röda Torget i Moskva.

 

Det är en konstig avtrubbning hos dem, som ansvarar för sina länders säkerhet. Priset tas ju ändå av Sveriges regering. Inte ens föranmälda hot reagerar vi på. Priset i dumhet tas av denne moderata riksdagsman, som menar att försumligheten att skicka upp svenskt flyg berodde på att Försvarsmakten vill pressa pengar av regeringen. Vilket påminner om en del s-politikers reaktioner på ubåtsjakterna under 1980-talet. Bortsett från U 137, som råkade köra upp på ett grund i Karlskrona skärgård, vet fortfarande inte om de "möjliga ubåtarna verkligen var ubåtar.

 

 

Så hänförd över kommunismens fall var tydligen moderaterna, så att de trodde /tror att det största militära hotet mot Sverige kommer från Danmark, att döma av lokaliseringen av de tre kvarvarande flygflottiljerna.

 

Sanningen är att idag finns ingen militär flygbas vid den svenska ostkusten mellan Luleå och Ronneby.  F 7 mellan Lidköping och Vänersborg och F 17 i Ronneby är de flygbaser, som ligger närmast Gotland. Det svenska försvaret har längre insatstider, om någon fått för sig att ockupera Gotland än vad som är tillåtet för den civila räddningstjänsten.. Lika långa flygtider är det till Stockholm.

 

 

 

 

.

 

 

... och den ekonomiska zonen öster om Gotland är inte svensk längre.

 

 

 

 

Jag har läst en socialdemokratisk blogg, som drivs av en före detta flygvapenofficer. Han vet en del om radar, skriver han. Det vet jag också, sedan värnplikten i en av flygvapnets stridsledningscentraler, nedsprängd djupt inne i berget. Där satt vi i stort sett sysslolösa i ett litet café och väntade på kriget. Det var mycket deprimerande, som att sitta i fängelse. Innan dess var jag en gladlynt person. Vi som väntade turades om att ta emot rapporter från radarstationerna, vilka droppade in då och då. Under de många månaderna av väntan läste jag vad som fanns: amerikanska stridsflygtidskrifter. Det som intresserade mig mest var det militära transportflyget.

 

Mitt i tristessen inträffade en mängd incidenter. Vi skickade upp jaktflyg mot flyttfåglar och "änglar" och mot röken från ett tåg, allting som rörde sig från öster mot väster. Den allvarligaste incidenten var två Nato-jaktflyg från Norge, som flög tvärs över hela Sverige, och landade på ett svenskt militärflygfält på ostkusten. Vi värnpliktiga, som längtade efter omväxling och spänning, krävde att regelboken skulle följas, d.v.s. att inkräktarna skulle skjutas ner. Stridsledningsofficeren svettades och vred sig som en mask på en metkrok och försökte förgäves få kontakt med försvarsministern.

 

Jodå, de var några svenska stridspiloter, som hade varit på semester i Norge och träffat amerikanska kollegor på en norsk officersmäss. "Ni kan väl sticka över", hade svenskarna sagt. De amerikanska piloterna, som trodde att Sverige var ett Nato-land, hade gjort just det. Vi värnpliktiga fick det lugnande beskedet att de svenska piloterna hade fått en rejäl utskällning av sin överste.

 

Jag var oppositionell och aningen vänstervriden, och ville ge det svenska flygvapnet en näsbränna. Jag fick chansen, när jag fick hoppa in som sovjetisk flygvapenchef under en övning. Vi skulle träna officersaspiranterna i stridsledning. Dessa övningar gick till så, att vi läste ut övningsuppgifterna till radarstationerna, som rapporterade tillbaka bara det som de hade sett på radarskärmen, om det hade varit på riktigt.

 

Efter att ha tagit emot rapporter under några månader, visste jag precis vad radarstationerna kunde se, och vad som låg i "radarskugga".  Det tog mig en halvtimme att utradera halva svenska flygvapnet och fälla atombomber över tre stora städer, innan bombplanet på väg mot Stockholm  blev nedskjutet av svenskt jaktflyg från en helt annan del av landet. Inte ens det skulle ha skett idag.

 

Utgången av övningen blev att en ny svensk, och mycket kraftfull radarstation , som faktiskt kunde bevaka vår västgräns, togs i bruk inom bara några veckor. Då fanns det pengar att täppa till luckor i det svenska försvaret med. Jag hade nämligen bluffat, och skickat den första styrkani ett skenanfall mot USA via Nordpolen, och sedan ner på låg höjd-över internationellt vatten längs den norska kusten, och därefter korsat Norge med så hög fart, så att Nato inte hunnit få upp sitt jaktflyg, om det hade varit på riktigt.

 

När så samma flygplan dök upp på hög höjd över svenskt territorium och fångades av den svenska radarn efter att halva Sverige hade passerats, felbedömdes situationen totalt av officersaspiranterna, som trodde att det var vedergällning från Nato. Medan officersaspiranterna grälade om de vad de skulle göra ("Dom får väl inte ta vägen över Sverige så där") skickade jag upp en ny sovjetisk anfallsstyrka på hög höjd öster om Finland, med det kärnvapenbestyckade bombplanet strax bakom.  

 

Svensk jakt skickades österut, Men när en fingerad upprörd arméofficer på ett regemente i inlandet rapporterade uppräckten av en stor sovjetisk flygstyrka på väg österut, tog officersaspiranterna det ödesdigra beslutet att vända det svenska jaktflyget på väg österut mot fienden från väster. Med fiendens flyg både framför sig och bakom sig hade de svenska piloterna inte en chans, Fällan slog igen, varefterr bombplanet eskorterades mot sina mål av de sovjetiska jakplanen.

 

En radarstation kan mäta avstånd och riktning (från stationen), hastighet och höjd, och i viss mån storlek (men inte antal flygplan som flyger tätt tillsammas)  på ett flygande objekt, men kan inte avgöra nationalitet och exakt flygplantyp. Till det behövs observationer från marken eller från eget flyg. En ängel är detsamma som ett ufo (unidentified flyging objekt),och kan upplevas som en luftgrop inne i ett flygplan. En ensam fågel kunde inte ses på radar (åtminstone inte under min värnpliktstid). Flera fåglar som flyger tätt tillsammans ger samma typ som eko som ett långsamt flygplan eller en helikopter.

 

-   x  ¨-

 

Den ryska övningen strax utanför territorialvattengränsen vid Gotska sandön under långfredagsnatten 2013 var föranmäld. Men fanns ingen anledning att kotrollera att ryssarna inte avvek från det som de hade anmält? Det gjorde de nämligen. Man delade nämligen styrkan och flög den en delen mot Stockholm och den andra delen mot något mål i södra Sverige. Som territorialvattengränserna, som inte kränktes, ser ut, troligen mot Blekinge eller Skåne. Härmed markerade den svenska ekomiska zonen öster om territorialvattengränsen som ryskt intresseområde. Sverige borde ha markerat militär närvaro.

 

 

En ensam muslim i den socialdemokratiska partistyrelsen är farligare för Sveriges säkerhet än det omoderna  svenska luftförsvaret., enligt medias s.k. nyhetsvärdering. Om inte Nato hade skickat upp spaningsflyg från Litauen hade vi inte ens vetat, det vi nu vet.

 

Har någon tänkt på att de svenska protesterna mot den ryska naturgasledningen på Östersjöns botten öster om Gotland nu har tystnat helt? Finansminister Anders Borg har bestämt att Putin får ta vad han vill.

  

 

  

.

 

1) Bloggare ska ha samma rättigheter som journalister. Och samma straffansvar borde gälla för journalister som för alla andra för vad som publiceras. Så är det inte idag. Alla människor borde ha copyright på sitt eget utseende och alltså både ha rätt att förbjuda publicering av porträttfoton och att ta betalt för publiceringen. 

2) Dessutom bör själva fotograferingen, även om bilden inte publiceras, vara straffbar, om fotograferingen i sig utgör en kränkning (kameror som riggas upp i toalett- och omklädningsrum, samt fotografering genom fönster till privatbostäder).. 

3) Tillståndet ska vara skriftligt. Något särskilt tillstånd ska dock inte behövas, om någon exempelvis har inbjudit till en presskonferens eller talar vid en kongress, där fotografering är tillåten, samt vid andra tillfällen då det framgår av situationen att fotografering är tillåten eller är en del av tillställningen. Något särskilt tillstånd ska inte heller behövas från deltagare i folksamlingar vid fotografering av folksamlingar, förutsatt att man inte med teleobjektiv e dyl fokuserar på någon enskild deltagare. Det ska då inte heller vara möjligt att få en högupplöst förstoring av en enskild deltagare från en bild i tidningen.

 

4) Den som avfotograferas ska ha rätt till ekonomisk ersättning i förhållande till bildens publiceringsvärde, om han inte skriftligt har avstått från rätten att kräva betalning.

 

Detta får inte reduceras till en fråga om arbetsvillkor för journalister. Även poliser har regler att följa och kan straffas för överträdelse. 

Således ska inte bara ansvarige utgivaren straffas, utan även journalisten, som har skrivit texten, rubriken eller löpsedeln om publiceringen är förtal eller annat brott mot någon enskild. En ansvarig utgivare ska dock finnas, och kunna straffas för brister i tillsyn - om så har varit fallet. Nuvarande regler, att endast den ansvariga utgivaren kan straffas, är rättsvidrig då ingen ska straffas för andras brott, om man själv saknar skuld. 

Därför ska det finnas en ansvarig utgivare även för privatbloggar, som den här. Den som tillhandahåller ett bloggverktyg (blogspot, wordpress, facebook etc) ska i princip vara straffrättsligt ansvarig för allt som skrivs på bloggarna. Men ska ha möjlighet att delvis friskriva sig från detta ansvar, om han har ett avtal med den enskilde bloggaren, att den enskilde bloggaren ska ha utgivningsansvaret för det som skrivs på hans blogg. 

Rätten till liv måste gå före t.o.m. den heliga tryck- och yttrandefriheten. När människor drivs att ta livet av sig för kränkande publiceringar på nätet eller i gammelmedia, måste de enskilda drabbade skyddas. Vi accepterar inte i andra sammanhang att enskilda offras ens för "nationens bästa". 

Dessutom är det en fråga om copyright. Professionella fotomodeller och skådespelare får faktiskt betalt för att bli fotograferade i sina yrkesroller. Då ska de också ha betalt för smygtagna (som iofs inte ska förekomma) bilder. Samma rätt, copyright på sitt utseende och rätt till  betalning för publicerade bilder ska alla ha. 

Journalister har för övrigt inget särskilt "uppdrag", mer än vem som helst. Alla har väl ett visst ansvar för att avslöja missförhållanden. Men privatpersoner, som avslöjar missförhållanden genom intervjuer, kan faktiskt få mycket obehag för det, och bör ha samma rätt till ersättning, som den intervjuande journalisten. 

Det är på tiden att media börjar betala för sig! Och att laglösheten på nätet avskaffas. Det som tidningar vägrar publicera för att det är förtal eller hatbrott, ska inte ostraffat kunna publiceras på nätet. Bloggare måste åläggas ett ansvar för att brottsliga kommentarer inte blir publicerade eller plockas bort omedelbart, så att de inte ligger kvar i flera timmar. 

Det behövs en "anti-pirate bay" -rörelse, som inte bara skyddar idag upphovsrättsligt skyddat material från fildelning, utan även skyddar privatpersoners integritet och rätt till sitt eget utseende.

Situationen på nätet idag är ju som i bilismens barndom, innan det ännu fanns någon lag mot rattfylleri. Ny teknik kräver ny lagstiftning.