Ingen lammunge!
Vice statsminister Jan Björklund, fp, har uttalat sig i TV idag. Han har bekymmer med att läkemedelsindustrin har svårigheter att rekrytera försökspersoner i Sverige till tester av nya läkemedel. Nej, det sker ju numera i länder som Nigeria, där patienterna är ännu mer rättslösa mot det medicinskindustriella komplexet. Björklund vill nu inrätta en ny myndighet för 30 - 50 miljoner årligen för att landstingen ska ställa nödvändiga "resurser" till industrins förfogande. Varför mörkar ministern och försöker dölja att "resurserna" är (frivilliga?) försökspersoner?
Vill påminna om det som jag skrev i förra inlägget att sedan 1992 finns inget krav att psykiatrisk tvångsvård för icke kriminella personer ska var till gagn för patienterna. Något motsvarande lagkrav att rättspsykiatrisk tvångsvård ska vara till gagn för patienterna har aldrig funnits. Ska regeringen nu inrätta en ny myndighet för att offra svenska människoliv i forskningens tjänst? Ingen och allra minst TV:s entusiastiska reportrar kan väl vara ovetande om att minst nio från början frivilliga försökspersoner, dömdes till psykiatrisk tvångsvård 1993 när de på grund av svåra inre blödningar ville avbryta testet av Roxiam, som väntades bli en ny storsäljare för svensk läkemedelsindustri efter succén med Losec?
Regeringen har lovat att tillsätta en kommission för granskning av hur Sture Bergwall alias Thomas Quick kunde dömas för åtta mord, som han inte hade begått. Ingen har påstått att Bergwall är en lammunge. Han har inte tagit tillbaka erkännandena av de brott för vilka han inledningsvis dömdes till rättspsykiatrisk vård, innan han utsattes för medicinska experiment med nästan fri tillgång till narkotikaklassade benzodiasipiner i syfte att locka fram förmodade förträngda minnen. Vilket mycket väl kunde ha slutat med hans död. Det var ständiga självmordstankar - till läkares och psykologers stora glädje.
Ett självmord hade ju i deras ögon varit en bekräftelse på "smärtsamma minnen" - och inte på den smärtsamma falska självbild som en massmördare, som de hade lurat i honom. Jag råkar veta att minst ett av offren i Roxiam-katastrofen dog för egen hand, sedan de åtta första försökspersoner dött av medicinen (Se ovan!). Det är ytterst svårt att ställa ansvariga för den psykiatriska vården till ansvar för dödsfall.
Men borde då inte Bergwall sitta inlåst resten av livet för de brott, som han faktiskt har begått, även om det var för över 20 år sedan? Då hade ju också de anhöriga till mordoffren sluppit uppleva traumat på nytt. Jag svarar:
Bergvall har också anhöriga, som under åratal har plågats av misstanken att deras bror varit en seriemördare samt av utpekandet av deras egna föräldrar som ytterst orsak till den påstådda mordorgien.
Mordoffrens anhöriga har under åratal plågats av vetskapen eller misstanken att en oskyldig har gjorts till syndabock för att dölja rättsväsendets misslyckande med att avslöja de verklige mördarna. 25-årspreskriptionen för mord har avskaffats, och om inte Bergwall hade dömts för morden, hade sannolikt i några fall tidigare misstänkta kunnat ställas inför rätta igen, med DNA-bevisningen.
Minst två läkare och psykologer vid Säters sjukhus har gjort sig skyldiga till synnerligen grovt missbruk av de tvångsbefogenheter de har gentemot en tvångsvårdad patient. Syftet med den rättspsykiatrisk vården ska ju vara att rusta patienterna för ett drogfritt liv som hederliga medborgare.
I stället har de med närmast fri tillgång till narkotikaklassade mediciner och frikostiga permissioner(absolut förkastligt innan en patient blivit drogfri) och planterade "minnen" givit Bergwall en falsk identitet som massmördare. De har hållit honom kvar i tvångsvård långt utöver den vårdtid som hade behövts om han fått seriös vård mot sina psykiska symtom, som i huvudsak berott på drogmissbruk.
Genom att läkare dessutom varit närvarande vid polisförhören med Bergwall och "tolkat" hans sludder. är fråga om inte läkarna kan dömas för olaga frihetsberövande.
Mordoffrens anhöriga har under åratal plågats av vetskapen eller misstanken att en oskyldig har gjorts till syndabock för att dölja rättsväsendets misslyckande med att avslöja de verklige mördarna. 25-årspreskriptionen för mord har avskaffats, och om inte Bergwall hade dömts för morden, hade sannolikt i några fall tidigare misstänkta kunnat ställas inför rätta igen, med DNA-bevisningen.
Minst två läkare och psykologer vid Säters sjukhus har gjort sig skyldiga till synnerligen grovt missbruk av de tvångsbefogenheter de har gentemot en tvångsvårdad patient. Syftet med den rättspsykiatrisk vården ska ju vara att rusta patienterna för ett drogfritt liv som hederliga medborgare.
I stället har de med närmast fri tillgång till narkotikaklassade mediciner och frikostiga permissioner(absolut förkastligt innan en patient blivit drogfri) och planterade "minnen" givit Bergwall en falsk identitet som massmördare. De har hållit honom kvar i tvångsvård långt utöver den vårdtid som hade behövts om han fått seriös vård mot sina psykiska symtom, som i huvudsak berott på drogmissbruk.
Genom att läkare dessutom varit närvarande vid polisförhören med Bergwall och "tolkat" hans sludder. är fråga om inte läkarna kan dömas för olaga frihetsberövande.
Kommentarer
Trackback
