larsflemstroms

För någon vecka skrev jag att jag var utsatt för en bloggvendetta av en annan person. Jag dementerade det som hen skrev på sin egen blogg. Det som hen skrev på andras bloggar var av typen halvsanningar, som är något ännu värre. Efter nåra dagars lugn har samma person kommit med några "nålstick", som inte har med debattämnet att göra, på ett par kyrkliga bloggar. Och idag ett generalangrepp på sin egen blogg. När jag skrev inlägget "Bloggvendetta" avstod jag från att ge några detaljer, dels för att inte förvärra situationen och dels för att ingen som inte redan vet vem personen är, skulle kunna dra slutsatser om vem hen är.

 

Hen försvarar sitt tilltag med att det (som jag påstås ha gjort är mycket värre än om man slänger ur sig något i en debatt på en blogg. Men handlar det då inte om vad man slänger ur sig?

 

Det som hen har slängt ur sig, och som jag velat få stopp på, var åtalbart som förtal. Exakt vilka brottsrekvisiten är vill jag inte avslöja. Men det duger inte att citera ur de pressetiska reglerna och påstå att det inte är brottsligt förtal. Dels därför att de pressetiska reglerna inte är någon lag, och dels därför att tryckfriheten, som gäller för tidningar, inte gäller för bloggar. Sådant som inte är åtalbart, om det står i tidningen, kan faktiskt vara åtalbart om det står i en blogg. Men för tidningar finns det en ansvarig utgivare, som vanligen ser till att det som står i tidningen håller ett visst avstånd till det straffbara området.

 

Den person, som det gäller, har inte gått emot mig i sak i den sakfråga, som diskuterats, utan har kommit med diverse "avslöjanden" (halvsanningar) om mig som person, vilket självfallet har varit ägnat att sänka min trovärdighet som debattör. Men det gör mindre. Det jag är rädd för. är att mina möjligheter till ett socialt liv kan raseras av den här typen av utpekande.

 

Det är fullständigt legitimt att försöka få stopp på detta. Och det har jag inte gjort genom något offentligt utpekande av samma slag som har drabbat mig. Jag har enbart vädjat mycket privat till personer, som förhoppningsvis kan påverka personen att lugna ner sig, att göra vad de kan. I detta syfte har jag mejlat kopior av bloggkommentarer som har innehållit förtal mot mig. Nu har personen ifråga fullständigt tappat kontakten med verkligheten och skriver om "toppen på ett isberg".

 

Jag hoppas verkligen att detta blir det absolut sista som jag behöver skriva i detta ämne.

 

Uppdatering 6 okt:

 

Personen ifråga har "bemött" detta inlägg på sin egen blogg. Det är en härva av grova förvrängningar och spelad oskuld. Hen lyckas till och med blanda in Thomas Quick, vars totala oskuld jag skulle ha bedyrat, enligt hen, Att jag inte har uppfattat mytomanen Tomas Quick som någon total oskuld framgår av inlägget "Ingen lammunge" på denna blogg: http://larsflemstroms.blogg.se/?tmp=97147 

 

Detta får tjäna som exempel på hur hen småljuger och förvränger. Jag tycker att hen visar ett nästan sjukligt intresse för mig.

 

 

Självklart har jag använt ordet "hen" för att personer, som inte redan är mycket väl insatta i förhållandena, ska kunna identifiera vilken person som aves. Detta för att inte utsätta hen för onödigt obehag. Hen gör däremot allting för att utsätta mig för onödigt (någon nödvändigt finns inte) obehag. Ingen, som läser hens blogg, behöver tvivla på vem som avses. Antalet läsare av min blogg ökar just nu kraftigt, efter hänvisningar på hens blogg. Hen använder uttryck som att dra ner byxorna på sina offer o.s.v. Maken till grälsjuka och hämndlystnad för inbillade oförrätter får man leta efter. Är det inte ren "bloggprostitution" när man gör privatlivet till en publik angelägenhet på det sätt, som hen gör?