Evangelium enligt Antje
Du skall inga inkarnerade gudar hava på det att icke ärkebiskop-hen skola hava konkurrens från något himlaväsen med grus i dojan om titeln den Högste.
___________
Anm: Jag kommer fortsättningsvis att använda det nya personliga pronomenet "hen" när könet är okänt. Har skrivit förut hur detta ord bör böjas, men det blev för krånglig, så jag kommer inte ihåg. Men vill minnas att det i vissa deklinationer blev henom och höna.
___________
Det är ju ganska lustigt för resten med biskopar som förnekar kristna grundsanningar. Tron på re-inkarnation torde nämligen vara den vanligaste icke-kristna trosföreställningen i hela västvärden. Så här kommer biskoparna (hittills minst tre, som förnekat inkarnationsläran) ordentligt på kant med den folkliga religiositeten och dess föreställningsvärd. Skulle det vara svårare att tro på kristendomens mono-inkarnation än på en folkliga föreställningsvärldens seriella re-inkarnationslära?
Med mono-inkarnation menar jag givetvis att något sådant hittills bara har skett en enda gång och då med en enda person: Jesus.
Med seriell re-inkarnation menar jag tron att samma person re-inkarneras flera gånger, och ständigt återvänder till samma Jämmerdal.
Skillnaden mellan begreppen inkarnation och re-inkarnation, är att den som re-inkarneras har haft ett tidigare liv som kroppslig varelse.
Kristendomen är unik på så sätt att den - till skillnad mot de flesta andra religioner - inte tror på re-inkarnation. Jag talar då självfallet om vad de säger, som har eller har haft att förvalta och förklara kyrkans lära, sedan apostlarnas (Jesu lärjungars) tid. Tron på reinkarnationsläran har helt klart följt med de hedningar som i vårt land (och alla andra länder) omvände sig till kristendomen och förts vidare från generation till generation. Detta bevisas inte minst av det hävdvunna svenska namnskicket, att låta nyfödda barn överta någon avliden släktings förnamn.
Jag har förvisso fått frågan om jag inte tror att reinkarnationsläran kan ha funnits som "officiell" lära i urkyrkan, men sedan gått förlorad eller blivit förbjuden. Jag kan bara svara att jag inte har stött på någon uppgift i någon kyrkohistorisk litteratur att så har skett.
Det är egentligen skrattretande. Vi håller kanske på att få en ärkebiskop, som i sin iver att framstå som förnekare av de kristna grundsanningarna, förnekar just det som de flesta icke-kristna har lättast att tro på, d.v.s. inkarnation. (Tror man att något kan ske flera gånger, tror man givetvis att det kan ske en gång.)
Första gången jag hörde talas om en svenska biskop, som förnekade inkarnationsläran, gällde det också en tysk akademiker (född i Sverige). Han skyllde på att han inte hade förstått skillnaden mellan att vara "forskare" och att vara biskop. Nu har vi en biskop i samma stift, som aldrig har varit forskare. Jag hoppas att han blir ärkebiskop med tiden, även om många församlingsbor i det stiftet inte vill ha någon "export av biskop till Uppsala". Jag förstår dem. Biskopar med oförändrad kristen tro håller på att bli en bristvara i Svenska kyrkan.
.
Kommentarer
Trackback
