Kyrkan som gisslan i ett politiskt spel
Ibland förstår jag inte alls biskop Åke Bonnier. Idag har han publicerat en riktigt bra predikan på sin blogg. Strax före jul publicerade han på sin blogg en debattartikel, som varit införd i Expressen Håll inte kyrkan som gisslan i politiska spel. Jag har funderat hela julafton och juldagen på vad han menar med det. Och tror att jag först nu kommit på, nämligen:
"Det verkar numera nästan ingå i kalkylen att kyrkan och andra organisationer ska ställa upp, och föra in lite medmänsklighet i flyktingmottagandet. Och det gäller oavsett färgen på regeringar. Vi gör det gärna, för det ligger i linje med vår övertygelse, men vi vill ogärna bli gisslan i ett politiskt och ekonomiskt spel."
Jo, jag tror att biskopen klagar på att diverse entreprenörer i flyktingbranschen helt enkelt snyltar på kyrkans vilja att hjälpa genom att skjuta över kostnader på kyrkan. Vi betalar ju medlemsavgifter till kyrkan för att kyrkan ska skall anordna gudstjänster och med tiden ge oss en kristen begravning. Och inte för att anordna muslimska bönemöten för flyktingar, som skickas långt ut i den svenska glesbygden utan någon moské i närheten. Det borde åligga dem, som får betalt av Migrationsverket för att hålla med flyktingförläggningar.
Sedan kan man förstås undra om kristna präster, diakoner, församlingspedagoger och församlingsassistenter verkligen är de bästa själavårdarna för muslimer. Finns det inga imamer bland flyktingarna själva? Finns det inga lärare, som kan undervisa flyktinbarn och deras föräldrar bland flyktingarna själva? Finns det inga läkare, tandläkare och sjuksköterskor, bland flyktingarna själva, som kan ansvara för hälsovården bland flyktingarna, så att de slipper köa till de svenska glesbygdskommunernas underbemannade vårdcentraler?
Jodå, syriska läkare på en flyktingförläggning i värmländska Torsby har erbjudits praktiktjänstgöring på sjukhuset i Uddevalla, 25 mil bort, i väntan på svensk läkarlegitimation. Jag förmodar att svenska "läkare utan gränser" måste sitta något år på en flyktingförläggning i Liberia i väntan på liberiansk läkarlegitimation, innan de får behandla Ebola-patienter i Liberia. Så, varför skulle inte de syriska läkarna få göra sin praktik på samma flyktingförläggning, som de själva bor på?
Och varför åläggs inte Bert Karlsson, som tjänar storkovan på flyktinghanteringen, att fixa imamer? De finns kanske bland flyktingarna själva. Problemet är väl inte brist på läkare, tandläkare, sjuksköterskor, lärare,psykologer imamer, syrisk-ortodoxa präster, byggnadsarbetare, etc bland vare sig nyanlända eller tidigare hitkomna flyktingar, utan att flyktingarna sprids ut i den svenska geografin, så att de inte kan sörja för sig själva.
I Svenska kyrkan har det länge varit så att församlingsverksamheten finansieras via den obligatoriska medlemsavgiften, medan mission och hjälpverksamheten finansieras med insamlade medel. Som jag tolkar biskop Bonnier, så klagar han på att församlingarna "tvingas" använda sina medlemsavgifter till sådant, som borde betalas av alla skattebetalare. Fenomenet är inte nytt. Samma politiker, som sitter i socialnämnderna och skär ner anslagen till hjälpbehövande, kan sedan sitta i kyrkoråden och besluta att kyrkan ska ta över samma kostnader.
Efter att ha konstaterat att det nästan ingår i kalkylen för både Migrationsverket och alla dess entreprenörer, från Bert Karlsson till Attendo Care, som tjänar storkovan på flyktingverksamheten, att Svenska kyrkan ska stå för fiolerna, tar rädslan att uppfattas som rasist eller något i den stilen överhanden. För i fortsättningen av sin Expressen-artikel har biskopen skrivit någonting helt annat:
"Finns det en särskild kristen flyktingpolitik? Nej, det finns nog inte en kristen politik om man menar konkreta regler och lösningar. Men det finns utan tvekan kristna värderingar som bör ligga till grund för samhällets handlande. Många av de värderingarna delas både av andra religioner och av människor som anser sig icke-troende. Enklast sammanfattas dessa värderingar i två ord: Se människan! Så enkelt och så svårt är det. För det är så lätt att inte se människan i tiggaren vid matbutiken, eller att betrakta flyktingen på ett annat sätt än den bofaste. Efter de meningarna är det lätt att tänka att ”nu slår biskopen in öppna dörrar”. Ja, om det vore så väl. Men det börjar höras en obehaglig ton även i den svenska debatten. Den tonen kommer inte främst från bankandet med järnrör eller pysandet från sprayflaskor som formar hakkors och slagord. Knappast heller från agitatorernas talarstolar. Men tonen finns vid fikabord, på idrottsläktare och i middagssamtal. Det är tonen som säger 'hen är inte som vi'."
Det är väldigt bra att biskopen vågar säga att kristna värderingar bör ligga till grund för samhällets handlande. Underförstått: Inte bara för kyrkans eget handlande. Men biskopen säger mot sig själv. Det är nämligen inte bara kyrkan som är gisslan. Utan hela svenska folket, vars vilja att hjälpa utnyttjas. När man läser biskopens artikel är det inte lätt att förstå vilka som är gisslantagarna: rasisterna, som vill använda kyrkan som en megafon för sin förvridna "svenskhet", eller antirasisterna, som vill vara goda, men bara om någon annan betalar.
Kommentarer
Trackback
