larsflemstroms

Lucias hårfärg och kön

Luciadagen 2014 är snart förbi. I tidningar har debatter rasat om man måste hålla fast vid det traditionella svenska Luciafirandet, eller om man kan tänka sig en kille som Lucia. Eller en svart kvinna. Alla som vill behålla något ursprungligt blir i vanlig ordning skällda för att ha fördomar om det ena eller andra. En svart Lucia är väl inte mer fel än en blond Lucia. Den verkliga Lucia levde och dog på Sicilien drygt hundra år innan ön invaderades av barbarer från noll. Så  hon hade nog ett ganska sydeuropeiskt, eller möjligen nordafrikanskt utseende. Klart att hon var en kvinna.

 

Biskop Åke Bonnier jämför Lucia med Malala, nästan som om de hade gått i döden, respektive varit nära att mista livet för samma religion. Men med den vanliga metaforen att utbildning = upplysen, ljus, så kan även Malala kallas ljusdrottning. De har också det gemensamt att båda har gjort uppror mot samma typ av extremt manssamhälle, där kvinnan är fullständigt underordnad mannen. Kan man tänka sig en muslimsk Lucia, skulle Malala passa utmärkt i den rollen. Men inte en man. Inte ens om han är en kristen, som skulle kunna gå i döden för sin tro.

 

Jag publicerar återingen ett inlägg, som jag skrev för några år sedan, om Lucia. Och om det val, som hon gjorde. Ett val som idag skulle vålla moralpanik i alla läger.

 

Den värsta synden

Traditionell bild av Sankta Lucia med sina utstuckna ögon i en skål.

Det finns en detalj i den 18-åriga Sankta Lucias martyrskap, som det sällan talas om. Vilken synd som hon ville undvika till hur högt pris som helst. Hon hade blivit bortgift med en hednisk man. Hon vägrade gifta sig med honom. Sentida uttolkare har förklarat det med att hon var homosexuell. Det var hon säkerligen inte. Inget i hennes historia tyder på det. För Sankta Lucia, liksom för de andra kristna martyrerna under antiken var synd mot det första budordet "Du skall inga andra gudar hava jämte mig" den värsta av alla synder. "Men det drabbar ju ingen människa", skulle man invända idag.

 

Att gifta sig med en hednisk man, innebar att hon var tvungen att be till kejsarens genius som till en gud. Hon ställdes inför valet att gifta sig med mannen eller skickas till bordellen. Hon valde bordellen. Där kunde historien om henne ha slutat, och hon hade snabbt blivit glömd. Hur många kristna kvinnor som faktiskt hamnade på bordellen, vet vi inte. Men Sankta Lucia mördades på vägen dit. Vagnen som hon transporterades i, frös fast på vägen. Var det ett Herrens under, eller finns det en s.k. naturlig förklaring? Var det på vintern? Var det en ovanligt kall vinter? Hade man stannat på vägen, kanske för att man passerade ett världshus och hennes fångvaktare ville roa sig?

 

Hur som helst, när de skulle fortsätta gick det inte att rubba vagnen ur fläcken. Fångvaktarna blev så förbittrade så att de stack ut hennes ögon, innan de mördade henne.

 

Sankta Lucia är de synskadades skyddshelgon. Därför bär hon ljus. Men hon valde alltså inte själv döden före bordellen. Hon valde bordellen för att inte synda mot det första budet. Om synder kan graderas, så var det den värsta synden. Och det var många martyrer som fullt medvetet valde döden framför att synda mot första budet. De dömdes i rättegångar och visste att straffet för att förneka kejsarens gudom var döden.

Det fanns romerska domare som förtvivlat vädjade till de blivande martyrerna att med fingarna korsade bakom ryggen bekänna kejsaren med sina läppar, för då skulle de frikännas - och sedan skulle de kunna fortsätta att hylla Jesus som sin Herre. Men förgäves.  Martyrerna valde döden.

 

"Herren" (Kyrios), så tilltades kejsaren. Att kalla Kristus för "Herren" var en oerhörd utmaning. Det var ett medvetet val av de kristna under den romerska hednatiden för att visa att de inte erkände den jordiska överheten som överställd Kristus. Visserligen står det i Bibeln att "all överhet är av Gud". Men det står inte att någon jordisk överhet är Gud - eller ens gudomlig. Det står också i Bibeln att man ska lyda Gud mer än människor.

 

I det nutida Sverige firas Sankta Lucia nästan som en hednisk gudinne-väsen på dagen för midvinterblotet enligt den gamla tideräkningen.

 

Och att döma av den nutida debatten verkar vissa kristna, som annars är noga med att följa traditionen, tro att den synd som Lucia faktiskt valde - för att slippa synda mot första budet - är den värsta av alla synder. Förvisso ber de inte till avgudar och förvisso protesterar de mot synkretiska böner till olika gudar i svenska kyrkor. Men ganska lågmält. 

 

Har kristenheten fokuserat för mycket på "fel synd", och glömt den värsta synden?

   

Enligt en annan version så stack hon själv ut sina ögon och skickade dem till friaren. Han hade nämligen förälskat sig i hennes vackra ögon.

Luciafirandet är en folklig tradition. Som kyrkan tagit vara på. Det anser jag vara bra. Man anknyter istället för att krossa kulturen.

Intressant. Den versionen av helgonet Lucias liv hade jag inte hört, bara samma som Kyrksyster.

Vårt luciafirande är sammansatt av impulser från många olika håll. Något särskilt utbrett firande av själva helgonet Lucia har vi nog aldrig haft. Man borde kolla i någon gammal namnsdagskalender - när blev Lucia namnet för 13/12?