larsflemstroms

Nobeldagen!

Länge uppfattade jag nobelfesten som en uppvisning i prål och fjäsk samt akademisk högfärd. Och visst finns de inslagen. Men efter ett besök i Alfred Nobels Björkborn under sensommaren - och läst en del om människan Alfred Nobel - har jag ändrat uppfattning. Han var stormrik, men aldrig lycklig. Hans kärlek gav  upphov till fredspriset, men hon blev inte hans fru. Här följer i repris det inlägg, som jag skrev efter besöket i Björkborn:

 

En dödens köpman som blev mänsklighetens välgörare

 

Vid sin död i hjärnblödning 1896 ägde Aldred Nobel ett företagsimperium med fabriker över hela världen till ett värde av 100 miljarder kronor i nuvarande penningvärde. Han föddes 1833 i en hyrslägenhet i Stockholm i en familj  som kan kallas lägre medelklass. Han avskydde krig och affärsverksamhet, men tjänade likväl sin förmögenhet på krigen. Hans experimentlusta skördade en del offer, bland andra hans egen bror. Ryktets spreds snabbt att han själv hade omkommit i explositionen, varför han fick läsa sitt eget eftermäle. I en av de dödsrunor, som han själv läste, kallades han "dödens köpman".

 

Tillsammans med några av mina närmaste (den allra käraste var dock inte med) gjorde jag häromveckan en utflykt till Alfred Nobels Björborn i Karskoga - Bofors, som kan beskrivas som två sammanbyggda samhällen. Han hade köpt Björkborns bruk, som redan då ingick i en större koncern, 1894 eftersom det var en idealisk plats för hans fortstatta experiment. Jag har tidigare inte förstått Nobels genialitet och bredd. Han gjorde en rad uppfinningar för det civila livet. Han ville förbättra världen. Hans vapentekniska uppfinningar förklarade han med att vapen skulle bli så fruktansvärda, så att ingen skulle använda dem. Han föreslog att det skulle inrättas en internationell domtol, som skulle lösa konflikter mellan länder.

 

Bofors är alltjämt Sveriges främsta vapensmedja, med enorma skjutfält i grannskapet med en storslagen natur i gammal bergslagsbygd. Efter besöket i Björkborn fortsatte vi norrut genom Svartälvens dalgång, för vidare färd mot Stockholm. Jag har reflekterat över detta med nobelpriset, och faktumet att riksdagens andre vice talman inte har bjudits in till nobelfesten. Att bjuda in en person, som bl.a. har hånat sångerskan Loreen för att hon inte är av svensk härkomst, hade varit en skymf mot både Alfred Nobels minne och mot åtskilliga av pristagarna. Och mot det Sverige, som jag älskar.

 

 

I dag hade knappast Nobels företag platsat bland etiska investeringar. Området vid Vinterviken där Nobels fabrik var verksam fram till 1920-talet innehåller att arv i form av stora mängder gifter. Stadsmuseet skall i vår hålla vandringar med titeln "Dynamitgubbens giftiga arv"
Samtidigt vill Nobelstiftelsen genom ett särskilt bildat bolag bygga ett enormt Nobel-center på Blasieholmen i Stockholm. Det kulturhistoriska maritima arvet på platsen ska rivas, tullhuset från 1876 och de numera unika hamnmagasinen från 1910. Därefter ska hela tomten schaktas bort ner till nio meter och alla massor fraktas bort genom staden. Grundvattnet ska ledas bort. Hela stadsbilden förändras och nationalmuseum skyms. H&M sponsrar genom stiftelse. Kanske det vore mer hedervärt att städa upp i Vinterviken - något som det inte finns kommunala medel till utan Stockholms stad måste söka statsbidrag. Barn kan bada vid stranden av Vinterviken utan risk - förutsatt att de inte nuddar botten.
https://www.facebook.com/bevarablasieholmen