Vems fel är det?
En avklädd Kinberg-Batra ser kanske ut så här?
Alla hade tydligen räknat med att SD skulle följa praxis under budgetomröstningen i riksdagen, d.v.s. rösta på bara ett förslag: sitt eget. För alliansen var detta plakatpolitik: Genom att lägga ett gemensamt budgetförslag skulle man göra en sista manifestation av enighet, utan att ställa till med kaos. Regeringens förslag skulle vinna, men den borgerliga oppositionen skulle ha ett gemensamt dokument, som skulle ange inriktningen av den kommande oppositionspolitiken.
Annie Lööf, c, var upprörd, när SD sagt att man kanske inte skulle komma att följa praxis. Jag läste detta i Svenska Dagbladet, där det också fanns en notis som antydde att det skulle finnas en uppgörelse mellan alliansen och SD om att alliansen skulle följa praxis i talmansvalet och släppa fram en sverigedemokrat till posten som riksdagens andre vice talman. I gengäld skulle SD följa praxis under budgetomröstningen.
Allianspartierna kan självfallet inte klandras för att ha röstat på sitt eget förslag. Om de inte hade gjort det, hade de ju låtit SD styra deras röstande. Vad de däremot kan klandras för, är att de inte hade någon förberedd väg ut ur den uppkomna situationen, sedan de med ovälkommen hjälp från SD fällt regeringens förslag. De kunde under vilken förevändning som helst ha begärt återremiss till finansutskottet före omröstningen. De kunde efter omröstningen, sedan regerings förslag hade fallit, inlåtit sig på förhandlingar med regeringen om en tilläggsbudget.
Enligt kvällspressen dagen efter hade den tippade nya moderatledaren Anna Kinberg-Batra chansat på att Stefan Löfvén skulle avgå efter nederlaget i budgetomröstningen och hon själv skulle tillträda som statsminister i spetsen för en ny alliansregering. Det skulle allt bli en fjäder i babymössan inför moderatstämman, som ska välja en ny partiledare. Påminner om hennes löfte vid ett tidigare val i partiet, att skicka nakenbilder på sig själv till dem som röstat å henne. Det kan nog behövas efter den här fadäsen
Fp-ledaren Jan Björklund svarade för det verkliga stolpskottet, när han hoppades på att Socialdemokraterna kompromisslöst skulle stödja den nya alliansregeringen. Eskiil Erlandsson, c, landsbygdsminister i den avgångna alliansregeringen grät ut som en småbarn i TV och klagade på att Löfvén hade lovat att avgå vid röstnederlag. Varför ställer han inte misstroendevotum? I så fall kan statsministern utlysa nyval. Men det har han ju redan gjort.
Vems felet är, kan man spekulera om, när personligt begär över maktpositioner går före både sakfrågor och partitaktik. Ska bli spännande att se hur det går på moderatstämman. Nu har ju "den gamle" vaknat till och vill bygga flyktingläger i den svenska "urskogen". Det behövs nog vinterbonade tält i så fall.
Om detta inte hade varit en sjukdag för mig, den värsta under hela veckan, hade jag skrivit ett längre inlägg om vems fel det var från början, vem som utlöste raset för Socialdemokraterna. Var det Göran Persson eller Mona Sahlin. Och vems fel var det egentligen att Stefan Löfvén gjorde om samma misstag som Sahlin, när han lovade minsisterposter till Mp redan före valet?
.
Kommentarer
Trackback
