larsflemstroms

Pax romana, latin  för "den romerska freden", är ett uttryck för den period av inrefred som rådde i det romersk riket från Augustus till Marcus Aurelius, d.v.s. 27 f Kr - 180 e Kr.

 

Hur lyckades romerna upprätthålla freden i alla erövrade provinser. I alla erövrade provinser utom det gamla Palestina, trodde människorna på många gudar, däribland många lokala gudar, som dyrkades bara i ett visst område. Det gjorde romarna också, trodde på många gudar. För människor som tror på många gudar, däribland flera lokala gudar, är det ingen orimlig tanke att det även kan finnas okända gudar, eller gudar som bara är kända i ett visst område. Det lätt att införliva nya gudar med sin religion. Genom att ge kejsaren gudomlig status, och införa obligatorisk kejsarkult i hela riket, lyckades romarna upprätthålla den inre freden i riket, Pax romana.

 

När Pontius Pilatus som ny ståthållare över Palestina försökte införa kejsarkulten och fäste  den kejserliga symbolen på Jerusalems tempel, utlöste han ett allvarligt upplopp, som var nära att övergå i ett regelrätt uppror. Pilatus tvingades backa och vågade i fortsättningen inte ta en frontalkollision med den judiska eliten. Detta kom att få betydelse för rättegången mot Jesus, som slutade med att Jesus dömdes till döden på korset - trots att Pilatus själv verkade vara övertygad om att Jesus inte hade begått något allvarligt brott.

 

Den 18-åriga Sankta Lucia var bara en av alla kristna martyrer, som miste livet på grund av sin ovilja att följa lagen och dyrka kejsaren som en gud. Lucia skiljde sig dock från de andra martyrerna på det viset att hon mördades av sina fångvaktare. De flesta kristna martyrerna dömdes till döden av lagliga domstolar. Eftersom den lag, som de kristna bröt mot, hade som syfte att upprätthålla fred och allmän ordning, förstår man att omgivningen såg mycket allvarlig på martyrernas "brott". Men för martyrerna själva var det viktigare att lyda Gud än människor.

 

Givetvis ger inte detta kristna eller andra troende någon generell befrielse från att lyda lagen. Det har jag aldrig påstått. Men varje människa är inför Gud ansvarig för sina handlingar, och kan inte skylla på lagen. Det är t.o.m. en ytterst allvarlig rättsfilosofisk fråga, om det finns situationer, där det är rätt att bryta mot lagen, eller eljest trotsa de jordiska myndigheterna.