larsflemstroms

Trots att jag inte skrivit något inlägg sedan den 15 oktober (bortsett från föregående inlägg idag) har jag haft mellan 6 och 13 unika  läsare varje dag. Utom den 16 december, då jag hade hela 60 unika läsare. Antalet inloggningar var förstås ännu större. Varje unik läsare, kan ju logga in flera gånger samma dag. Och de 6 till 13 dagliga läsarna behöver ju inte vara samma personer varje gång. Antalet unika läsare per vecka eller månad torde vara ännu större. Kanske 60. Men vad fick, i så fall, alla dem att logga in samtidigt just den 16 december? Tydligen hade något hänt just den dagen, som fick mina trogna läsare att förvänta sig att jag skulle skriva något om. Vad det kan ha varit, minns jag emellertid inte. Men uppenbarligen finns en trogen skara, som tycker att det jag har skrivit om är intressant. Jag borde kanske återuppta bloggskrivandet?

 

1) Den, som påstår att det är sant att inget är sant, säger mot sig själv. Den nya trosbekännelsen i Svenska kyrkan just nu (egentligen sedan KG Hammars tid som ärkebiskop) verkar vara Det finns ingen sanning, ingen väg och inget liv (generellt eller bara efter detta?).

 

2) Läste på en annan blogg att en majoritet av de schweiziska väljarna vill ha kvar kärnkraften, och även bygga nya reaktorer när de nuvarande har tjänat ut. Trots det har de federala politikerna - i detta folkomröstningarnas förlovade land - beslutat att avveckla kärnkraften till 2035. Utan att fråga folket. Även i Sverige är politikerna ruskigt rädda för en ny folkomröstning om kärnkraften.

 

3) Japanerna är mer rädda för sina egna politiker än för kärnkraften. Detta verkar vara fallet även i Schweiz. Och i Sverige?I Japan dör människor på grund av Fukushima. Inte av radioaktiv strålning, utan av de farliga utsläppen från de kol- och oljeeldade kraftverk som ersätter kärnkraften. Om man nu är så rädd för politikerna, så att man inte låter de ta ansvar för kärnkraften, hur kan man då låta dem ta ansvar för kol- och oljekraftverken, med sina bevisat livsfarliga utsläpp?