Med ombyttas könsroller
Carl Jonas Love Almqvist (1793 - 1866) var en tidig förkämpe för kvinnors jämställdhet med män. Huvudpersonen i hans mest berömda roman, Det går an, var en ogift kvinnlig företagare. Jag läste boken redan under min egen ungdomstid och blev nära nog själv förälskad i den kvinnliga romanfiguren, som steg för steg 'lyckades övertyga sin manliga partner (för det fannas en sådan) om att det går an. På den tiden var gifta kvinnor omyndiga. För att fortsätta sitt liv som jämställd kvinna kunde hon alltså inte gifta sig. Det var ingalunda någon kampskrift mot kyrkans äktenskapssyn, även om den kom att uppfattas så.
Med ombytta könsroller blir männen de förtryckta. När kvinnor, som var födda under 1940-talet 30 år senare skulle bli som männen hade varit i allt, måste de ju ha någon att bestämma över. Och vilka var deras förebilder, om inte alla kvinnoförtryckande män? Jag föreställer mig att yngre kvinnor är mer jämställda, i praktiken, än dessa gamla rollbyterskor.
Och det var ju inte bara männen, som de plötsligt illröda medelklasskvinnorna skulle bestämma över. Ingick det inte i medelklassmannens roll att bestämma över andra, vanligen arbetarklassens män och kvinnor? Vi ser det tydligt i en abortdebatt, där abort har blivit en plikt mot ett samhälle, som i så hög grad har försämrat unga vuxnas möjligheter att försörja ett barn. Man ska ha hunnit en bit i en akademisk karriär.
Politiker av båda könen breder nu ut sig om vad som INTE är mänskliga rättigheter.Nu får vi höra från det hållet att det inte är en mänsklig rättighet att bli barnmorska. För några år sedan, när adoptionsrätt för samkönade par var på tapeten var det plötsligt INTE en mänsklig rättighet att få barn. Genom att finurligt koppla ihop förlossningsverksamhet med abortverksamhet, har "samhället" fått det perfekta utsorterings-maskineriet, som alla inom yrket måste delta i.
Medelklasskvinnornas självklara och självtagna rätt att bestämma över underklassens kvinnor går långt utöver medelklassmäns rätt att bestämma över arbetarklassmän, om vi inte går mycket långt bakåt i tiden. Detta är ett intressant sak att studera. Men det lär inte komma att studeras akademiskt i varje fall. Genusvetenskaps-professorskorna passar sig nog så att de inte ställer sig själva vid skampålen som kvinnoförtryckare.
En annan intressant fråga är den bland unga idag allt vanligare familjekonstellationen kvinnlig akademiker och manlig arbetare. Bland de unga verkar det fungera... Men för de äldre blir det kanske snabba växlingar mellan liten förtryckt kvinna och stor mäktig chef. Jämställdheten är kanske ett medelvärde mellan dessa motsatta roller?
.
.
Kommentarer
Trackback
