larsflemstroms

Under 2012 skrev jag ett inlägg om försöken att introducera ett nytt ord, "hen" i vårt svenska språk. Jag ville visa att det i dialekter finns ord och uttryck som täcker den tänkta betydelsen av det nykonstruerade "hen", samt att konstruktörerna inte har tänkt på att även konstruera böjningsformer till "hen".

 

Inledningsvis råkade jag också nämna spekulationerna om det har funnits ett "urindoeuropeiskt" språk, som varit upphov till de nuvarande s.k. indoeuropeiska språkfamiljerna. Och var någonstans det i så fall har talats. Jag har läst en mycket intressant bok, som vill placera "urhemmet" i nuvarande Iran. Jag har fått en fråga om denna bok, titel och författare. Men boken har förkommit vid någon av de senaste årens flyttningar och jag minns inte, tyvärr. Den som söker i bibliotekskatolaloger bör kanske börja med att söka på ämnet språkvetenskap.  

 

Idén att även språk som inte uppenbart liknar varandra (som svenska och norska) kan ha ett gemensamt ursprung kommer ur upptäckten av vissa lagbundna förändringar i ordens uttal över tid. Detta beror på hur språkljuden bildas i munnen, när vi talar. Men dessa förändringar kan utvecklas i olika riktningar, och så uppstår skiljda dialekter och med tiden skiljda språk. På så vis kan man även söka sig bakåt i historien. Man har sökt det indoeuropeiska urhemmet genom denna språkvetenskap, men även genom arkeologi, kultur- och religionshistoria. Ämnet är politiskt laddat.