larsflemstroms

Åtta män från Syrien bor i en tvårummare i väntan på uppehällstillstånd. Ett första möte med Migrationsverket är inbokat om fem månader. De har redan väntat i två månader, i total sysslolöshet i det lilla samhället. Alla männen är gifta. Deras planer är att ta hit sina familjer, när de själva fått sina uppehållstillstånd. Varför ska det ta så lång tid, när Migrationsverket har beslutat att alla flyktingar från Syrien ska få permanenta uppehållstillstånd direkt.

 

Varför fick de inte tillfälliga uppehållstillstånd redan första dagen i Sverige. Med automatisk förlängning med ett år i taget, så länge förhållandena är, som de är, i Syrien? Och möjlighet att ansöka om omvandling till permanenta uppehållstillstånd, om de själva finner att de vill stanna i Sverige?

 

Nu befinner de sig ju i något slags limbo-liknande tillstånd som asylsökande. I skogarna runt omkring flyktingförläggningen har tältläger funnits hela sommaren. För bärplockare från länder, som man inte behöver fly från. Det har Miljöpartiet fixat genom sin uppgörelse med alliansregeringen.

 

I ett tafatt försök att vinna stöd för invandrigspolitiken har tidningen haft ett reportage om den hemska situationen för de åtta männen. Men det handlar bara om tristessen i Sverige och nervositeten att något ska hänga upp sig med uppehållstillstånden, längtan efter återföreningen med sina familjer och att åtta syllsolösa män i en liten lägenhet går varandra på nerverna. Det är synd om dem, får vi veta. Men inte ett ord om vilka upplevelser de har bakom sig. Och inte ett ord om hur deras familjer har det i krigets Syrien.

 

Någon har skrivit på debattsidan att strategin att bekämpa flyktingmotståndet, eller vad det ska kallas, har varit misslyckad. Debattartikeln slutar med att mångfald berikar. Var det så klokt, egentligen. Är avsikten med flyktingmottagningen att hjälpa människor i nöd eller att berika oss själva?

 

Artikelförfattaren menar säkert inte att hon själv behöver berikas, utan det är de där enfaldiga lantisarna, som aldrig blev tillfrågade om de ville ha en flyktingförläggning, även om den inte är precis inpå knutarna. Utan i utkanten av samhället, inte långt från bärplockarnas tältläger. Kan man skapa förståelse för något genom aff förolämpa dem som ska omvändas?

 

 

Valresultatet var alltså väntat. De förolämpades protest.

 

Nej, det är bättre att tiga, om man inte kan öppna munnen utan att förolämpa någon.