Respekt för demokratin
När jag har skrivit att Sverige borde använda artikel 17 i Europakonventionen om mänskliga rättigheter (om staters rätt att införa förbud mot missbruk av dessa rättigheter) till att förbjuda "yttranden" som är ett förberedande led i den grövsta brottslighet som finns, så handlar det inte bara om att förhindra brott och att straffa brottslingar. Det handlar även om principerna inget straff utan dom och ingen dom utan brott. Och domen ska dessutom avkunnas av en laglig domstol med rätt för den anklagade att försvara sig. Och det måste även gälla anklagelser för rasim och nazism.
Nu används de stämplarna alltför lättvindigt, där det enda brottet kan vara medlemsskap i ett visst parti eller för att man har blivit invald för samma parti. Samtidigt som näst högsta hönset i samma parti har förärats med rikets fjärde högsta ämbete, trots märkliga uttalanden. En statsvetare vid Örebro universitet, alltså en person som har till yrke att undervisa studenter i demokrati, skrev strax före valet att media gör rätt i att jävlas med SD-kandidater på den lägsta nivån för de är inte lika slipade som topparna, som är svårare att avslöja.
För några veckor skrev jag ett inlägg som började mer orden "En kristdemokratisk politiker har fått löpa gatlopp de senaste två dagarna för att hon glömt betala en avgift på 500 kr till brottsofferfonden." Jag vill återigen framhålla att detta inte alls var menat som kritik mot en annan bloggare. Som jag för övrigt är helt överens med om hur man ska se på det bakomliggande brottet.
Men media framställde inledningsvis saken så, att glömskan att betala avgiften på 500 kr var ett allvarligare "brott" än det brott, som hon blev dömd för. SVT, som låg bakom avslöjande hade ju inte granskat vilka kandidater som var dömda, utan vilka kandidater som hade skulder hos kronofogden. Om politikern ifråga inte hade glömt att betala avgiften, hade ingen idag känt till det bakomliggande brottet, och hon hade kunnat ta plats hemstadens kommunfullmäktige för Kd.
Den andra bloggaren skrev igår: "I samband med detta lovade hon att inte besätta platsen i kommunfullmäktige efter valet. Listorna hann inte tryckas om. Hon har också lämnat in önskan om detta, men beslutet är tydligen inte fattat ännu. Men nu har hon ädrat sig! Med arton krkryss i rygggen tänker hon ta sin fullmäktigeplats, men har i stället för KD gått med i Fi" / - - - / Man kan ju faktiskt se på detta som höftigt ggjort eller också kan man tycka att det är omoraliskt. Hon har ju faktiskt lovat att inte ta platsen. KD borde kanske ha utesluttit hennen. Nu förlorar de en plats. Jag vet inte vad jag själv tycker." Nej, jag tycker inte heller att det är särskilt lätt att ta ställning till vad som är ett riktigt agerande i det läget.
Men nu har jag bestämt mig. Jag tycker att hon ska ta platsen, om hon orkar med fortsatt gatlopp i media under fyra år, och rösta som Kd, men inte delta i Kd:s gruppmöten och dessutom avstå från alla förtroendeuppdrag i partiorganisationen. Men nu senast har personen ifråga sagt att hon avstår. Vilken röra! Anledningen till att jag kommit fram till detta är den inställning som jag skrivit om i början av detta inlägg. Att påföjder för brott ska utdömas av behörig domstol. Enligt Sveriges grundlag kan en riksdagsledamot bara avsättas genom beslut av en domstol. Enligt kommunallagen kan kommunalpolitiker avsättas av Kommunfullmäktige i vissa uppräknade fall, och detta (att hon har begått ett brott) är inget sådant fall.
Hon kan avsättas av Kommunfullmäktige på egen begäran, om det inte finns särskilda skäl som talar mot detta. Och det tycker jag att det finns i det här fallet. Ingen ska tvingas bort från ett politiskt uppdrag, som hon har blivit vald till, genom att hon blir skandalisead i media i uppenbart syfte från medias sida att korrigera ett valresultat. Detta är ju en typ av brott, som enligt pressetiska regler inte ska leda till uthängning med namn i media. Och man ska inte behöva vara en perfekt människa för att få ett politiskt uppdrag på så pass låg nivå. Och hur som helst så borde detta avgöras av en domstol, och inte av någon snokande journalist, som tycker att en obetald avgift på 500 kr är ett värre brott än att stjäla 500 kr från en gammal människa.
Faran med den här typen av "journalistisk" är att media kan komma att bestämma över hur partierna nominerar kandidater till sina listor. Och att hela socialskikt, etniska grupper eller religiösa grupper inte får någon som representerar dem i politiska sammahang. Den sociala snedrekryteringen till de politiska uppdragen kommer att bli ännu värre. En principfråga alltså.
Kommentarer
Postat av: nya tant lila
För det första hör det till att man uppger vem man citerar. För det andra kan man nog glömma de pressetiska reglerna idag, för dem bryter tidningarna mycket emot.
När det gäller den här historien så hade kd-politikern ljugit, och det var detta hon stupade på.Hon hade diktat upp en annan historia för partiet och dessutom skrivit på en försäkran att hon inte hade något att dölja. Det var ju inte heller så hederligt att först säga att man ska avsäga sig ett uppdrag, och sedan säga att man ska driva ett annat partis politik på den platsen. Det var ju till och med partiledaren i det andra partiet skeptisk till.
Alltså fick inte tidningarna bort henne, utan det var hennes egen lögn som gjorde att hon inte fick ha kvar sina uppdrag. Hon blev avslöjad av tidningen men det är en helt annan sak!
Trackback
