Förtydligande om synd
Man måste skilja mellan sak och person. I homosexdebatten har många företrädare för s.k. klassisk kristendom upprepat att "Gud älskar syndaren, men hatar synden". Gud kan skilja mellan sak och person, mellan personen och hennes handlingar. När det gäller nazister skriver prästen däremot på sin blogg att åsikten är en "markör" för personen. Prästen har alltså olika måttstockar för nazisteer och homosexuella, till nazisternas fördel.
I förmiddags fick jag ett mejl med ett våldsamt påhopp (från en person som borde veta bättre) med påstående att jag skrivit att homosexualtet är en synd. Men jag har ju faktiskt inte skrivit att detta är min åsikt. Utan det är något som "många företrädare" anser. Det borde påhopparen har förstått, trots att upplysning om vad de är företrädare för hade fallit bort. Men den personer har jag haft många dispyter om begreppet synd.
För mig är alla människor syndare. Det finns inga syndfria människor. Och synden är ju inte i första hand vissa konkreta handlingar, sådana som man kunde läsa om i frikyrklighetens gamla syndakatologer, utan snarare en konsekvens av syndafallet. När vi försöker göra gott, blir det fel ändå. Men naturligtvis finns det konkreta handlingar, som skadar andra människor. Och till de handlingarna hör all nazistisk verksamhet. Om den i något enskilt fall inte skadar andra människor, så är den likväl en förberedelse därtill.
De dubbla måttstockarna yttrar sig alltså i rådet till homosexuella att avstå från utlevd homosexualitet, medan rådet till nazisterna däremot är att de ska fortsätta att manifestera nazismen. Detta framgår ju av den prästblogg, som jag kritiserar. Han ställer de goda (t.ex. domprosten, som ding-dångar med kyrkklockorna) mot de onda (nazisterna). Vi och dom. Och "dom" ska inte få finnas här, precis som judarna inte fick finnas i Hitlers rike. Tänka sig: jämställer nazisterna med deras offer! Och ställer så den retoriska frågan om det blir abortmotståndare och homofober nästa gång.
Den som är abortmotståndare, eller anser att äktenskapet bara är för man och kvinna, etc, etc, måste alltså göra gemensam sak med nazisterna, hjälpa dem med förberedelserna för en ny, stor människoutrotning för att behålla rätten att framföra sina "konservativa" teologiska åsikter. Och då handlar det förstås inte bara om äktenskap och aborter, utan om allting som tillhör "that old time religion", exempelvis jungfrufödseln och försoningsläran.
Men prästen nöjer sig inte med det. Han skriver också om det olämpliga i att förbjuda nazistiska organisationer, att nazister kommer att finnas ändå. Men detta är ju en lagstiftningsfråga, och har alltså inget med kyrkan att göra.
