larsflemstroms

Kvinnan, som jag skrev om i förra inlägget, har nu skrivit ett inlägg på sin egen blogg och förklarat varför hon lätt blir så hysterisk, när hon åker bil med någon annan, som kör. Hon har därmed indirekt bekräftat att hon inte alls har blivit transporterad mot sin vilja till platser som hon inte velat åka till. Det hade ju varit rena kidnappningen, och kidnappning är som alla vet ett allvarligt brott.  Jag har inte alls velat hämnas för alla konstiga beskyllningar mot mig. Hämnden är inte ljuv. Jag har bara önskat lite mer självbehärskning vid datorn.

 

Hennes bilolyckor har jag hört om flera gånger. En olyckstyp är så ovanlig, så att det väckte ett enormt hallå i Sverige, när en sådan olycka hände i Norge. En riktig Norge-historia kan man säga. Olyckan i Norge fick till följd att man började bygga om en massa broräcken i Sverige. Men tydligen hann man inte bygga om alla broräcken, innan en sådan olycka skedde i Sverige också. Nu handlade det förvisso inte om några höga broräcken på broar över djupa vatten, utan om den låga typen, som man faktiskt kan köra upp på. Men det kan nog vara en skrämmande upplevelse, om man tänker på att bilen voltar över räcket och hamnar på taket nedanför slänten.

 

Skulle jag inte kunna ha överseende med en del hysteriska utbrott? Jodå. Och det är inte de hysteriska utbrotten i bilen, utan vid datorn, som jag reagerar mot, när jag utmålas som något slags gangster inför hela bloggvärlden. Det är inte roligt alls, och det är inte heller roligt att läsa om pinsamma händelser i mitt liv, som jag helst vill glömma. I stället för att tvingas försvara mig med att det var på ett annat sätt än  som det framställs.

 

Det måste vara ett förfärligt liv att ständigt gå och vara så rädd för att någon ska hämnas någon ofärrätt, så att man tvångsmässigt måste slå till först, även om det så är med datorn som tillhygge. Och vad är det för kyrka, som man kan ha varit aktiv i under flera år, utan att ha lärt sig att man kan lösa små problem, komma över små förtreligheter med ett "förlåt"?

 

I stället för att vänta på hämnd och själv hämnas.