larsflemstroms

 

Den sjätte bombnatten i Syrien har varat några timmar nu. Flyktingarna i Turkiet, vid gränsen mot Syrien, hör antagligen bomkrevaderna från några kilometers avstånd. Mellan bombkrevaderna hör de antagligen smattret frå kulsprutorna. Det är de egna, en far, en son, en äldre eller en yngre bror, som försöker hålla stånd mot de anfallande IS-terroristerna. Om inte bomberna hade fallit, hade de redan varit besegrade. IS-terroristerna har både en överlägsen krigserfarenhet och en överlägsen beväpning. De har t.o.m. stridsvagnar, som de erövrade från den flyende irakiska armén för ett par månader sedan. De har motorbränsle från de syriska oljefälten. USA bombar oljeraffinaderierna.

 

Kanske oskyldiga oljearbetare har dödats, kanske inte. Kriget kräver offer på båda sidor, även bland de som ska skyddas. Ännu har ingen vändpunkt kommit. De illa beväpnade och illa tränade frivillig-soldaterna trycks sakta tillbaka av IS-terroristerna, som rycker allt närmare gränsen till Turkiet. Om sanningen ska fram, måste IS-terroristerna erövara en korridor genom Turkiet för att fullfölja sina planer på att anfalla Ryssland. Från Turkiet kommer signaler, som tyder på att den turkiska armén mobiliseras för att gå in i Syrien och /eller Irak. Sker det, är det risk att flyktingarna från Syrien hamnar i krigszonen. Turkiets premiärminister klagar på att flyktingsituationen håller på att bli ohanterbar (Turkiet uppges ha tagit emot en och en halv miljon flyktingar) och vädjar till Europa om hjälp.

 

 

Det ger kanske lite perspektiv åt den svenska debatten. Vi kan inte låtsas att världen utanför Sverige inte existerar. Hur vi ska betala notan för IS-terroristernas framfart, kan diskuteras. Men att vi måste vara med och betala står utom allt tvivel. Ska vi öka anslagen till flyktingmottagningen, eller ska vi öka försvarsanslagen, så att även vi kan bidra till att flyktingarna kan återvända hem? Och vad ska ske med flyktingarna innan vändpunkten i kriget kommer, innan områden inne i Syrien och Irak börjar befrias från IS' terrorvälde?

 

Den USA-ledda koalitionen arbetar efter en långsiktig plan, som troligen sträcker sig över flera år. Bombplan från allt fler länder lyfter och fäller sin last. Det är lätt att träffa terroristernas infrastruktur, fasta anläggningar som oljeraffinadier och elverk. Men det är svårt att träffa terroristerna själva. Så länge de har motorbränsle förflyttar de sig snabbt. Kartor över frontlinjerna kan bli inaktuella efter bara någon timme.

 

 

De markstyrkor, som slutligen ska besegra terrorväldet måste först utrustas och tränas. Under tiden faller bomberna med förhoppningsvis den följden att terroristernas krigspotential reduceras. Det är syftet med bombningarna. Syftet är inte hämnd för det onda, som terroristerna har åstadkommit.