Molnfri bombnatt

Så heter en roman (eller är det en sannskildring) om andra världskriget. Jag har inte läst den, men boktiteln etsar sig fast. Handlingen utspelas tydligen i Tyskland under slutet av kriget. I början av kriget var det engelska städer, som bombades. De flesta tyskar var så här i slutet av kriget medvetna om att de själva hade dragit bomberna över sig, genom sitt stöd till regimen. Ändå bemannade de pliktskyldigt, men alltmer uppgivet, luftvärnet för att försöka skjuta ner något fientligt flygplan för att skydda sig själva, sina familjer, sina grannar och sina hem. Jag har läst "Tysk höst" av Stig Dagerman, om de första fredsåren i Tyskland , i hopplöshetens tecken.
 
Den sjätte bombnatten i Syrien har varat några timmar nu. Flyktingarna i Turkiet, vid gränsen mot Syrien, hör antagligen bomkrevaderna från några kilometers avstånd. Mellan bombkrevaderna hör de antagligen smattret frå kulsprutorna. Det är de egna, en far, en son, en äldre eller en yngre bror, som försöker hålla stånd mot de anfallande IS-terroristerna. Om inte bomberna hade fallit, hade de redan varit besegrade. IS-terroristerna har både en överlägsen krigserfarenhet och en överlägsen beväpning. De har t.o.m. stridsvagnar, som de erövrade från den flyende irakiska armén för ett par månader sedan. De har motorbränsle från de syriska oljefälten. USA bombar oljeraffinaderierna.
 
Kanske oskyldiga oljearbetare har dödats, kanske inte. Kriget kräver offer på båda sidor, även bland de som ska skyddas. Ännu har ingen vändpunkt kommit. De illa beväpnade och illa tränade frivillig-soldaterna trycks sakta tillbaka av IS-terroristerna, som rycker allt närmare gränsen till Turkiet. Om sanningen ska fram, måste IS-terroristerna erövara en korridor genom Turkiet för att fullfölja sina planer på att anfalla Ryssland. Från Turkiet kommer signaler, som tyder på att den turkiska armén mobiliseras för att gå in i Syrien och /eller Irak. Sker det, är det risk att flyktingarna från Syrien hamnar i krigszonen. Turkiets premiärminister klagar på att flyktingsituationen håller på att bli ohanterbar (Turkiet uppges ha tagit emot en och en halv miljon flyktingar) och vädjar till Europa om hjälp.
 
I Sverige har vi haft en förvirrad debatt efter den avgående statsministern Fredrik Reinfeldts osamkliga utspel i valrörelsen om att vi svenskar måste "öppna våra hjärtan", underförstått öppna våra plånböcker, och satsa ytterligare 48 miljarder på flyktingmottagning. Det är mer än Sveriges hela försvarsbudget. Detta har i den svenska debatten ställts mot behovet av pengar till välfärden, till sjukvården och äldreomsorgen. När Obama tillträdde som USA;s president var hans mål att avsluta de militära engagemangen i Afganisthan och Irak, och att genomföra en sjukvårdsreform på hemmaplan.
 
Det ger kanske lite perspektiv åt den svenska debatten. Vi kan inte låtsas att världen utanför Sverige inte existerar. Hur vi ska betala notan för IS-terroristernas framfart, kan diskuteras. Men att vi måste vara med och betala står utom allt tvivel. Ska vi öka anslagen till flyktingmottagningen, eller ska vi öka försvarsanslagen, så att även vi kan bidra till att flyktingarna kan återvända hem? Och vad ska ske med flyktingarna innan vändpunkten i kriget kommer, innan områden inne i Syrien och Irak börjar befrias från IS' terrorvälde?
 
Den USA-ledda koalitionen arbetar efter en långsiktig plan, som troligen sträcker sig över flera år. Bombplan från allt fler länder lyfter och fäller sin last. Det är lätt att träffa terroristernas infrastruktur, fasta anläggningar som oljeraffinadier och elverk. Men det är svårt att träffa terroristerna själva. Så länge de har motorbränsle förflyttar de sig snabbt. Kartor över frontlinjerna kan bli inaktuella efter bara någon timme.
 
Denna bombnatt är det fortfarande bara "förbekämpning".
 
De markstyrkor, som slutligen ska besegra terrorväldet måste först utrustas och tränas. Under tiden faller bomberna med förhoppningsvis den följden att terroristernas krigspotential reduceras. Det är syftet med bombningarna. Syftet är inte hämnd för det onda, som terroristerna har åstadkommit.
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0