larsflemstroms

Häromdagen fick jag gratistidningen Amos, som enligt sin egen presentation på första sidan är "störst på livsåskådningsfrågor och kristen tro." En präst besvarar frågan "Hur ska man kunna tro på en god Gud och goda krafter när sånt förekommer, som att nazister marscherar på våra gator och unga flickor kidnappas i Nigeria för att säljas till män?" Frågan hur en god Gud kan "tillåta" så mycket ondska kallas teodicéproblemet.

 

Prästens svar går i praktiken ut på att man måste välja bort Gud och dyrka sig själv som en gud: "För mig är det lättare att hantera teodicéproblemet när jag inte tänker på Gud som något övernaturligt väsen, som existerar avskiljt från oss. Jag tror att vi själva är det gudomligas möjlighet att gripa in i världen. Den stora frågan för mig blir då inte hur Gud kan tillåta allt det onda utan hur vi människor kan tillåta det." Samt: "Teodiceproblemet hänger samman med att vi föreställer oss Gud som en allsmäktig konung, som sitter i himlen och att vi är hans marionetter. Som Guds medarbetare är det vår uppgift att delta i helandet av den här världen. För att använda en tanke från buddismen."

 

För det första har denna religionskunskaps-student (avsiktligt?) missförstått kristendomen, när han dillar om att "vi" föreställer oss vara Guds marionetter. Och för det andra har han valt bort Gud som ett övernaturligt väsen, som existerar oberoende av oss människor. Och för det tredje har han förträngt hela den kristna historiesynen. Som jag har skrivit om i inlägget "Den stora berättelsen". Den kristna religionen beskriver fyra avgörande händelser. Skapelsen. (Har hänt). Syndafallet (Har hänt). Försoningen (d.v.s. Jesu död och uppståndelse. Har hänt). Jesu återkomst på den yttersta dagen. Den nya skapelsen. (Har ännu inte hänt).

 

Vi befinner oss alltså mellan den tredje och den fjärde historiska händelsen. Ondskan i världen är djävlens dödsryckningar. Hur kan en allsmäktig Gud tillåta detta? Svaret är att det gör han inte. Det är bara så att vi ännu inte har sett slutet påberättelsen. Att slutet kommer är det glada budskapet, evangelium, som kyrkan ska förkunna. Det har prästerna betalt för att göra. Men somliga präster framhäver sig själva i stället.