larsflemstroms

Fastän jag var först trängde jag längre och l¨ängre in i hissen av alla med rollatorer, som i detta trånga utrymme var som stridsvagnar. Därför kom jag sist. Någon tycket att jag dröjde för länge i korridoren utanför, men jag kunde ju inte tränga mig förbi rollatorerna. Det var en stor sal med kaffekoppar på borden. Jag såg ett rullbord med tårtbitar till kaffet. En kör sjöng frikyrkliga sånger. Jag ville nu inte sitta mitt i salen, men hittade en ledig plats vid ett bord längst fram vid ena väggen. Där satt en man och en kvinna, både äldre, på ena sidan. Jag satte mig på andra sidan, men vred stolen mot kören. Jag hade ingen lust med någon konversion, och dessutom sjöngs det ju.

 

Mannen reste sig och gick därifrån. När det sjungits färdigt, kom en annan man som var medlem i kören, och satte sig jämte mig. Han presenterade sig som pastor X, och sa vänd mot mig: "Jag har så svärt att minnas namn,. Vad var det du hette nu igen?" Jag tänkte igenom svarsalternativen, men insåg att det inte skulle vara särskilt artigt att säga sanningen: "Vi har aldlrig träffats". Men snart glömde han mig, eftersom han och kvinnan vid andra sidan bordet kom på att de hade ett gemensamt intresse: Kyrkligt anställda i Växjö stift. Ett livligt samtal utspelade sig nu om hur trevliga alla är. Jag försökte komma in i samtalet genom att nämna en rätt så känd frikyrkopastor i Eksjö, men fick höra att han inte alls var någon trevlig typ, alldeles för allvarlig. Jag försökte med ett skämt, som de inte genast förstod "Ja, han är väl en sån där regligiös typ, pratar bara om Gud och Jesus"..

 

Nu försäkrade båda sitt ekumeniska intresse och beklagade att biskop Jan-Olof Johansson i Växjö just hade avgått. '"Han är mycket omtyckt, för att inte tala om hans företrädare, Anders Wejryd, han var ju SÅÅ omtyckt. Jag försökte med att det fanns någon mellan, Thidevall. "Jaa, det fanns visst någon mellan, men han blev inte så länge. Och det var visst något bråk, som Johanssom fick reda upp. Han är ju SÅÅ bra, för att inte tala om Wejryd, som var SÅÅ omtyckt. Jag vaktade min tunga, för annars skulle jag ha sagt "Det var väl någon i Oskarshamn, som ... en rektor för folkhögskolan där." Men det sa jag inte, utan jag sa "Wejryd var väl ganska dyr, med alla utköp och så."

.

Några utköp hade de förstås inte hört talas om. "Vilken tur att Jan-Arvid Hellström fick en så bra efterträdare. Han blev ju ärkebiskop sedan. För att han var SÅÅ omtyckt".

 

Jag tänkte att världen är bra liten ändå. Men vad som förundrar mig mest är vilka former religiositet kan ta sig. Det är som gamla lumparhistorier. Det var den majoren, och den löjtnanten, vad den nya översten hette, o.s.v.. Eller som träff med gamla jobbarkompsar: Det var Bosse på lagret och Eva på faktoreringen. Och var det inte Karlsson som eftertärdde Burström som VD? Vad verksamheterna är till för, Gud och Jesus i kyrkan eller vad företaget tillverkar, tilldrar sig inget intresse alls.

 

Gud och Jesus är väl ganska uttjatade som konvesationsämnen. Men det var en trevlig tillställning, med gott kaffe och tårta samt lättsam konversation. Det bästa var att jag inte behövde säga så mycket. Varför försöka lösa världsproblemen, när man kan ha såå trevligt?