larsflemstroms

 

Owe Thörnqvist (bilden) har följt mig genom livet på ett lite märkligt sätt. Jag vet inte om jag någonsin har träffat honom. Det borde jag veta, eftersom han har ett utseende som man minns. Men kanske inte. Jag vill minnas att han var med när min mycket äldre kusin gifte sig. Dock inte med honom. Jag minns att de åkte i en bil, med en massa tommar plåtburkar släpande i ett rep efter bilen. Vilket besämt har förnekats av min kusin, när jag frågat henne. Blandar jag ihop med någon annan händelse? Och var han verkligen med? Kanske någon av hans låtar spelades?

 

 

Litteraturdocenten Göran Hägg förklarade: Owe Thörnqvist sjöng om ett annat Uppsala än det där fina akademiska, ett annat Uppsala öster om ån, som Owe själv kom från. Mina kvarter. Borgarklassens och senare arbetarklassens Uppsala, öster om ån. Uppsala var då, och förmodligen nu också, en hårt segregerad stad, ett svenskt apartheid. Men det handlade förstås inte om ras, utan om klass. Ingenstans  var klassfördomarna, föraktet för arbetarklassen, så påtagligt som i det akademiska Uppsala, väster om ån, med sina nöjespalats som bara stundenter och akademiker fick komma in på.

 

Medan arbetarklassen forotfarande dominerade i det Socialdemokratiska partiet var reaktionen mot apartheidsystemet "De sura sa räven om rönnbären". När Socialdemokraterna hade tagits över av klassresenärerna och akademiserats var attityden en annan. "Folkparksstilen" var lika förkastlig både väster som öster om ån. Kommunisterna, som nästan alla var studenter eller färdiga akademiker,  var likadanna:

Arbetare skulle göra revolution och inte roa sig.

 

Owe Thörnqvist sjöng förvisso också om platser väster om ån, men det handlade nästan uteslutande om platser som besöktes av klassfienden (eller vad vi ansågs vara) från öster om ån. Det gick många år innan mitt första besök på Ofvandals konditori. Det var sedan jag själv kommit i på universitetet - med dispens. Det var inte på grund av någon längtan efter en akademisk karriär, utan för att få tillbaka mitt människovärde. Jag har ingen akademisk examen, men har lärt mig en del om vetenskaplig metodik.

 

Jag har lite svårt att förstå det här med att Sverige skulle vara ett bra invandrarland. Anti-rasismen har blivit något slags alibi för de djupt rotade klassfördomarna. Akademikeryrkenas status ska höjas med lönepåslag, medan arbetaryrkenas status ska sänkas och tas över av importerad arbetskraft, som inte kan ett ord svenska och inte kan ta emot information om sina rättigheter. Och för övrigt skickas hem, om de säger något.

 

 

Jag trivs bäst på landsbygden, men gillar inte isoleringen när man drar in busslinjer för att lägga pengarna på långpendling mellan städerna. Mina bästa minnen är, när jag har tagit in korna för mjölkning. Som människor har gjort under så många tusentals år. Känslan att vara en del av mänsklighetens historia.