Je suis Ahmed: En manifestation för rättsstaten eller för journalistprivilegier?
Här skulle jag ha laddat upp en bild av profeten Muhammed, men av respekt för eventuella muslimska läsare gör jag det inte. Du kan ju själv göra dig en inre bild av profeten. Inom islam råder ett generellt bildförbud gällande profeten. En fördel med detta är att envar själv kan föreställa sig honom. Att då mer eller mindre tvinga en troende att se nidbilder av profeten är att ta ifrån honom /henne en andlig upplevelse. Trots frånvaron av bildförbud inom kristendomen, kan jag som kristen känna mig berövad känslan av det heliga, när jag tvingas se nidbilder av sådant som vi håller heligt inom kristendomen. Jag undrar hur de människor är funtade, som med yttrandefriheten som täckmantel tar sig friheter att skada andra människor.
De allra flesta som mördas av extrena islamister är muslimer. Den näst största gruppen är andra religionsutövare i Mellanöstern och Nordafrika. Rasister som Björn Söder försöker dölja sin rasism genom att kritisera "religionen islam". Vad vill satirteckningarna säga? Skillnaden är att tecknarna inte var talmän i Sveriges riksdag. Naturligtvis borde de inte ha varit det, om de hade varit svenskar. Man måste kunna ta avstånd från det här sättet att "skipa rättvisa" utan att gilla teckningarna.
Den polis som sköts ner utanför tidningshuset hade ett arabiskt namn (Ahmed), och var troligen muslim. Han hade över huvud taget inget med publiceringen att göra. En annan polis mördades av gisslantagaren i en annan del av Paris, i syfte att distrahera polisen i syfte att underlätta attentatet mot tidningen. Hon hade heller inget med publiceringen att göra. De var utkommenderade för att skydda andras rätt att leva. Vad de än har gjort. Det är rättsstaten.
Jag har sett teckningar, som prytt förstasidan av samma tidning, vilken skändade den kristna treenigheten. Jag mådde direkt illa och kunde inte hålla fast blicken på bilden. Att vissa människor, i yttrandefrihetens namn, tar sig friheter att göra andra människor illa, att göra dem ledsna och illamående, måste också diskuteras. Jag har en gång, i en bloggdebatt, försvarat muslimer som genomfört en fredlig demonstration mot skändningen av deras profet. Det är också yttrandefrihet att demonstrera.
Jag har också sett Jyllands-Postens Muhammed-teckningar. De är avskyvärda. Och om de har ett budskap, så är det samma sak som Börn Söder skrev. Men bilderna är betydligt otäckare än andre vice talmannens ord. Muhammed avbildad med en bomb innanför pannbenet. Vad säger den teckningen? Den utmålar alla troende muslimer som terrorister. Är det en yttrandefrihet, som är värd att försvaras?
Den som tror att muslimer är sådana kan ju säga det med ord. Som Björn Söder. Han kommer naturligtvis inte att åtalas för sina ord. Polisanmälan mot honom för hets mot folkgrupp, drar bara uppmärksamhet från kärnfrågan. Är en person, som väljer sina ord, så att de ligger strax under det straffbara området, verkligen lämplig som riksdagens andre vice talman? Ja, det borde verkligen disktueras.
Sedan en grupp muslimer hållit en ytterst fredlig demonstration mot en landsortstidnings publicering av en av "konstnärens" Lars Vilks rondellhundar, som skulle föreställa Muhammed, angreps demonstranterna verbalt på samma tidnings diskussionsforum på nätet. Upprördheten visste inga gränser. En lokal vänsterprofil tyckte att det var ett angrepp på demokratin att demonstrera mot "yttrandefriheten".
Jag gick in i debatten och berömde muslimerna för att de förde fram sin sak "som vi gör i Sverige, genom fredliga demonstrationer". Jag förklarade också att man inte har något självskriven rätt att få som man vill, för att man demonsterar, men att ansvariga (i detta fall för publiceringen) i alla fall borde lyssna på demonstranterna och väga in deras synpunkter vid framtida avgöranden.
Vänsterprofilen bytte då fot i nästa inlägg och skrev att "man ska väl inte behöva uppforsta invandrare i demokrati. Det borde de förstå själva", medan jag vidhöll att man ska uppmuntra gott uppförande, och inte minst vad gäller personer som är nya i Sverige. Det är väl så de ska "assimileras", om man nu vågar använda det ordet. Det är nu inte bara människor som kan assimileras, utan även "främmande" kultur och religioner.
Islam håller nu på att bli en del av "det religösa landskapet" i Sverige. Och det är assimilation. Sedan må jag som kristen önska att alla människor ska omvända sig till Jesus och tro på honom som Guds son. Men det är en annan sak. Troende i olika religioner måste leva i fred sida vid sida, och med respekt för varandras trosuppfattningar.
Den ansvarige utgivaren för den svenska landsortstidningen har intervjuats i flera TV-inlag efter dådet i Paris, och fått berätta hur han har tvingats leva med polisskydd. Vilka hot han har utsatts för kan jag inte veta, men det är grundfalskt att utmåla honom som något slags hjälte och förkämpe för yttrandefrihet och demokrati. Och ännu mer grundfalskt att utmåla de demonstrerande muslimerna som något slags hot mot detta. Jag tycker att navelskådande journalister och publicister har stulit hela föreställningen efter dådet i Paris i stället för att sakligt rapportera om angreppet på rättssamhället.Vi har inte dödsstraff i våra lagar för nidbilder, hur otäcka de än må vara.
I mitt förra inlägg på denna blogg, skrev jag om de kidnappade skolflickorna i Nigeria. Har de någon yttrandefrihet?
Kommentarer
Trackback
