Kobane befriat - Björklund diskuterar integration

Kurdiska milismän i det befriade Kobane - en  öde ruinstad
 
Om Gud vill. Den frasen hör man ofta, när muslimer talar. Inom islam finns en betydligt starkare tro på förutbestämmelse av såväl enskilda människors som hela staters öden. Under fyra månaders tid har flytkingarna i Turkiet hört kulstrutesmatteret och bombkrevaderna och sett den tjocka svarta röken från sin hemstad Kobane. Nu hoppas de att snart kunna återvända, "om Gud vill".
 
De stora miliitära framgångarna för IS under sommaren 2014 stärkte terrororganisationen och dess krigare, som strömmat till från hela världen, i tron att det var Guds vilja att IS skulle segra. Denna tro på förutbestämmelse kan också ha bidragit till paniken i den irakiska armén, vars soldater flydde hals över huvud. Här i väst, i en annan kultur" har vi kanske något förhastat trott att irakiska soldateröver lag  är fega, ,odisciplinerade och överlag har dålig stridsmoral.
 
Den glada nyheten om de kurdiska milismännens seger över terroristerna i Kobane bör i så fall bidra till ett rejält lyft av stridsmoralen hos  terrororganisationens alla muslimska motståndare. Det är stort. Efter ytterligare några militära nederlag, kommer tvivlet att sprida sig bland alla IS-krigare, som verkligen är troende muslimer, att det är Guds vilja att de ska segra. Somliga kommer att byta sida. Andra kommer att åka tillbaka till sina hemländer runtom i världen med skammen att ha låtit sig luras av djävulens anhang.
 
Kanske även flyktingar i Sverige från Syrien och Irak börjar fundera på en framtid i det gamla hemlandet, "om Gud vill". Även om det är vad Gud och de själva vill, så återstår förmodligen fortfarande flera år av exil i Sverige och andra länder. Kommer FN-sändebudet Staffan de Misturas fredsplan att bana väg för en lösning för Syrien? Planen går ut på att sluta lokala vapenvilor i det syriska inbördeskriget, och att diktatorn al Assad ska finnas med i en övergångslösning, så att demokratirörelsen och regimen kan ta itu med den gemensamma fienden IS. Alla parter i konflikten, utom IS, är inbjudna till ett möte i Moskva, vilket pågår just nu. Demokratirörelsen har bojkottat mötet, åtminstone under första dagen, men både USA:s utrikesminister John Kerry och Sveriges Margot Wallström menar att man inte kan utlesluta al Assad i nuläget.
 
Det går ju faktiskt inte att bortse från att även han har anhängare hos det syriska folket. Att mötet hålls i Moskva är ett gott tecken. USA, EU och Nato har ju inte vågat stödja demokratirörelsen fullt ut för att inte förvärra konflikten med Ryssland, som stött al Assad i uppenbart syfte att skydda sina egna intressen i Syrien. Det handlar bl.a. om en marinbas, som hade varit den enda utanför det forna Sovjetunionen.Det vore en rimlig eftergift från den syriska övergångsregeringen, eller vad det nu blir, att förlänga avtalen mellan Ryssland och al Assad-regimen. Nato och Ryssland, al-Assad och demokratirörelsen i gemensam kamp mot IS-terroristerna ger världen ett nytt hopp. Och flyktingarna runt om i världen hoppet om en chans att återvända hem. Om Gud vill.
 
Detta är dock något som inte ens finns på kartan i den svenska migrationsdebatten. Det är extremisterna som styr, på ena sidan Maria Ferm, MP och på andra sidan de fyras gäng (som under partiledarens sjukskrivning är tre) i SD. Nu vill Fp-ledaren Jan Björklund "skärpa kraven på flyktingar" med bostad och arbete för att få hit sina familjer, arbete som krav för permanent uppehållstillstånd och språktest för att få svensk medborgarskap. Kravet för att få asyl i Sverige borde vara att man har ett skyddsbehov, som inte redan har tillgodsetts i något annat land.
 
Arbetslösa bör ha samma rätt som arbetande till permanent uppehållstillstånd. Men huvudlinjen bör ändå vara att flyktingarna ska återvända hem, när de kan göra det utan fara. Därför borde tillfälliga uppehållstillstånd, som permanentas om en flykting inte kunnat återvända hem inom rimlig tid, vara regel. Den som behövs som arbetskraft i Sverige, kommer säkert att behövas som arbetskraft i det gamla hemlandet också. Det råder en skriande brist på sjukvårdspersonal i Syrien just nu.
 
Verkligheten bakom Sveriges "generösa invandringspolitik" är att Sverige snyltar på andras olycka. Invandrare bemannar allt mer av den offentliga sjukvården i Sverige medan de infödda, som har utbildats på¨de svenska skattebetalarnas bekostnad, tillåts pyssla med sina egna privatmottagningar. (Varför inte ställa obligatorisk tjänstgöring i den offentliga vården under en viss tid som villkor för att få del av den skattefinansierade läkarutbildningen?)
 
Björklund tycker kanske också att den libanesiska arbetsmarkaden är något som Sverige gör ta efter. På grund av det enorma utbudet av arbetskraft till följd av flyktingkatastrofen har timlönen för en libanesisk arbetare sjunikt från sju till två libanesiska pund. Det kan man kanske leva på om man får sitt absoluta nödtorft tillgodosett av UNHCR, men inte om man själv måste betala mat och hyra.
 
Verklig solidaritet kräver att de arbetsföra, som behövs som arbetskraft för att återuppbygga människor och byggnader, får återvända först och de icke arbetsföra sist.
 
Avgörande för omvandlingen av tillfälliga uppehållstillstånd till permanenta borde inte alls vara svenska arbetgsgivares behov av billig arbetskraft, som verkar vara huvudsyftet med migrationspolitiken för Fp, utan hur länge man har vistats i Sverige. Och eventuella svårigheter att ställa om sig på nytt, speciellt för barnen som kanske inte ens har några egna minnen från föräldrarnas gamla hemland.
.
 
 
 
.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0