Media desinformerar för att skydda egna privilegier

Lär er skillnaden mellan karikatyr och satir. Karikatyr är överdrifter av det som utmärker en person. Detta kan vara till personens fördel eller nackdel. Stora öron ritas ännu större. Om det ger intryck av en person, som lyssnar, är det till personens fördel. Men det behöver inte nödvändigtvis handla om fysiska utseenden. Även en person, som har små öron, kan avbildas med stora öron. Det kan betyda att personen är en spion (negativt) eller en politiker (positivt).
 
Syftet med satir är att förlöjliga och håna. Att framföra vanligtvis åtalbara fördomar under sken av att det skulle vara en konstart. Numera världsbekanta Charlie Hebdo är en skittidning, som frossar i rasism, sexism, homofobi, förakt för kristendomen, antisemitism och islamofobi. När denna tidning förlöjligade det heliga i kristendomen som var motivet homofobiskt, exempelvis. Bilden tar avstamp i det förakt för homosexuella, som betraktaren förmodas ha, och låter detta förakt spilla över på de heliga personerna genom att framställa dem som bögar som har sex. (Det är stor skillnad jämfört med Elisbet Olsson-Wallins Ecce Homo-bilder, där personerna snarare framstår som attraktiva.)
 
Efter dådet mot Charlie Hebdo har svenska media flitigt rapporterat om grymma straff i t.ex. Saudiarabien för kritik mot islam, samtidigt som journalister har stormat mot alla förslag till en hädelsepragraf även i svensk lag. Man har påstått att det skulle bli förbud mot att kritisera religioner. Dett är väl ändå ett klart missbruk av journalistprivilegierna? För att ta enjämförelse: Alla som vill behålla straffet för stöld, kräver väl inte att man ska hugga händerna av tjuvar? Eller att det ska bli straffbart att andas, om man inte först har betalat för syret, som man andas in?
 
Det är dessutom en väldig skillnad mellan hur stort utrymme, som media har anslagit till rapporteringen av bestialiska mord på viga medarbetare i en rasistisk etc skittidning i "Europas hjärta" som åt minst lika bestialiska mord på svarta afrikaneri Nigeria.
 
Medan europeiska politiker av olika kulörer hojtade om att dådet var ett angrepp mot yttrandefriheten, sa USA:s utrikesminister John Kerry sanningen, att dådet var ett angrepp på all civilsation. Utmärkande för civilisation är att staten har ett monopol, som staten försöker upprätthålla med alla demokratiskt acceptabla medel, att stifta lagar och döma lagöverträdare och verkställa straff. Samt att ingen kan dömas för en handlig, som inte var belagd med straff när den begicks.
 
Denna exklusiva rättighet för staten brukar försvaras med andelen oskyldigt dömda blir färre och straffen mer rimliga, om rättsskipningen has hand av professionella jurister, som dömer efter i förväg stiftade lagar än av tillfälligt hoprafsade "folkdomstolar". Terroristerna i Paris har inte bara brutalt mördat att antal människor, utan de har även kränkt den franska statens ensamrätt att skipa rätt. Men å andra sidan har den franska staten grovt misskött alla civiliserade staters skyldighet att stifta lagar mot handlingar, som borde vara straffbara, nämligen missbruk av friheter.
 
De frihetsideal som hyllas i dagens Frankrike härrör från franska revolutionen 1789 - 1804, då tusentals präster, munkar och nunno (samt profan adel)  mördades och kyrkan fråntogs vigselrätten m.m. i syfte att den franska befolkkningen skulle avkristnas, fråntas sin kristna tro.
 
Den som gör satirbilder av profeten Muhammed har till syfte att påföra muslimer en inre konflikt mellan å ena sidan satirbilden och å andra sidan sin vördnad för profeten, så att de tappar det stöd och den tröst som de upplever sig få genom religionen. Det är en form av psykisk terror, som jag kan känna när den kristna nattvarden vanhelgas. Det borde vara en självklarhet i varje civiliserat samhälle att alla grova missbruk av yttrandefriheten i syfte att skada andra människor borde kriminaliseras. Det handlar om en avvägning av olika skyddsvärda intressen.
 
 
.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0